• noni

    Mitt liv, hjälp

    Hej! Detta kommer handla om min uppväxt och min nuvarande relation. Det innefattar droger, sexuella övergrepp, familjeproblem och min nuvarande relation. Om ni är känsliga så vill jag bara säga att det jag kommer berätta nu är ganska känsligt.

    -----------------------------------------------------------------------------------------

    Fram tills jag var 4 år levde jag ihop med mina föräldrar som en helt vanlig familj. Allt var precis som det ska vara med en bra familj. Men sedan visade sig pappa vara otrogen & när det kom till ytan så sa han upp kontakten med mig o mamma och flyttade till sin nya kvinna i en annan stad.

    Mamma tog det väldigt hårt och började dricka mer och mer. Jag själv brydde mig nog inte så mycket utan kände mig mest sviken av både mamma och pappa.

    Allt flöt egentligen på rätt bra fram tills jag fyllde 8 år. Då hade mamma trampat ner sig djupare i sitt alkoholberoende. Hon träffade en kille som utåt sett blev familjens hjälte som såg till att vi fick in pengar, köpte nya kläder till mig osv. Inåt sett var det däremot annorlunda. Jag har nog förträngt det mesta men lite minns jag. Kommer ihåg att han brukade gå in till mig på kvällarna och ta på mig. Ibland lät han mig hålla i hans snopp & någon gång fotograferade han mig. Jag var glad för att mamma mådde bättre men samtidigt fattade jag att det stygpappan gjorde med mig inte var normalt. Han sa till mig att om jag skulle berätta för någon om våra "mysstunder" så skulle mamma må dåligt igen och då var det mitt fel.

    Så höll det på tills jag var 11 år. Då gjorde mamma slut för att han slog henne (dock la jag aldrig märke till det).

    Kommande år gick mamma ner sig totalt igen och det började komma snuskgubbar till vår lägenhet. Mamma mådde sämre än någonsin och kunde inte ta hand om varken sig själv eller mig. Även dem gubbar brukade gå in på mitt rum och försöka förgripa sig på mig. Vid det laget hade jag alltid en kniv under kudden.

    Min "räddning" kom när jag fyllde tretton och började sjuan. Dem äldre grabbarna började visa intresse för mig och efter en kort tid var dem mina livskort. Jag började festa och dricka samt ta droger. Jag fick bo hos dem och dem gav mig mat och sånt jag behövde. Men som ni säkert fattar så fick jag inte allt det där gratis. Det dem ville ha av mig var sex. Då tyckte jag att det kändes 100 gånger bättre att ligga med dem (som var förhållandevis fräscha och trevliga) istället för med äckelgubbarna hos mamma.

    Ena veckan bodde jag hos en kille för att nästa vecka bo hos en annan. Det hände inte alltför sällan att dem blev arga om jag inte ville ha sex med dem. Jag lärde mig att jag gjorde bäst i att bara göra som dem sa.

    Min skolgång då tänker ni. Det konstiga är att jag klarade skolan utan problem. Visst, jag hade inte toppbetyg men jag fixade det så pass bra att ingen lärare reagerade. Eller blundade dem för det. Jag vet inte....

    När jag var 15 träffade jag en kille som då var 22. Han var för bra för att vara sann. Trevlig, snäll, fräsch, stöttande osv. Precis vad jag behövde då, en trygg människa att luta mig tillbaka hos.

    Flyttade in oss honom i hans lägenhet och vi kom gemensamt fram till att jag skulle bli hans "hemmafru" och inte gå gymnasiet. Det låter extremt dumt men då hade jag inte ork att göra något annat än att landa. Jag mådde så bra det första året. Att bara få vara hemma o chilla, landa liksom var enormt skönt. Jag skötte lägenheten, lagade mat och allt sånt en hemmafru gör. Kunde lägga mig varje kväll i min egen säng bredvid killen utan att vara rädd eller behöva vara beredd att springa för livet. Allt var lugnt just då. Hade släppt mamma helt och hållet, pappa fanns inte ens i mitt huvud längre & killarna var jag fortfarande kompis med men utan att vara i "sexskuld" till dem.

    Men sen kom pojkvännen att ändras. Han kontrollerade mig som besatt: gick igenom min mobil, sa att jag skulle sluta umgås med kompisar, ville att jag skulle ha hans tillstånd för att lämna lägenheten mm.

    Sen började han att ha sex med mig fast jag sagt nej. Om jag sa nej så kunde han bli riktigt arg om han var på dåligt humör.

    Och det är här jag är idag, 17 år gammal. Jag får hela tiden läsa av honom och agera utifrån hans humör. Är han på bra humör kan jag säga som jag tycker men om han är på dåligt humör gör jag bäst i att säga det han vill höra.

