Selektiv ätstörning

Inser när jag läser om det att det är det är det sonen har/hade. Vi kallade det för matfobi för det var så det kändes. Jag fick hå hos en barnpsykolog i ett år för att lära mig hantera det och hjälpa sonen på bästa sätt. När det var som värst åt han nästan inget alls. Det var så illa att han blev förstoppad då han inte fyllde på. Då blev har förgiftad av sin egen avföring som inte kom ut. Han blev trött håglös och blek. Vi lyckades tillsist få han att äta lite popcorn och då kom magen igång efter troligen flera dar. (Han blev torr tidigt så jag hade dålig koll) psykologen och jag arbetade fram en strategi och kom på så sätt vidare. Idag äter han begränsat men bräddar sig hela tiden. Mycket för att han själv vill vara som andra. Jag har lärt mig han och kan räkna ut vad han kan tänka sig äta. Han är 10,5 nu.

gbgumman

Äldre 5 Feb 18:44

#8

Vår som har INTE autism men det finns i släkten och jag tror att han har vissa drag. Han är mycket osocial med vuxna men MYCKET social med kompisar. Många vill leka med han för han är så snäll lugn och kämpar inte för att få någon ledarroll. Har ett stort kontaktnät som sträcker sig från de blygare till klassens clown. Dock hade han mjölkproteinallergi när han var mellan 1,5 och 3,5 år. Det gick över som läkaren trodde. Det jag tror är orsak för honom är ärftligt. Hans farmor, pappa var likadana som små och värst hans farbror som är mycket värre än sonen.

gbgumman

Äldre 5 Feb 18:46

#9

Mamori skrev 2015-02-05 18:37:59 följande:

Jag har en son med autism som har precis så här. Han äter bara pommes strips/klyftpotatis/potatiskroketter, chips, frukostbröd med smör och en viss sorts kakor och ibland mjölk. Väldigt krångligt, speciellt eftersom han får brist på en massa saker. Har ni gjort näringsutredningar på era?

Nä men han är ALDRIG sjuk. Har kanske vabbat 5-6 gånger sen han föddes. Han är tio nu! Dock äter han Apotekets tuggvitamintabletter iaf för det känns bra.

gbgumman

Äldre 6 Feb 12:57

#14

NoNoo skrev 2015-02-06 12:09:48 följande:

Hej

Har också ventilerat samma problem ang min dotter här på FL.
Hon är idag 11 år och problemen kvarstår. Nu är hon så stor att man tycker att det borde gå att resonera fram en lösning med henne. Jag har under många år blivit otroligt frustrerad över detta då hon dessutom är näst intill underviktig till sin längd, men har nu senaste året resignerat, och slutat försöka förstå och därmed slutat tjata, vilket har gett oss en bättre relation.
Hon får specialkost på skolan och växer så det knakar på längden, trots enligt mig, minimalt näringsintag, hon är dessutom kärnfrisk.

Det största bekymret i dagsläget är just att äta ute, eller när hon ska äta hos kompisar, eller när vi reser utomlands. Senaste resan för 2 år sen, då vi var borta i 1 månad, blev en skräckresa med ett barn som till slut bara bestod av skinn och ben. Det kommer vi inte göra om.
jag hoppas att hon när hon har blivit äldre själv försöker ta tag i detta genom kbt eller liknande då problemet begränsar henne lite för mycket.

Tufft vi har haft en lättare utveckling med sonen 10 som till en början kräktes innan maten för att slippa sätta sig vid matbordet. (Ingen kräver ju att en som just kräkts ska äta). Nu har vi det bättre. Han gillar rent kött (nöt kyckling fläsk fisk ) och en bra hamburgare. Vi har i Florida tre veckor förra sommaren. Ris pommes och pasta. Kan även äta en taco om han slipper de flesta tillbehören. Dock älskar han kryddor gärna chili och så. Det är skönt.

gbgumman

Äldre 30 Mar 19:02

#19

scanmia skrev 2015-02-17 03:28:10 följande:

Jag skrev visst just en uppsats, men glömde bort en grej ändå. När vi var ute och reste så var det faktiskt en väldigt positiv upplevelse för sonen. Vi hade med oss ovan nämnda baby gröt som trygghet, men släppte lös honom på bufféer och liknande. Han kunde hitta saker som han kunde äta (även om han typ åt bananer och pasta och pannkakor) och han klarade av att hantera matsituationerna. Hans självförtroende växte helt klart med det.

Underbart att hörs. Att leva med dessa barn är helt klart ett tufft jobb och när de väl äter är (särskilt något nytt eller med njutning) börjar man nästan grina av lycka. Så skönt att höra fler mer ordentliga problem och inte bara vanlig "matvägran" de gjorde dottern. Vilket larv det var i jämförelse.

Lycka till alla. Vi har problem kvar men han verkar tackla den mycket själv. Har inget problem att gå hem till kompisar och så.

Selektiv ätstörning

INNEHÅLL