Obefintlig skrev 2015-07-02 09:52:01 följande:
Hej!
Jag googlade "olycklig kärlek" och hittade den här tråden. Hur har det gått för dig? Min situation påminner om din såtillvida att jag är kär i någon som också har känslor för mig, men i vårt fall är det han som inte kan gå vidare med mig. Jag befinner mig alltså på den andra sidan och är djupt olycklig över detta, jag vet inte alls hur jag ska gå vidare. Glad att få höra hur du har det nu, och hoppas att du mår bra hur det än blev.
Hej :)
Jo tiden går ju hela tiden....
Är fortfarande fast i mina känslor fö den andra kvinnan, dock finns det dagar eller iaf timmar som jag inte tänker på henne.
Nu har vi haft en period igen som vi har kontakt med varann på telefon några gånger i veckan. Ja det är inte rätt men jag orkar helt enkelt inte bry strunta i mina känslor....
Alltså när vi har kontakt som nu, så mår jag bra!!! Eller jag vet inte om det är rätt ord men jag gråter inte varje kväll iaf. En del skulle förstås säga att vi skjuter problemen framför oss, och ja så är det nog... Men nu orkar jag ju hålla humöret uppe på hemmaplan med mina barn och min fru, jag är trevligare att leva med helt enkelt.
Får gå så här ett tag till....
Jag har inte träffat henne nån gång sista året men jag mötte henne i bilen igår faktiskt....pulsen steg kan man säga.
Tycker om min fru och älskar kanske men inte alls på samma sätt som med den andra kvinnan :(
Efter sex tex, vill jag ju ha sådär mysigt och gosigt som vi hade förr. Men det känns nästan motbjudande ibland att va nära och gosa efteråt....
Men vi funkar ihop i vardagen och med barnen :) det är ju värt ganska mycket !
Känner mig dock mer skurkaktig nu än när jag hade relationen med den andra kvinnan. Jag menar att leva med min fru och inte säga som det är att jag älskar en annan. Hon tror ju liksom att allt är bra nu när det gått så länge...Ibland känner jag mig rädd för att bli likgiltig inför kärleken till någon annan :(
Jag vet inte vad som är värst ? att leva som jag gör eller att säga som det är ? Säger jag som det är så bränner jag alla chanser att kunna leva med min fru kanske ?
Det kanske kommer en dag när kärleken till den andra kvinnan är borta....
Och i realiteten att leva med den andra kvinnan är kanske bara idioti.....?
Hon är mycket yngre och vill inte ha mitt liv säger hon....
Jag är nog inte rätt man att råda dig hur du ska komma över din olyckliga kärlek. Jag har ju inte kommit över min än....
(jag vet att han inte är speciellt lycklig men han har iaf släppt tanken på att det skulle bli han och jag) Han var inte tillräckligt stark för att lämna (finns flera orsaker till det) men det är hans val. Han hade behövt mig som nån slags draghjälp och det vägrade jag vara.