    Om jag kunde skulle jag lämna honom. Men det går ju inte. För det första är hela mitt liv och min framtid uppbyggt på honom. Försvinner han ur mitt liv så kraschas allt sönder. Jag har absolut ingen inkomst och skulle egentligen gått andra året på gymnasiet nu. Jag har ingenstans att bo om jag inte vill ligga runt hos grabbarna igen vill säga.

    För det andra skulle min kille bli vansinnig om jag vill göra slut. Jag överdriver inte om jag säger att han skulle låsa in mig och köpa vakthundar som vaktade mig. Och oavsett om jag skulle, på något sätt, lyckas få egen lägenhet och kunna få lite pengar skulle min kille slå ihjäl mig. Han skulle aldrig släppa taget och gå vidare.

    Jag vet inte vad jag ska göra. Det kändes skönt att berätta det här och få skriva av mig lite. Ni är dem första som fått veta hela min historia.

    Borde jag vänta och se om min kille blir som innan igen? Tror ni att han kommer bli som förut? Eller vad kan jag ens göra? Känner att jag kommer brista snart och gå rakt ner i ett stup om han inte ändrar sitt beteende.

    Tack i alla fall till er som orkat läsa<3

  • Svar på tråden Mitt liv, hjälp
  • noni

    Jag kan inte polisanmäla honom för det märker han direkt och då blir han riktigt förbannad kan jag lova. Han skulle bli så vansinnig så jag vet inte vad.

    Kvinnojour? Jo vi har säkert några sånna för jag bor i en storstad. Men det skulle inte heller gå för min kille skulle hitta mig i vilket fall och gå in på den där kvinnojouren och ta med mig till lägenheten.

    Jag har egen mobil men han går igenom den varje dag. Just ikväll är han borta så jag tjuvlånar hans iPad där jag kan sitta med privat inställning så att han inte kan se något av detta när han kollar igenom.

    Jag kan ta mig ut dagtid för han jobbar 08-15 varje dag men kommer hem på lunchen och ibland på rasterna. Man kan aldrig vara säker när han dyker upp så jag kan inte bara gå ut utan att han inte får reda på det. Som sagt vill han att jag ska ringa varje gång jag lämnar lägenheten och få tillåtelse för det. Han ringer ett antal gånger varje dagen för att kontrollera att jag är hemma.

  • noni

    Det låter som att kvinnojour är det överlägset bästa alternativet. Bor i malmö så jag är säker på att vi har någon kvinnojour här omkring. Men grejen är att jag inte kan ringa dit eller ta någon annan kontakt för killen märker det. Han kollar telefonräkningen och där kommer han att se om jag ringt. Kan inte heller mejla för att killen har tillgång till min mejladress och går in och kollar den även när han är på jobbet. Det är ett under att jag lyckas skriva här utan att bli upptäckt.

    Men annars låter kvinnojour bra. Men finns inte dem adresserna på internet? Han skulle absolut kunna åka till varenda kvinnojour i landet för att hitta mig. Han är även duktig på att spåra IP-adresser och sånt. Genom att bara ha min mailadress skulle han enkelt kunna hitta var jag befann mig. Han säger varje dag "gör inget dumt, du vet att jag får reda på det". Jag bara väntar på att han ska hitta det här och få ett riktigt vansinnesutbrott.

    Har varit i kontakt med bup innan men då ljög jag för det första och sa att jag bodde med mamma och att det fungerade bra. För det andra kände jag att jag inte alls fick någon hjälp.

    Jag har inte möjlighet att gå dit på träffar, killen märker det och skulle aldrig tillåta det.

    Jag har släktingar över hela sverige. Mormor & morfar o moster i laholm, farmor och farfar i sthlm. Men jag kan inte bo hos någon av dem för vi har ingen kontakt.

    Kompisarna finns här i malmö men jag kan inte bo hos dem, min kille skulle hitta mig direkt och hämta hem mig.

  • noni

    Hej och förlåt att jag inte svarat än. Min kille blev misstänksam och gav mig förbud att helt använda mig av mobilen och paddan i alla andra syften än att kontakta honom.

    Nu lyckas jag dock smyglåna paddan en stund. Hoppas han inte blir mer misstänksam och går djupare i historiken och hittar vad jag gör nu :/

    Så ni vet om jag dröjer med svaren.

    Dessa dagar från att jag skrev senast har varit ett helvete rent utsagt. Jag känner mig överkörd av ett tåg och inlåst i en fängelsecell. Min kille har varit sjukt kontrollerande och arg.

