• Hydra

    Saknar helt modersinstinkter - varför?

    Jag är gravid med mitt första barn (v.20) och känner absolut ingenting som skulle kunna tolkas som modersinstinkter eller "glädje för att få barn".
    Jag önskar att jag kunde känna någon form av lycka eller glädje, men tyvärr så kan inte dessa känslor infinna sig.

    Varför kan inte jag känna modersinstinkter, intresse, förväntansfullhet och glädje i min graviditet?

    Personer har sagt till mig att dessa känslor säkert kommer infinna sig med tiden och de kan dyka upp när man minst anar det. t.o.m. några månader efter födseln. Dock kan ingen svara på VARFÖR. Kanske Du Kan?

    Jag bör väl även tillägga att jag inte har haft några svårigheter i graviditeten, som tex illamående, nedstämdhet eller smärtor. Jag har en mycket fin relation med min sambo och lever ett ett s.k. "helt normalt Svensson-liv".

    Tacksam för svar, tips, analyser!
    /H

  • Svar på tråden Saknar helt modersinstinkter - varför?
  • TheReLe

    Ok, ska försöka svara lite kortfattat och om u vill kan du läsa i min dagbok hur jag upplevde min graviditet och förlossning samt tiden efteråt.

    Låt dock inte min upplevelse skrämma dig ...

    Jag är ytterst svår som person och jag kan ärligt säga att mina modersinstinkter har fått triggas igång av yttre omständigheter. I dag är min dotter två år och nu har jag börjat sakna henne när hon sover på natten, ibland går jag in och kikar och luktar på henne. Dessförrinnan har jag bara gjort vad som krävs utan att känna så mycket. Visst har jag älskat henne, men.. Mina moderskänslor växer hela tiden...

    KAn ärligt säga att bebisar inte ger mig så mycket, mer än att det är kul att se att de utvecklas till små fantastiska människor. Och det är ju helt ok att känna så..

  • Anonym (lika)

    hydra..När jag var gravid så var jag glad över att vara det..men inte mkt mera

    så fort jag fick se min dotter så kände jag en samhörighetmed henne men moderskänslorna har fått växa fram...min dotter är nu 3 mån och det är först nu som jag känner mig som en riktig mamma....

  • Malinmamman

    Hej!
    Jag hade precis som u ingen "känsla" för bebisen. kändes bara konstigt och overkligt och olustigt. Men efter ultraljudet blev allt anorlunda, jag tror det beror på att vi tog reda på vad det var för kön på bebisen och nu känns det som om jag inte kan bärga mig tills hon kommer! Jag går med ett leende på läpparna och handen på magen hela tiden, jag älskar mitt lilla pyre! Kanske en könsbstämning skulle kunna hjälpa dig oxå?

  • Hydra

    ".....Jag går med ett leende på läpparna och handen på magen hela tiden, jag älskar mitt lilla pyre! ....."

    - Jag tycker inte ens om att ta på min mage eller låta någon annan ta på den. Jag känner inte som dig. Tyvärr.

  • qaz

    jag har varit skit glad varje grav (trots illamående och foglossning) riktigt längtat efter den lilla,så jag känner inte igen mig.tänk vad olika vi människor kan vara. jag tror nog att känslorna kommer när du ser och förstår vilket underverk du får! det kan ju vara svårt att föreställa sig om man inte haft barn ...

  • Hydra

    qas
    "...jag har varit skit glad ...."
    "....jag tror nog att känslorna kommer när du ser och förstår vilket underverk du får! det kan ju vara svårt att föreställa sig om man inte haft barn ......"

    - Jo, men detta förklarar inte VARFÖR en del kvinnor som jag själv saknar modersinstinkter, intresse och glädje inför att få barn, som var min fråga.

  • Natt

    Hydra - Jag känner igen mig med hur du upplever det! Under in graviditet så förstod jag inte riktigt allt ståhejj om det hära med att vara gravid och allt! Tyckte mest det var som vanligt, hade vi haft svårt att bli gravida tror jag att man hade upplevt mer tacksamhet och dylikt...

    För oss tror jag det spelade stor roll att vi hade planerat bebben så länge, rett ut allting redan och visste vars vi stod, jag tror på intet sätt att det handlar av frånvaro av modersinstinkter! Vi visste att allt skulle bli bra och att graviditen mer var lite av att vänta ut det vi väntade på.

    Jag var heller inte en av dom som dog av lycka då jag fick se henne för den första gånge, själklart älskade jag henne och ville ta hand om henne, men den där extrema kärleken kom först när jag lärt känna henne, och hon blev en person...

    Jag tror inte du har något att oroa dig för, och få inte dåligt samvete över att andra känner så mycket mer! Det är nog inte helt ovanligt, även om det säkert är många som inte talar om det, utan säger att dom känner som dom "borde känna"...Skulle du mot förmodan känna att det inte blir bättre efter du fått ditt barn, så finns det folk att prata med och få hjälp..

  • Anonym (ssk)

    Hydra: oroa dig inte, var sak har sin tid. Skulle du mot all förmodan få problem med anknytningen när barnet väl är fött finns mycket bra hjälp att få via BVC och socialtjänsten.

  • Hydra

    Tack för alla svar

    Jag borde kanske berätta att jag känner ingen oro eller att det är ett problem att jag saknar moderskänslor/intresse för fostret.

    Natt: Jag känner inte heller dåligt samvete. Jag är övertygad om att grupptrycket bland kvinnor är stort och att de flesta visar glädje som är påklistrad och som tillhör fasadspelet i mammarollen.

    VARFÖR saknar vissa kvinnor modersinstinkter var frågan.
    Analyser saknas......
    Kanske vi skulle börja definiera begreppet "modersinstinkt" först?

  • Natt

    Hehe, okey, missförstån kanske? Tolkade det som att du var upprörd eller nått över det

    Sen vet jag inte om jag tror att just detta handlar om avsaknad av modersinstinkter men men....Men sedan finns det ju dom som aldrig upplever det, och är det det du funderar över så joinar jag dig med det!

Svar på tråden Saknar helt modersinstinkter - varför?