BF september 2015!

Hej alla!

Kul att lägga alla inlägg här och höra hur ni har det.

Själv är jag 13+4 idag, beräknad 12 september. Första barnet och jag själv blir 30 om 10 dagar. Spännande.

Som någon just skrev så har jag också just haft influensa, och den var himla svår att bli av med. Låg i två veckor. Nu efter att jag tillfrisknat från den så har illamåendet (som annars försvann helt runt vecka 10) helt plötsligt kommit tillbaka. inget kul alls, men som tur var inte så allvarligt som det var först och jag kan hantera det med att äta rätt och ofta :)

Bor utomlands och här är det vanligast att man gör ett tidigt, vaginalt, och ett vid 12 veckors, sen vid 20v. Jag har gått på 3 ultraljud totalt, 2 tidiga vaginala (v. 6 och 7) och så ett 12 veckors för en vecka sen. Helt galet hur mycket det lilla pyret har växt, och hur mycket det sprattlade omkring!

Ni som är ungefär lika långt komna, hur högt upp känner ni er livmoder? Jag började känna min ovanför blygbenet runt 9-10 veckor redan och den har nu växt till sig rejält, men ännu inte 'poppat' upp. Dock har allt i magen tryckts upp och ut, tog första magbilden i söndags och jag tycker jag ser ut som jag är 6 månader gången, haha. 

Så läser man ibland (och hände även en kompis) at folk känner rörelser redan vid 14-15 veckor. Någon som upplevt det?

Vore kul att komma i kontakt med folk som också väntar sitt första (dock även roligt att höra hur ni som väntar ert andra/tredje/... har det). Själv är jag förvånad över hur naturligt jag tycker det känns att vara gravid. Känner mig såklart trött och så, men ändå så himla "fin" och som att det är något speciellt som jag faktiskt har turen att kunna uppleva (är själv adopterad och har tänkt mycket på om jag skulle ha biologiska barn eller inte). Någon annan som, trots kanske trötthet och illamående, känner sig väldigt tacksamma?

Förra veckan fick jag även en doppler lånad av en kompis. Hon fick mig att lova att jag inte skulle bli galen om jag inte lyckades hitta hjärtat id första försök, men det var inga problem. Hann knappt sätta den på magen och då hördes det klart och tydligt. Sen dess har han/hon gömt sig lite längre ner och varit svårare att höra, men lyckas alltid hitta det och hör rörelser och allt. Hur mysigt som helst. 

Jag vet att i Sverige så är standard proceduren att gå på ultraljud runt vecka 20, men lyssnar barnmorskan på hjärtat innan dess? 

Hejhej!

Jag har samma som du, fungerar jättebra. 

Jag fick den lånad när jag var 12+4 och hörde direkt och jättetydligt. Efter det har lilla bebisen flyttat runt på sig en hel del, men jag lyckas alltid hitta det. Just när bebisen ligger långt ner, nära blygbenet, är det som svårast tycker jag.

I morse hördes det SÅ tydligt. Lyckades till och med spela in det :)

Är 13+5 idag.

En doppler rekommenderas, men om man är otroligt nervös och måste lyssna var och varannan minut så kanske det är lätt att man blir panikslagen OM man inte skulle hitta hjärtat (vilket inte alltid är så lätt!), så då vet jag inte hur hjälpsamt det är... möjligt att det skapar mer stress?

Kul att läsa allas berättelser, tanker och kommentarer.

Kände också för att dela med mig av en av våra ultraljuds bilder.

Bilden är sedan 2 veckor tillbaka, då jag var 12+3 :)

Är beräknad 12 September, första barnet.

Hej alla,

lite nyfiken på att veta om någon mer känt av Braxton Hicks sammandragningar?

Jag är  i vecka 16 (15+6) och kände av dem (iallafall antar jag att det är det jag känner, vet inte vad annars det skulle kunna vara?) första gången förra veckan redan.

