Fertilitetsutredning 2014/2015

Hej alla här inne jag och min sambo har precis börjat med våran utredning har vart på ett möte med kuraton och dom tog då två blodprov på mig vi har försökt i 1 år och 2 månader ska tilbaka och träffa doktorn nästa vecka min sambo va och lämnade sitt prov veckan efter vi va där eftersom vi va dit på fredagen och då kunde dom inte ta emot han prov burk.

Han va dit förr förra veckan på torsdagen och vi ska dit på tisdag, tror ni att vi kommer även få svar på hans prov då? Dom sa iallafall att vi skulle få svar på blodprovet

Jag har riktigt oregelbunden mens så det va därför dom tog två blodprov sa dom min mens de senaste månaderna har vart 37 dagar i april, 43 i maj, 23 i juni, 16 i juli och 38 i augusti, har en app på mobilen för att hålla koll och enligt den så ligger min cykel i snitt på 26 dagar.

Enligt appen så skulle jag ha mens den 10 sep så jag är nu 2 dagar efter bmi jag försöker att inte ha nå förhoppningar eftersom jag vet att min mens är knäpp, men jag har riktigt ömma bröst (vaknade igår av smärtan för att jag låg på mage), konstig verk i nedre magen och mycket flytningar. Hur tycker ni att jag ska göra?

Va kul ja jag känner de samma jag va jätte nervös innan jag ringde men känner nu att det är kul att det börjar hända saker Hihi ja det bästa är nog att försöka att inte spekulera så mycket men jag tycker det är så svårt när det väl kommer till bim datumet

Tyvärr så kom den idag :-/ mår lite sådär över det men försöker tänka positivt.. Käns lite drygt att den kom nu eftersom det finns stor chans att jag ska lägga mig i stolen på tisdag och den kommer inte hinna sluta tills dess ska ringa dom och fråga hur jag ska göra i morgon :-/ tack för ditt stöd det betyder mycket kram

Jag ringde dom idag hon sa att det borde gå att göra testen även fast min mens har börjat hon började först prata om vi skulle flytta på det men då måste vi vänta en månad innan nästa tid så jag kände att jag vill inte vänta så länge på att få svar plus att flyttar vi på tiden så kan inte min sambo följa med på grund utav jobbet så blir att vi åker dit i morgon och hoppas på det bästa hon sa också att om det inte går att göra testen dom tänkt göra så kommer vi ju iallafall få svar på testerna som är tagna och att vi får sitta och prata med våran doktor jag känner mig fortfarande nervös över i morgon men känner mig mer possitiv nu när jag fick prata lite med dom där borta

Jag hoppar in här också .

Jag påbörjar min utredning idag, har en tid klockan 14:30. 

Jag och min sambo har försökt i 2 år utan resultat. Jag har sedan många år, kanske sedan jag var 15 år ätit preventivmedel (är 29 år idag). När jag var ca 20 år gick jag från p-piller till minipiller, då försvann min mens helt. Slutade med mina minipiller i januari 2014. Fick ingen mens. Träffade en gynekolog sommaren 2014 som sa att det kan bero på vikten för allt såg bra ut, att jag skulle gå ner något kilo så skulle den säkert komma igång. Den kom inte igång. 6 månader efter fick jag mens i 4 månader, från januari 2015 till april 2015. Sedan har det varit stopp igen. Ägglossningstest är lönlösa, har jag ingen mens har jag ingen ägglossning enligt gynekologen. Så nu känner jag att det är dags att ta tag i detta, vi vill ju så gärna ha barn. Att i snart 2 år velat bli gravid tär på mig, jag tänker på det varje dag .

När jag är klar och hemma idag återkommer jag med info om vad jag fick göra osv. 

Skulle egentligen ha berättat igår om mitt första tid för utredning, men det kommer nu istället. 

Först fick jag och min sambo träffa en gynekolog för samtal. Vi diskuterade allt ifrån levnadsvanor, relationen mellan mig och min sambo, eventuella sjukdomar eller mediciner och min menstruation. Det blev ganska mycket samtal kring min menstruation då jag inte har haft någon direkt mens på 2 år. Vi gick igenom när detta började, vad jag har ätit för preventivmedel osv. 

Därefter genomfördes en gynundersökning. Det visade sig att jag har cystor i båda äggstockarna, därför tror läkaren att jag har PCO. Då jag inte har någon extra kroppsbehåring utöver vad som är normalt, samt ingen acne eller kraftig övervikt (jag är dock överviktig) så kommer provresultatet få säga mer. Vi diskuterade därefter vad som kommer hända härnäst, vilka undersökningar som väntar. 

