Varför känns det så fel

2 frågor:

Är han och exet vänner?

Känner exet till dig?

Hälsade han på dig som en flickvän? Typ gav dig en kram eller puss? Visade han dig mer samhörighet än sitt ex?

Jag är i en liknande situation. Eller, jag vet inte om den är liknande, men så här ser det ut för mig:

Jag och mitt barns pappa träffas ofta, då pappan är på umgänge hos oss. Han spenderar några dagar hos oss och då umgås främst han och barnet, men givetvis umgås vi alla som "familj" också. Vi handlar på IKEA, storhandlar mat, lagar mat ihop, sitter och snackar på kvällen, osv.

Vi är kompisar och tills för bara några månader sedan så hade vi sex varje gång vi sågs. Men han träffade en tjej, som han är sådär seriös med. Han vet inte vad han vill med henne då hon är ung. Vi har hur som helst fortfarande sex ibland då mitt ex och hans nya inte verkar vara så seriösa. De bor dessutom väldigt långt ifrån varann.

Jag vet en del om henne, då exet har berättat lite (och jag, nyfiken som jag är, frågat en massa). Skulle jag träffa på henne så skulle jag nog hälsa på henne som om jag "kände" henne, då jag vet typ "allt" om henne.

jag har ny sedan snart ett år jag också. Vi är särbos och har barn båda två. Mitt ex och jag skulle kunna umgås, men vi gör det inte, men vi har en jättebra relation. Tror dock vi båda, av respekt för våra nya, inte föreslår det. 

Min nya och hans ex firade jul ihop med sina barn på julaftonsförmiddag medan jag och mina barn åkte till min släkt. Jag tyckte det kändes lite konstigt, tänkte att hon skulle sitta där vid bordet och äta lunch där jag brukar sitta. MEN. jag vet ju att min särbo verkligen inte vill ha exet tillbaka och jag vet att detta ar sista julen de gör så här. De hade bestämt detta förra julen. Då kände han inte mig.

Visst är det lite knepigt med nya relationer och TS, ni har inte varit ihop så jättelänge än. Dock tycker jag din kille borde varit mer tydlig inför dig hur och vad han och exet faktiskt gör tillsammans. Antar att de kanske handlade tillsammans för att klara av gemensamma julklappar, som de kanske ff gör ihop? Det är inte så ovanligt att det tar ett par jular innan man styrt om alla traditioner men öppenhet och kommunikation är A och O för att den nya relationen ska funka.

Min särbo hjälper sitt ex ibland, när hon har sina sjukperioder. jag förstår på honom att han inte direkt vill men det är svårt säga nej om hon tex ringer och vill att han kommer och fixar punka på barnets cykel eller nåt. Då tänker han att han gör det ju för sitt barns skull, inte för hennes.Hon har dock lugnat ner sig betydligt sedan hon förstått att han och jag satsar seriöst. I början kunde hon ringa nästan varenda dag om småsaker men det gör hon inte längre

De föräldrar som sätter barnen först fortsätter att umgås under olika former, för barnens skull. Att gå ut och köpa saker till barnen tillsammans är tex något som barnen uppskattar, och som underlättar för föräldrarna då de kan lösa ev ekonomiska frågor direkt. Jul och födelsedagar är också sådana dagar som man gärna umgås för barnens skull och som bonusförälder är det bara att gilla läget.

Jag var själv bomusmamma under en period innan jag fick barn och jag kunde för mitt liv inte begripa varför han skulle hjälpa exet hela tiden.

Som frånskild mamma fattar jag nu. Det handlar inte om exet alls, utan alltid alltid om barnen.

Om exet behöver göra något på sin vecka, så är det bättre för barnen att den andra föräldern kan hjälpa till än att ta in en barnvakt (om det inte finns någon som står barnen nära förstås). Mina föräldrar bort långt bort, och behöver jag hjälp pga sjukdom, läkarbesök, annat som inte går att flytta hur som helst så vänder jag mig alltid till exet i första hand. Hans mamma bor i området så han vänder sig oftast till henne i stället för mig.

Att han tycker det är lite jobbigt att möta dig på stan så där är väl inte så konstigt. Ni ska ju ta det lugnt för barnens skull, så det är klart han får lite svårt med hur han ska reagera när ni plötsligt står öga mot öga så där.

Jag och exet firar inte jul tillsammans, men åker alltid till Gotland några dagar för att fira sonens födelsedag. Vi har varit skilda i tre år.