Jag satt ner och helt plötsligt kändes det som att livmodern drog i hop sig. Lite underligt att beskriva,  men det som att det 'inre magen' spände ihop sig som magmusklerna gör när man gör situps.

Det gör absolut inte ont dock, utan känns verkligen som att något drar ihop sig (som jag har läst att det ska kännas) och det finns inget man kan göra för att få det till att 'slappna av'. Sedan dess har jag känt det ett par gånger, senast tidigare idag.

Någon annan som har erfarenhet av att känna dem så tidigt? Jag 'vet ju' att det ska vara helt ofarligt, såvida de inte kommer regelbundet eller gör ont, men det finns ju ändå ett litet oros-monster nånstans i huvudet som vill få bekräftat att det faktiskt är det jag tror det är, och inget att vara rädd för.

Nu kan jag ju inte vara säker, eftersom jag har noll att jämföra med. Men jag skulle hellre gissa på sammandragningar, eftersom det verkligen känns som att livmodern blir som en hård boll, och håller sig så i en minut kanske. Mer så än att något rör sig eller 'fladdrar' där inne. 

Jag har läst lite överallt att om det är sammandragningar så kan man ofta känna med handen hur livmodern blir hårdare, men tycker inte jag kan det. Nu har den inte riktigt 'poppat ut' på mig heller, ligger ff en hel del mage i vägen, känner bara livmodern som en kula direkt under byxlinjen.

Ni som vet av tidigare erfarenhet, hur skulle ni beskriva att sammandragningar såhär tidigt (typ 16 veckor) känns? 

Jag trodde jag kände något (första barnet)i vecka 15... som ett litet fladder nöstan, eller som att någon strök längs livmodern. När jag kom hem kollade jag med dopplern om det var där om baby låg, och det var det. Så hände det igen en vecka senare :) Ff osäker på om det faktiskt var det dock, men det kändes just där baby låg båda gångerna. 

Så, tidigt igår morse efter att jag kom tillbaka till sängen från att ha varit på toa (för trettionde gången) och la mig på magen (gör det sällan nu, trots att jag är van att sova bäst på mage, för det känns lite obehagligt om att det sträcker då)... men då kändes det som att något vände sig inne i livmodern. 

Kändes absolut inte som gaser i magen eller något sådant, som man läst om, utan verkligen som att barnet gjorde en liten kullerbytta inne i livmodern.

Ff inte säker, men det var himla mysigt :)

Gick in i vecka 17 igår, så det kommer förhoppningsvis oftare och oftare, så jag kan vara säker på vad det är jag känner.

Så har jag också känt, sen vecka 13 ungefär. Ofta undrat om det kan vara baby.

Kul!

Fast ofta, eller ibland, k´nns det dock som att det inte kommer direkt ifrån dar livmodern ar....? Som att det ar närmre "ytan" an livmodern egentligen ar, just nu? Tror du det ar det anda? :)

Jag har samma dag som dig :)

Tycker ändå det känns som att tiden gått/går ganska 'normal fort', men tokigt att tänka att det då är 8 veckor sedan jag var på ultraljud senast, och på allt som hänt sen dess! Och att man då helt plötsligt är halvvägs (kommer vara 20+2 då).

Næe! Fy vad tråkigt!

Vi gjorde 'misstaget' att berätta för min pojkväns farmor och hon kunde inte hålla tyst innan vi ville berätta i vecka 12. Fast en söt liten farmor som inte riktigt förstår att man inte pratar om det innan dess... vi kunde ju inte riktigt vara arga på henne. Dock tyckte jag det var otroligt (!!) tråkigt att en del från den sidan av familjen kom och sa ' vi hörde en liten nyhet om er...' när jag bara var 8/9 veckor och verkligen inte ville att någon skulle veta utom mor och farföräldrarna. och såklart så himla tråkigt att inte få berätta själv. Att folk inte förstår att man vill det, känns nästan lite elakt.