Nästa steg var samtal med barnmorska, hon sammanfattade det hela. Bokade in en tid åt min sambo för att lämna spermaprov och förklarade för mig hur jag kommer bli kallad till äggledarspolning, hur detta går till och hur jag ska förbereda mig inför detta. När detta är klart kommer vi att träffa gynekologen igen för sammanfattning och planering om hur vi ska gå vidare. Det lutade åt att jag eventuellt ska börja med pergotime någon månad och om detta inte ger resultat sätta igång med IVF. 

I helhet kändes det som en bra dag, men överväldigande då det hände så mycket på en gång. Att eventuellt ha PCO känns inte heller roligt, det kommer isf. innebära att jag måste anpassa mig efter denna sjukdom. Men, sånt är livet antar jag. Nu håller jag tummarna att allt flyter på. 

Och självklart håller jag även tummarna för alla andra som kämpar på! 

Till er som är eller har varit i samma situation. Hur hanterar/hanterade ni tankarna kring utredningen? Efter första mötet kände jag mig lugn, men bara några dagar efter kom tankarna och nedstämdheten tillbaks. Hur ska jag orka vänta tills nästa kallelse kommer? Längtan, oro och av någon anledning även sorg tar kål på mig! Jag vill att det ska gå fort, jag vill börja med något, ha en plan. Antar att detta är normala känslor som man lär sig hantera med tiden.

Hur lång tid tog utredningen för er, ni som är klara eller börja närma er slutet på utredningen?

Hoppar gärna in här med er andra, skulle vara skönt att få ventilera med andra i samma situation. :)

Jag ringde kvinnokliniken innan sommaren i år då vi hade försökt över ett år. I september fick vi tid och hade första mötet den 17e. Fått remisser för prov innan mötet, men var osäker på om vi skulle bli beviljade hjälp då jag ligger över bmi-gränsen så jag väntade med att ta dom. På mötet fick jag som mål att fortsätta gå ner i vikt samt att vi pratade om levnadsvanor, menscykel och gjorde vul. Vid vul såg man många och fina ägg på båda äggstockarna, vilket jag fick veta var positivt.

Därefter har jag nu lämnat progesteronprov samt de andra som tas i början på cykeln. På onsdag 7/10 ska jag göra äggledarspolning och är livrädd. Sambon tar blodprov på fredag nästa vecka och vi väntar på tid för spermieprov. Någon som vet hur det går till? Kan man göra det hemma, eller görs det på kliniken? Jag förstår att man "gör" en vanlig ejakulation men skulle gärna vilja veta mer info i väntan på brev :)

Vi har försökt i 17 månader och är inne på 18e, första barnet. Jag är 24år och sambon 28, inga barn sedan tidigare men jag har varit gravid två ggr förut för fyra och fem år sedan (missfall och abort), men inte med min nuvarande partner.

Hoppas på att hitta gemenskap här inne, det är inte lätt att gå igenom denna resa ensam!

Tack! :)

Min sambo är orolig över just att behöva lämna på kliniken, just pga prestationsångest. Kan tänka mig att det känns något udda.

Hur långt har du kommit i er utredning? :)

Hoppas ni lyckas via ivf istället :) Hur länge har ni försökt nu?

Mensen kom som vanligt suck. Så nu blir det nog ivf. Nån som ska höra det i november?

En fråga till er som har/ska göra ivf. Hur lång tid tog det innan ni fick ivf?

Vad var era bekymmer som gjorde att det inte gick?

Vad menas med avvikande simmare. Typ långsamma, svaga och få spermier eller?

Hejsan! Hoppar in jag med. Jag o min fästman har försökt bli gravida sen juni 2013, lyckades i november samma år men fick MF i januari.. Sen dess har det varit ett evigt försökande. Hoppet har toppat o dalat varje månad tills jag i våras sa att nu får det vara nog, till hösten ska vi utredas! Så nu står vi här o ska till Hermelinen på fredag o jag är jätte nervös!!!! Dels för att vi båda två är överviktiga..... Och dels för vad provresultaten kommer att visa i slutändan.. Är det någon här som gör en utredning i Luleå hos den på hermelinen och kan berätta om ni varit nöjd med dem...?

Hoppas det ska gå bra för er alla som genomgår utredningar o behandlingar o för hoppningsvis så har ni ett litet gryn i magen som längtar efter att få komma ut till er<3