Du som tycker att en tjej inte ska ligga med för många - varför tycker DU så?

Nu har jag inte haft sex med 100+, men väl mellan 50-60 stycken totalt. Jag är 36 år och har haft långa singelperioder i mitt liv.

Har dock ett sju år långt förhållande bakom mig och lever även numera i en relation (bara ett halvår gammal än så länge). Jag har ett stort närhetsbehov men har inte sett någon anledning till att bli tillsammans med personer som jag inte är kär i, därför har jag helt enkelt haft en del strösex däremellan som fått agera substitut (sex med nån man är kär i är dock alltid bättre). Att helt vara utan sex när jag varit singel har jag inte velat eftersom jag upplever att jag blir kall och hård då; jag blir helt enkelt så mycket trevligare, roligare och mjukare när jag får det fysiska. Att ha en KK att vända mig till har inte funkat för mig då killarna har en tendens att kära ner sig i mig efter ett tag. Jag är dock inte typen som har en massa ONS:s heller, utan det har väl mer varit dejter som jag haft sex med ett par ggr, alternativt manliga bekanta/vänner.

Anledningen till att jag väljer att citera dig är dock det sista stycket som i allra högsta grad stämmer in på mig. I både mitt förra, långa förhållande och i detta känner jag mig trygg i att jag har den man jag önskar och jag skulle aldrig lockas av "grönare gräs". Jag tittar inte ens på andra män, så lite lockar de mig.

Har din nuvarande pojkvän visat några reaktioner på att du legat med så många?

Jag frågar av uppriktig nyfikenhet, så jag försöker inte vara elak eller nåt.

Nu har jag inte haft sex med 100+, men väl mellan 50-60 stycken totalt. Jag är 36 år och har haft långa singelperioder i mitt liv.

Har dock ett sju år långt förhållande bakom mig och lever även numera i en relation (bara ett halvår gammal än så länge). Jag har ett stort närhetsbehov men har inte sett någon anledning till att bli tillsammans med personer som jag inte är kär i, därför har jag helt enkelt haft en del strösex däremellan som fått agera substitut (sex med nån man är kär i är dock alltid bättre). Att helt vara utan sex när jag varit singel har jag inte velat eftersom jag upplever att jag blir kall och hård då; jag blir helt enkelt så mycket trevligare, roligare och mjukare när jag får det fysiska. Att ha en KK att vända mig till har inte funkat för mig då killarna har en tendens att kära ner sig i mig efter ett tag. Jag är dock inte typen som har en massa ONS:s heller, utan det har väl mer varit dejter som jag haft sex med ett par ggr, alternativt manliga bekanta/vänner.

Anledningen till att jag väljer att citera dig är dock det sista stycket som i allra högsta grad stämmer in på mig. I både mitt förra, långa förhållande och i detta känner jag mig trygg i att jag har den man jag önskar och jag skulle aldrig lockas av "grönare gräs". Jag tittar inte ens på andra män, så lite lockar de mig.

Jag menar inte att en singelkvinna ska vara utan sex bara för att hon inte hittat rätt man. Så ditt liv är helt normalt, med ett längre förhållande och kortare dejter. KK är också bra men som du säger kan det bli komplikationer. Men jag tänkte på kvinnor som hela tiden jagar ONS, de kan ha svårt att slå sig till ro i en fast relation.

Intressant det du skriver att du blir hård och kall utan sex. Det har jag sett många gånger hos kvinnor, medan män blir mer deppade och uppgivna. Så sex är rena hälsokuren både fysiskt och psykiskt, det borde de tänka på som predikar avhållsamhet...

Att enbart jaga ONS känns lite... trasigt, kan jag tycka. Som att personen är rotlös och kanske borde söka sig själv i stället.

Jag märker att många kvinnor som är utan sex under längre tider blir kalla och hårda, ja rentav fördömande. Detta gäller oavsett om de lever i en sexlös relation eller är singlar. För egen del märker jag att jag sluten mig allt mer i mig själv och får svårare att interagera med det motsatta könet efter en sisådär sex månaders celibat. Jag får också allt svårare att finna någon man attraktiv, det är som att jag liksom "glömmer" att vara en sexuell tillika emotionell varelse och enbart fyller en samhällelig funktion. Lite svårt att förklara exakt hur jag menar, men jag hoppas att du förstår vad det är jag försöker ringa in här.

Jag tappar den flirtiga sidan och för att senare hitta någon tänkbar partner harr jag alltså blivit tvungen att börja arbeta upp det här igen genom övning. Det är lite som att man kan utveckla en social fobi enbart genom att isolera sig under alltför långa perioder.

Aha, det förklarar varför vissa kvinnor blir bittra och bitchiga en tid efter skilsmässan och bara hittar fel på män som söker kontakt. De har liksom "glömt" hur man gör när man letar ny partner. Och till skillnad från dig klarar de inte att öva upp förmågan igen. Mycket intressant info, detta har jag inte hört förut! Hoppas att några andra kvinnor bidrar med sina erfarenheter i ämnet. 

Dorian: Att du anmälde mitt inlägg ser jag bara som att du egentligen skäms över ditt leverne. När kritiken blir för bitsk så backar du..

Kvinnor bryr sig nästan aldrig om sånt här, men män bryr sig ofta, därmed blir det inte alls samma sak på något sätt.

Att enbart jaga ONS känns lite... trasigt, kan jag tycka. Som att personen är rotlös och kanske borde söka sig själv i stället.