    Först skällde han ut mig för att jag suttit för mycket vid mobilen och sen för att han märkte att det var mindre batteri i paddan än när han lämnade den. Han sa att han fattade att jag gör nått dumt eftersom historiken är tom fast jag tydligen suttit vid internet (har inga spelappar och sånt i iPaden). Han gjorde det jag aldrig trodde att han skulle göra. Efter utskällningen och många hot om att han skulle straffa mig om jag gick bakom hans rygg igen, så blev det som att han fick ett ryck och bara gick fram till mig och gav mig en örfil. Visst gjorde den ont fysiskt men jag höll på att gå sönder av smärta psykiskt. Sen skrek han att jag är en äcklig hora, att jag borde vara tacksam över allt han ger mig & att det är han som bestämmer över mig. Han lugnade sig lite och sa på ett kallt sätt att jag skulle fatta att han bestämmer vad jag får och inte för göra, vart jag får gå, vilka jag får vara med, hur jag ska se ut & att jag skulle ångra om jag inte lyssnade.

    Jag sprang till sovrummet och hade panik över allt. Jag var rädd att han skulle veva till mig igen & jag var chockad över att han gjorde så. Han har aldrig vevat mig innan och han har aldrig sagt saker till mig på det sättet.

    Dagen efter ringde han upp alla mina manliga bekanta, en efter en, och sa att dem aldrig mer får prata med mig och att han kommer ha ihjäl dem ifall dem har kontakt med mig.

    I söndags hade vi sex trots att jag sa att jag inte ville. jag sa "sluta jag känner inte för det", han fortsatte att ta på mig & jag sa "men hör du inte, lägg av". Jag borde bara ha gjort det han ville för han sa att det var ett till bevis på att jag gör något dumt bakom hans rygg, att jag inte ville ha sex med honom. Sen ändrades han lite och blev lite argare och sa någonting i stil med "du minns att jag bestämmer här". Då gav jag upp, han fick som han ville.

    Och han har gjort likadant i måndags och igår kväll. Jag spyr på mig själv att jag inte vågar säga nej. Efteråt känner jag mig ledsen och äcklig. Under själva sexet brukar jag tänka på annat men det är efteråt jag känner mig äcklig. Usch vad vidrigt allt är. Vad vidrig jag är.

    Tack så mycket, ni är så hjälpsamma :) tar er tid att fixa nr till kvinnojourerna och allt sånt. Vill bara säga tack. Det är jättesnällt.

    Jag är dock lite tveksam om jag verkligen kan ta kontakt med kvinnojourerna och sen ta mig dit utan att han märker det. Som jag sa tidigare: han kan dyka upp när som helst. Vågar inte tänka på vad han gör om han upptäcker mig om jag packar väskan och har tänkt dra :/ det känns som att jag inte kan riskera att han kan upptäcka mina planer. Han blev liksom så arg för att han fattade att jag varit inne på privat inställning på iPaden, vad blir han inte då om han spårar nått samtal till en kvinnojour eller kommer över något brev? :/

  • noni

    Tillbaka igen. Går rakt på, har inte så mkt tid på mig.

    Han hade sex med mig igen fast jag sa nej förra söndagen (28 dec). Men det är den sista gången vi hade sex fast jag sagt nej.

    I tisdags kom min kille med blommor och bad om ursäkt för att han gav mig en örfil. Han sa att han trodde att jag var med på det, att vi körde ett rollspel typ.

    Och jag tror på det han sa för han är inte en sån som slåss på det sättet. Jag har varit med andra killar som gjort illa mig på så mkt värre sätt.

    Det enda som egentligen hänt sen är att min killkompis ringde mig och då lackade min kille ur. Han svarade i mobilen och sa till min kompis att han skulle lämna mig ifred "annars jävlar...". Sen var det som att fick ett utbrott igen efter samtalet och sparkade hål i toadörren.

    Men det har sina förklaringar att min kille blev arg. Han har problem med svartsjuka och han sa själv att han är en kontrollerande person men att han är det för att han älskar mig. Jag älskar honom. Jag tror att han har förändrats nu och kommer sluta vara såhär kontrollerande snart. Han lovade mig att aldrig mer slåss eller ha sex om jag inte vill. Anledningen att han haft sex med mig fast jag sa nej är att han haft det jobbigt på sitt arbete och sen känt sig frustrerad när jag inte gjort som han sagt.

    Min kille...jag älskar honom så mycket. Men på något sätt är jag fortfarande lite rädd. Varje gång han kommer in hem så hoppas jag att han inte har blivit arg på jobbet eller blitt missnöjd över nått på gymmet så att han ska vara arg när han kommer hem. Så att han ska sex med mig igen när jag inte vill. Det är seriöst den vidrigaste känslan jag haft i hela mitt liv när han låg med mig mot min vilja.

    Men som sagt tror jag att han vänt nu och aldrig mer kommer slå mig eller ligga med mig trots nej.

Svar på tråden Mitt liv, hjälp