Jag skulle inte se det som konstigt om dom var ute o handlade åt barnet, precis som Kasperina säger, då har båda föräldrarna något att säga till om och den ekonomiska biten löser sig direkt. Är dom däremot ute o shoppar underkläder till henne skulle det inte vara lika okej! 

Men varför pratar du inte med honom om det, istället för att sitta här och gissa?

Om du inte klarar av att han träffar barnens mamma, så ska du nog inte dejta någon med barn.

Jag tänker mer såhär eftersom det handlar om en tonåring. .. Hur mår tonåringen?

Med tanke på att de vanligtvis inte verkar umgås då KAN det ju vara så att föräldrarna varit med tonåringen på BUP, läkaren eller liknande? Att tonåringen bett att få prata om ngt privat med BÅDA sina föräldrar samtidigt osv...

Och att de sedan åkte o shoppade ngt tonåringen ändå behövde?

Ser faktiskt ganska många anledningar till det utan att det skulle vara för föräldrarna skull..

dessutom - om det var för att tonåringen på ngt sätt mådde dåligt så förklarar det att det blev en ngt tryckt stämning och att pappan inye var så fysisk med dig. Om fokuset var på tonåringen alltså....

Uttrycket "leka familj" som så många älskar att svänga sig med om och när bioföräldrarna gör nåt tillsammans med sina barn, börjar bli väldigt tröttsamt. En del "bonusmammor" är ju så fruktansvärt svartsjuka på sin partners tidigare liv så det är ju inte klokt. Blotta tanken på att han har älskat en annan kvinna, levt tillsammans med henne och fått barn, verkar sticka i ögonen nåt hemskt. Helst ska han väl inte haft en aning om vad kärlek var innan hon kom in i bilden. En del män påstår säkert det också för husfridens skull. Alla som skiljer sig hatar inte varandra. Kärleken kan ha tagit slut, men man känner fortfarande en stark vänskap. Allt är inte svart eller vitt här i livet.Jag och mina barns pappa "leker inte familj" om vi träffas och gör nåt tillsammans med barnen, då våra nya partners inte är med. De känner sig dessutom så trygga att de inte har nåt behov av att övervaka det hela.

Mitt ex hade tidigare en sambo som gick i taket om han stannade fem minuter och tog en kopp kaffe när han lämnade barnen. När en mycket god vän till både mig och mitt ex gick bort och skulle begravas 70 mil från där vi bor, så kunde hon inte acceptera att vi skulle samåka dit, utan hon tyckte att vi skulle åka i var sin bil. Mitt ex avslutade den relationen. Tillhör man den svartsjuka typen så ska man nog inte välja en partner som fortfarande tycker om sitt ex och inget ont har att säga om henne/honom.  Varken jag eller mitt ex skulle klara av att leva med en sån partner.

Är du välkommen att fira barnet med dem?

Av någon anledning kan jag inte riktigt släppa det. Det kändes så märkligt hela grejen. Varför var de ute och shoppade tillsammans

Hela din TS handlar ju om detta, att de träffades tillsammans med barnet. Och att du inte är bekväm med det.

Jag tycker det är stor skillnad på att berätta för sin partner om man ska iväg med sitt ex eller ej. Det är stor skillnad på om man själv är välkommen med eller ej (undantag typ utvecklingssamtal). Och det är stor skillnad om man möter sin partner med dennes ex och partnern blir glad att se en, beter sig som normalt och ger en snabb förklaring i stil med "vi ska köpa en ny telefon åt barnet" och på att partnern nöjer sig med att hälsa snabbt, beter sig konstigt och inte alls nämner varför de shoppar ihop istället för att de två som är i en relation shoppar tillsammans.

Ts berättar att hon träffat den här mannen i ungefär ett år. De lever inte tillsammans, har heller inga planer på att flytta ihop, utan tar det lugnt. Deras relation är "ganska" seriös. Vad det här "ganska" innebär vet jag inte, men tolkar det som att de inte fullt ut är ett etablerat par. Kanske därför mannen inte anser att de behöver delge varandra allt de gör? Jag har ingen aning. Bara en tanke som slog mig.

Det skulle inte förvåna mig ett dugg om han är ihop med "exet" och TS är älskarinnan som han är otrogen med. Varken TS eller exet känner till varandras roller och han ljuger för båda.