• Natt

    Saknar helt modersinstinkter - varför?

    Hydra - Jag känner igen mig med hur du upplever det! Under in graviditet så förstod jag inte riktigt allt ståhejj om det hära med att vara gravid och allt! Tyckte mest det var som vanligt, hade vi haft svårt att bli gravida tror jag att man hade upplevt mer tacksamhet och dylikt...

    För oss tror jag det spelade stor roll att vi hade planerat bebben så länge, rett ut allting redan och visste vars vi stod, jag tror på intet sätt att det handlar av frånvaro av modersinstinkter! Vi visste att allt skulle bli bra och att graviditen mer var lite av att vänta ut det vi väntade på.

    Jag var heller inte en av dom som dog av lycka då jag fick se henne för den första gånge, själklart älskade jag henne och ville ta hand om henne, men den där extrema kärleken kom först när jag lärt känna henne, och hon blev en person...

    Jag tror inte du har något att oroa dig för, och få inte dåligt samvete över att andra känner så mycket mer! Det är nog inte helt ovanligt, även om det säkert är många som inte talar om det, utan säger att dom känner som dom "borde känna"...Skulle du mot förmodan känna att det inte blir bättre efter du fått ditt barn, så finns det folk att prata med och få hjälp..

  • Natt

    Hehe, okey, missförstån kanske? Tolkade det som att du var upprörd eller nått över det

    Sen vet jag inte om jag tror att just detta handlar om avsaknad av modersinstinkter men men....Men sedan finns det ju dom som aldrig upplever det, och är det det du funderar över så joinar jag dig med det!

Svar på tråden Saknar helt modersinstinkter - varför?