Arg!!!

Hej, vill bara berätta att jag tycker ni gör helt rätt. Aldrig i livet skulle jag ta ansvar för ett barn (än mindre tonåring) jag inte känner, helt oplanerat,  flera dygn i sträck.  Detta helt oavsett om jag och/eller den andra vuxna i familjen är hemma - killarna lär ju inte sitta inne hela dagarna. Vad som helst kan ju hända från hemlängtan till olycksfall eller snatteri.

Till Er som säger att det är synd om barnen "speciellt nu när det är jul och allt" undrar jag vad ni tycker om scenariot istället varit att idén mellan killarna om att Kalle skulle komma på besök istället hade fötts en vecka när han var hos pappa och TS. Då hade förmodligen ett motiverat nej blivit svaret. Hade det varit bättre el sämre ? Svar plus motivering vore intressant.