Stanna eller gå?

Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Är kvinna och har varit tillsammans med min man i 15 år. Vi har två barn. Allt funkar på det praktiska planet. Han älskar mig, säger han, men trots att han är en underbar och modellsnygg man, har jag inte de rätta känslorna för honom. Vi har haft en del Problem, så som sjukdom, perioder av hög arbetsbelastning samt olikartade livsmål... detta har gjort att vi glidit isär... Nu när mycket lugnat sig hittar jag inte tillbaka rent känslomässigt. Skillnaden mellan dig och mig är att jag inte kan förmå mig att ha sex med min man då han för mig känns som en bror/vän... Vi har inte den rätta fysiska Attraktionen till varann, även om vi båda ser bra ut... Jag har gått i seperationsankar i snart två år... Men jag kan inte företälla mig ett liv utan barnen. Min man vet om hur jag känner, men han "härdar ut" och verkar tro att detta är en övergående fas. Själv är jag ärlig och säger att jag verkligen inte har en aning om hur jag kan få känslorna att komma tillbaka... Det basta hade ju varit om å var fallet...