Snälla, snälla, snälla, HJÄLP!

Mina barns pappa höll också på så, fast det fanns ingen lillebror med så att säga. Äldsta dottern var också 9 år och utbrast i panik en dag: Jag är ett BARN jag kan inte bestämma!

Det var det första jag hörde om en flytt. Jag kände samma som du, är det vad som är bäst för dottern? Vi har två barn, men han hade sagt att mamma och pappa kan ha varsin, det blir mest rättvist.

Så, jag tog kontakt med skolkuratorn för att få en opartisk röst i det hela. Det hon sa till mig var att barn sällan förstår detta med flytt, de ser vad de flyttar TILL men inte vad de mister. Ofta ofta flyttar barnen tillbaka inom 3 månader just för att de inte förstått.
Många barn som bor varannan helg eller mer sällan träffar den andre ser ju bara de ev roligheter som sker då, inte att det blir vardag där med om de bor oftare.

Jag försäkrade min äldsta att hon inte skulle bestämma sånt utan det gör vi vuxna. Sen ringde jag (när barnen inte var där) till pappan och skällde ut honom efter noter och talade om att hädanefter pratar du med MIG först innan han vill ändra något kring barnen för VI bestämmer om sånt, inte barnen.

Ändra ett barns folkbokföringsadress kan bara den som har enskild vårdnad göra dessutom så någon smygflytt kan han inte företa sig. Prata med advokat som några har föreslagit och ta gärna upp det hela med pappan och påpeka att sådana saker kan inte han bestämma själv och det ska i alla händelser inte läggas på barnet.

En jurist som inte känner ditt barn kan inte veta vad som är bäst. Om du vill ha en utomståendes råd så vänd dig till bup och be om samtalskontakt (eller vad det heter) för sonen och förklara varför.

Troligen är det inte bäst att han rivs upp från sitt invanda liv.

Om du tänker så här: Pappan väntar barn med en kvinna han inte bor ihop med. Hur länge har de varit ihop? Vad säger att de klarar av att bo tillsammans med ett litet barn och så hans tidigare barn på det? Hans tjej kanske inte alls är intresserad av att ta hand om ditt barn också när hon samtidigt ska ta hand om sin bebis.
På mig låter det som att pappan lever lite i det blå och tror att det ska bli som i någon slags film där alla lever happily ever after med en ny familj där du inte finns med i bilden.

Jag kan ha fel, men jag tror att det bästa för din son är att bo med dig och ha umgänge med pappan varannan helg eller så.

Det som INTE är bra för honom är att han får ett ansvar på sina axlar som inget barn ska behöva ha.