Första barnet september 2015

Haha, jag blev besviken. Såg fram emot fikande. ;) 

Bara för det kommer du börja klia överallt ikväll. :P

Jag är så sjukt trött!! Är det nån mer som har blivit trött?? Har ni något tips om vad man kan göra åt saken. Jag har inte tid att vara trött än, har massor att göra med jobbet de kommande veckorna och framför allt den här veckan. Jag sitter bara och somnar i soffan. Blir galen. 

Sen tänkte jag höra om det är nån av er som äter några vitaminer eller så? :)

Jag köpte "gravid" direkt jag fått reda på att jag var gravid. Käkat det i några dagar nu. Innan jag köpte den så körde jag på folsyra i ca 4 månader. Dock var jag ganska glömsk och ev lite irriterad på att aldrig bli gravid så jag glömde ta dem med flera dagars mellanrum ibland.

förhoppningsvis har det hjälpt ändå ?

Kroppen gör sig av med det överskott av vitaminer och mineraler man inte behöver. Det ska till enorma mängder för att det ska kunna vara skadligt. Med enorma menar jag såklart att det är svårt att få i sig för mkt genom en varierad kost + kosttillskott. :)

Jag slutade röka direkt vi fick reda på att jag var gravid. Eller ja, jag tittade på sambon och sa, nu ska jag gå ut och röka min sista cigg och fan vad jag ska njuta av den, men det gjorde jag inte... rökte halva och sedan fimpade jag. Varit rökfri sedan nyårsafton kl 10 :)

Hej, har inte varit här på en liten stund.  Har inte mått toppen.  Illamående, magvärk, plötsliga hungerattacker, jobbig andning och en massa grubbel har gjort att jag inte orkat vara så aktiv. Var i förra veckan inne akut för att jag hade svårt att andas. Vid ett vul konstaterades att jag var i v. 5 sedan befruktning och jag såg inget hjärta. Enligt mina appar och beräkningar skulle jag varit i v 6 vid tillfället (är idag i v 7+3). När jag berättade för pojkvännen att jag var gravid och sedan frågade vad han tänkte svarade han bara "jag vet inte, det är mycket att ta in", när jag frågade ett par dagar senare sa han bara att han inte visste vad han tänkte. Så nu har man nojat kring det sen dess. Vill inte tjata på honom utan ge honom tid att smälta det hela men behöver också lite stöd och förståelse spec. när man mår apa. Det råkar inte vara någon mer som känner sig tung i bröstet och att det ibland är ansträngande eller tungt att andas?

Hej,

Får man vara med här?

Vi var på UL idag och fick informationen att vi inte är i vecka 11 utan vecka 7 (liten chock men inte så oväntat)

Sååå förhoppningsvis blir det en septemberbebis hos oss :D

Detta är vårt första barn,

Jag är 26 år och sambon 33 år. Vi slutade med P-piller i augusti men har inte försökt aktivt utan detta blev en glad överraskning.

Jag mår som vanligt ända skillnaden är att jag måste äta mer frukost annars blir jag illamående. Känns konstigt att må som vanligt, hade massa föreställningar att man skulle känna sig annorlunda... Men det kommer säkert!

Jag är nu i vecka 10, har inte kräkts på ett par dagar (woho!) men mår fortfarande väldigt mkt illa och är så utmattad. Så känner igen er känsla av enorm trötthet. Jag är ofta helt väck, kommer inte ihåg de lättaste sakerna och går fel. Haha!

Men jag har en fråga. Jag har ofta väldigt ont, kommer på kvällen. Det sitter nere i magen och i ländryggen. Det liksom hugger/nyper. Jag har aldrig haft blödningar och såg ett fint hjärta slå i vecka 7. Märker även att magen växer. Känner mig inte så orolig. Men detta är ju min första graviditet, så undrar mkt och självklart blir jag orolig eftersom man sällan hör kvinnor som har så ont.

Jag har hört att vissa får mer växtvärk än andra. Finns det någon här inne som känner igen sig i det jag skriver? Var snälla och skräm inte upp mig mer bara.

Är det någon som fått tips av bm/apoteket vad som är effektivt och skonsamt vid nästäppa? Jag är beroende av nässpray sen många år och det funkar ju, men nu använder jag typ en flaska i veckan och det känns inte alls okej. Men nåt måste jag ta, annars blir jag galen.

När vi berättade fick vi bara ljumma reaktioner och grattis, blev lite besviken. På kvällen däremot ringde min bror och berättade att hans fru börjat gråta så fort de kommit hem så jag förstår henne verkligen. Tydligen ska hennes bror också ha bebis (igen) så det är mycket som hon känner går emot dem. Jag har pratat med henne efter det och förklarat att vi också kämpat och jag tror hon mådde bättre efter vårt samtal :)

17 dagar kvar till RUL. Vi ska nog inte ta reda på kön och vi har redan sett och känt att det är en bebis där så längtan är inte så grym som inför kub.

Hur känner ni andra angående anknytning? Jag tycker det var svårt att ställa om från oron första tiden till glädje. Är inte orolig längre men inte heller så euforisk som jag trodde att jag skulle vara. Tycker det är jobbigt med barnkläder och saker som ska ordnas, vill liksom skjuta på det.. Nån som känner igen sig?

Kära hjärtanes, vad hemskt att höra! All kärlek och värme till er! Vilken chock. Hoppas ni får bra stöd och hjälp att ta er igenom detta. Hur många veckor till igångsättning? Kramar <3

Vi försökte också i över ett år så har en känsla av vad du menar att komma så långt och få ett så tungt besked efter all längtan och när hoppet äntligen väckts Har ni stöd av familj och vänner? Vilket fint namn lille Samuel fått! Snart får ni träffa honom och även om han inte klarar att leva så är han ert fina barn. Hoppas ni kommer finna glädje och stolthet trots sorgen när ni ser honom när han kommer.