Vi unga som planerar bebis!

Hej!
Jag är 21 år och min sambo är 24 år och vi försöker skaffa barn. Jag slutade att skydda mig när jag skulle fylla 20 år. Alltså var vi nästan lika gamla som du och din sambo är nu när vi började :) Nu har det inte gått som planerat för oss då vi ännu inte har fått något barn, det visade sig vara mer komplecerat än vi visste det skulle bli. Hade jag visst tidigare att det skulle vara svårt för oss hade jag börjat tidigare... MEN, nu är det inte det vi ska diskutera här.

Har ni haft barnlängtan länge?

Min barnlängtan började nog redan när jag var 17 år, men av praktiska skäl så som ekonomi, utbildning,körkort och jobb så väntade vi. Och sedan då när jag var närmare 20 år så ville vi inte vänta längre! Alla "kraven" var i stort sätt uppfyllda förutom körkort men det skulle jag börja på under det året. 

Min sambo är egenföretagare och jag arbetar som stödassistent inom LSS verksamheten och har gjort det sedan jag tog studenten 2012 :) Har dock planer på att läsa till sjuksköterska och sedan vidareutbilda mig till barnmorska så vid sidan av jobbet läser jag in de ämnen som krävs för behörighet till sjuksköterskeprogrammet.

Hur bor ni? :)

Det är så spännande med allt planerandet kring att skaffa barn. Jag kommer ihåg hur pirrigt och nervöst men samtidigt spännande det var när jag var hos barnmorskan och tog ut min p-stav och talade om att jag minsann inte skulle ha något annat skydd  Det var i maj förra året. 

Så länge en i förhållandet har en fast inkomst så klarar man sig bra, så länge man är inställd på att inte leva något lyxliv. Då när vi började så var jag bara timanställd och min sambo anställd för ett företag. Idag är jag månadsanställd med schema och min sambo som tidigare nämnt företagare. 

Det med kompisar löser sig alltid. Jag har några vänner som har barn och andra inte. Dock är majoriteten av mitt umgänge äldre än vad jag är också... Skulle vänner försvinna så finner man alltid nya i samma situation på t.ex mammaträffar inbillar jag mig 

Vi bor i en hyreslägenhet på 4 rok, markplan i Skåne  Vi har varit sambos i 4 år och varit ett par i 5,5 år

I början undrade jag också vad omgivningen skulle säga, men nu är jag inte bekymrad över det längre. Folk i min ålder (ytligt bekanta) börjar skaffa barn runt omkring nu så man är ju i den åldern nu. Sedan vet redan min familj,vänner och kollegor om att vi vill ha barn. Men det berättade jag inte förrän senare när tiden hade gått och vi blivit varse om vårt problem. Vi har bara mött positiva reaktioner 

obalanserad: Bit ihop, det löser sig till slut! :)) Vet att det är hemskt att höra, men 7 månader är egentligen inte så lång tid. För "normalfertila" personer är det vanligt att det tar upp till 1 år innan det lyckas. Eller ni har en känd problematik bakom er?
Hur gamla är ni? 

Åldern är bara en siffra, det är inget som säger vad man är för person! Innan vi tog beslutet att börja med bebisverkstaden så oroade jag mig mycket för min ålder, att jag var så ung och bla bla. Men sedan, över en natt kändes det som, kom jag i insikt om att det är skit samma att jag är så ung som jag är för jag kommer att bli en jäkligt bra morsa ändå! Jag har träffat mammor som är 25+ där jag känner att jag hade kunnat hantera vissa situationer och barnuppfostran mycket bättre än de gör 

Har ni planerat något? Till exempel namn, vad ni ska ha för vagn, hur ska rummet se ut, kläder osv?
Är där något speciellt kön ni hoppas på?

Vagn har jag haft olika favoriter hela tiden, det har hunnit ändra sig ett par gånger vilken jag/vi tänkt köpa. Men vilken typ av vagn och dess funktioner har vi bestämt men vilket märke är inte klart ännu. Första vagnen jag bestämde mig för var en Tako Jumper X, sedan en Emmaljunga super nitro svart läder, därefter Brio Go Next och nu funderar jag lite på en Bugaboo donkey eller buffalo som ska importeras från Holland. Du ser, det ändras hela tiden  Dock är svängbara lite större framhjul ett krav.

Kläder tittar jag på lite då och då, gillar det mesta som är stilrent. Är inte jätte kräsen där. Dock avskyr jag att anpassa kläder och färger efter kön. Sätter lätt blåa kläder på en tjej och rosa på en kille så länge det inte är alltför anpassat efter det vissa könet. 

Jag har alltid sagt att min pojke ska heta Neo, men där finns andra namn som jag också funderar på. 
Vera är ett favorit flicknamn just nu. Men det ändras hela tiden med namnen precis som vagnarna 

Jag hoppas inte på något av könen. Lika roligt med båda. Dock så har jag alltid haft, och har, en känsla av att vi kommer att få en flicka. Vet inte varför faktiskt. Men tänker jag på vårt framtida barn så är det alltid en flicka an någon anledning. Just av den anledningen så kommer vi troligtvis att ta reda på könet. Är rädd för att ha svårt att acceptera barnet om det visar sig vara en pojke efter förlossningen och man hela tiden gått i tankarna på en flicka. Det vore fruktansvärt att känna så!!!!

Det är så kul att titta runder och se vad marknaden har att erbjuda! Älskar det! jag är runt flera gånger i veckan och tittar på fina saker till bebisen. På så sätt ser man även vad saker och ting kostar och man har en liten hum om vad allt kommer att gå på och vad man har råd till och sådär. 
För några månader sedan satte jag mig och skrev ner allt som kan komma att behövas till bebisen från start och vad allt skulle kosta. Herrejösses vilken summa det blev, och då tänkte jag ändå på priser och sådär för att göra det billigt. Därefter blev det ett bebissparkonto där jag nu har sparat en rejäl summa som täcker för de flesta inköpen. Dock så vill jag ha allting nytt, hade såklart blivit billigare om jag tänkt köpa begagnat