Han lämnar mig om vi inte skaffar barn
Anonym (Förkrossad) skrev 2014-12-19 12:40:32 följande:
Jag vet att det låter som om jag inte vill ha barn alls, men det vill jag! Skulle jag aldrig få barn skulle jag bli väldigt olycklig... Det är därför det känns så himla fel att kasta bort allt om jag sedan ska gå och inseminera mig om något år! Egentligen har jag alla förutsättningar för att skaffa barn, jag vet inte vad det är som håller mig tillbaka. Hur vet man om man är redo? Är man någonsin helt redo? Ska man våga satsa nu? Jag VILL ju ha barn! Sambon har i alla fall stuckit hem till sin syster och kommer inte tillbaka förrän jag ger honom ett svar...
Du tänkte alltså BÖRJA försöka när du fyllt 35? Och tänker dig hinna med två barn? Du vet att fertiliteten dyker ganska drastiskt efter 35? Och att även om man är fertil så kan det ta över ett år innan det blir ngt? Sedan är ju inte en graviditet en garanti för barn, tidiga missfall är otroligt mer vanliga än många tror. Lägg då till de ökade riskerna för down syndrom och de andra två kromosomfelen. Varför i hela friden skulle det vara "bättre" att riskera att sitta där som småbarnsförälder till bara ett barn vid en ålder av 43 och med en bitter man som var lovad en stor familj? Vad är det för inbillningssjuk värld många kvinnor och män lever i som tror att de har all tid i världen efter 35 och att det bara är att ligga några ggr så är man geavid direkt och utan risk för missfall? Som dessutom ökar med åldern? Hade jag varit din man hade jag dragit..
