Ensamstående 3 barnsmammor; hur ser er vardag ut?
Den här tråden är gammal nu men jag svarar ändå..
Jag är gift men i princip separerad, barnens pappa bor 25 mil bort men vi är fortfarande gifta och han hjälper till med försörjningen, samt kommer hit nästan varje helg och hittar på nåt med barnen. De är 7, 5 och ett år.
Jag skilde mig från min första man väldigt dramatiskt, som tur var hade vi inte barn. Det kändes helt rätt just då, och förvånansvärt enkelt. Men egentligen var det ju lite att ta den enkla vägen. Alla brukar fnysa åt att man ska hålla ihop för barnens skull, men att klippa alla band rakt av kanske inte är en optimal lösning heller. Kanske kan det vara värt att separera, få lite tid för sig själv och kanske ta professionell hjälp.
Jag har varit i princip själv med barnen i över ett år nu, under den tiden har jag varit föräldraledig och det har varit både jobbigare och lättare. Jobbigare när det snöar 30 cm på natten och man ska försöka få iväg barn till skola/förskola med en bebis på armen, eller när man ska byta däck på bilen och inte får loss muttrarna, eller när man snavar i trappan och ligger på golvet och gråter av smärta men det inte finns nån som kan ta middagen....
Lättare för att man inte har nån att irritera sig på eller bråka med. Det är bara jag här, jag bestämmer vad som behöver göras. Vissa saker funkar inte lika bra, men man ställer om ganska snabbt. Förhållandet mellan mig och min man har faktiskt förbättrats av att vi träffas så sällan. Det är min man som har valt att flytta ska sägas, han drog när jag var gravid (tack för den liksom)...
Barnen funderar inte så mycket på att pappa är borta, de konstaterar krasst att han skriker för mycket och det är bättre om han skickar pengar än kommer hit....=P
Det har varit lite jobbigt att hinna med att vara närvarande med allt som händer i skolan, men även där hittar man sina rutiner.
Har precis haft influensa riktigt illa, min mamma fick komma och hjälpa till till slut, men barnen får lära sig att klara av grundläggande saker själva - jag kan inte alltid serva med allt.
Mitt allmänna råd till alla som funderar på att skilja sig när förhållandet bara är sådär allmänt sunkigt, dött eller tråkigt är att separera på prov ett tag. Ibland behöver man lite utrymme för att få perspektiv på livet och med tre barn får man sällan det utrymmet.