Min fru vill, men inget händer
Jag blir så trött på detta tjat om hur kvinnlig resp manlig sexualitet ser ut. Jag är kvinna , min lust är inte komplicerad eller dold.
Inte heller är jag någon sexgalning.
Jag har onanerat , hånglat , haft sex i ungefär samma jämna takt hela mitt liv från tidig tonår till medelålders. Ibland mer, som nykär eller på semester , ibland mer sällan som dödstrött småbarnsmamma.
Jag har inte riktigt tänkt på hur viktigt sex var eftersom det alltid funkade, vi var synkade i variationen.
När min mans lust minskade pga stress och medföljande potensproblem så blev jag förvånad över hur frustrerad och sexfixerad jag blev. Jag trodde inte att det kunde påverka mej så starkt, att en detalj som saknades blev så stor.
Det blev bättre men jag blev nog avvisad bortåt gånger under ett par tre år. Det krävdes emvishet och lite bekräftelse från andra män för att stå ut med det men det gick.
Om jag ska ge dej ett tips ts så är det att acceptera att du är en initiativtagare och att du är bättre på det än din fru.
Jag vet, man vill bli förförd ibland, luta sej tillbaka och bli igångsatt , rentav åka lite snålskjuts på den andras kåthet. Men om man inte tar initiativ så glesar sexet ut och sexlivet och det sensuella och erotiska dör.
Så ge inte upp och sluta inte ta initiativ. För egentligen är det mycket roligare att vara den med lust och en som ser till att det blir sex , än att vara en sån som bara glömmer att sex finns.
Om jag inte skulle få sex alls eller alldeles för sällan så skulle jag vara otrogen, det insåg jag när det var som värst, men jag har accepterat att det är min roll att hålla igång vårt sexliv , jag tar den rollen och därför får jag skön sex nästan varje vecka. (Med min egen man som jag inte har tröttnat på sexuellt på)