Styvsonen och hans mor går mig på nerverna..

Nu känner vi inte till hela historien, men jag ställer mig frågan varför ni valde att frångå varannan vecka? Jag hoppas att ni inte gjorde annorlunda p g a bebisens ankomst, då det inte blir bättre för din mans son att känna sig undanskuffad. Han har det tufft nog att byta mellan två hem som är varandras motsatser, där ni indirekt baktalar varandra. Hans mamma gör det aktivt vad jag förstått, medan ni gör det indirekt genom tuffare regler.

Jag kan tänka mig att det var tuffare för er med vv, men att ni samtidigt fick landa med några bättre eller åtminstone mindre dåliga dagar innan han skulle väg igen. Nu hinner ni bara börja om varje gång och får inga bra stunder. Dessutom blir det ju sämre för barnet om mamman missköter barnets skolgång. Hur framgår inte. Har han mycket ogiltig frånvaro kan skolan göra en orosanmälan och barnet får i extremfall omplaceras antingen hos er eller i fosterhem.

Det låter som att kombinationen av alla omständigheter runt detta barn inte underlättar för pojken som skulle behöva trygga ramar för att må bra. Troligen har mamman samma "diagnos"/problem som sin son.

Vad gäller din man tror jag han har fastnat i fällan att allt ska vara så bra när man har barnet så sällan, d v s man sänker nivån på reglerna för att man ska slippa bråka och allt ska bara vara roligt. Jag ställer mer krav på sambons bonusdotter och påminner mer om dusch, lägga tvätten i tvättkorgen, bädda och plocka iordning innan hon åker då hon delar rum med min 4-åring.

Sedan har du en liten bebis som ställt din tillvaro på ända när du är hemma och är föräldraledig. Just att gå hemma och vara föräldraledig och mest se hemmets fyra väggar gör att mycket böjar tära på en och ge andra perspektiv. Man kan bli frustrerad över småsaker, då hemmet är din arbetsplats och för din man är det en plats att slappna av och sänka kraven .Så många små irritationsmoment blir plötsligt jättestora av hormonpåslagen i koppen och får lätt bägaren att rinna över. 

Dessutom kan man känna sig låst av att vara matmaskin medan mannen kan komma och gå som han vill. Dock blir detta bättre efter 6-8 månader då man kommit igång med smakportioner och man som mamma blir friare och kan få göra saker på egen hand, så håll ut. Det tar tid att bli föräldrar som lyckas med ett bra samarbete, dock är kommunikation det viktigaste och ta det när ni INTE är som tröttast och mest irriterade på varandra.