• Anonym (-)

    Varför känns det så fel

    Jag är i en liknande situation. Eller, jag vet inte om den är liknande, men så här ser det ut för mig:

    Jag och mitt barns pappa träffas ofta, då pappan är på umgänge hos oss. Han spenderar några dagar hos oss och då umgås främst han och barnet, men givetvis umgås vi alla som "familj" också. Vi handlar på IKEA, storhandlar mat, lagar mat ihop, sitter och snackar på kvällen, osv.
    Vi är kompisar och tills för bara några månader sedan så hade vi sex varje gång vi sågs. Men han träffade en tjej, som han är sådär seriös med. Han vet inte vad han vill med henne då hon är ung. Vi har hur som helst fortfarande sex ibland då mitt ex och hans nya inte verkar vara så seriösa. De bor dessutom väldigt långt ifrån varann.

    Jag vet en del om henne, då exet har berättat lite (och jag, nyfiken som jag är, frågat en massa). Skulle jag träffa på henne så skulle jag nog hälsa på henne som om jag "kände" henne, då jag vet typ "allt" om henne.

  • Anonym (-)
    Anonym (Självrespekt skaffa det!) skrev 2014-12-27 21:30:09 följande:

    Inget att skryta om! Smutsigt beteende


    Vart någonstans skryter jag?
  • Anonym (-)
    Anonym (MM) skrev 2014-12-27 22:07:16 följande:

    Jag skulle inte gilla det. Har man gjort slut så har man och leker inte familj tillsammans. Skulle min partner vilja göra det skulle han göra det utan mig.


    Han var ju utan henne!

    Och vadå "leka familj"!? Världens sämsta uttryck från världens mest osäkra och svartsjuka. De ÄR en familj - de är BARNETS familj. Det är ju skitbra om man kan umgås på det viset. Det gynnar barnet. Så tänk på barnet istället, ego!
  • Anonym (-)
    Anonym (MM) skrev 2014-12-28 09:11:51 följande:

    Skiljer man sig är man ingen familj längre så enkelt är det. Vill man då fortsätta leva som en familj är man inte redo att ingå ett nytt förhållande. Alla är fria att välja at leva det liv de vill. Vill han fortsätta leva med sin exfru är han fri att göra det, lika fri att välja bort en sådan partner är jag.


    Ja, det passar ju inte att den nya är svartsjuk av sig.
  • Anonym (-)
    Anonym (T) skrev 2015-01-10 06:55:53 följande:

    Hans syster är en i familjen precis som bonusmamman men INTE biomamman.

    Finner ingen som helst anledning till varför man ska springa runt med sitt x på stan o shoppa. Att sen bete sig underligt vid mötet med sin tjej är ju ännu mer konstigt.

    Visst kan man separera som vänner o vara "bästisar" men om inte alla är bekväma med det vid nytt förhållande får man avstå. Sen måste ju biomamman acceptera att bonusmamman finns och inkludera denna.

    Man kan ju inte umgås med någon som man inte gillar eller accepterar Karl.

    Min man hade till 100% hellre valt att shoppa med mig. Han gick vidare vid separationen.

    Han behöver inte umgås med sitt x för barnets skull barnet förstod att föräldrarna gått isär o gått vidare.

    Barnet har inget behov av att se mamma o pappa umgås.


    Jag fullkomligt ÄLSKADE att se att min mamma och pappa kunde vara vänner och umgås. Därför vill jag ge detsamma till min son, nu när jag och hans pappa inte längre kan vara tillsammans (vilket inte beror på det klassiska).
  • Anonym (-)
    Anonym (bibo) skrev 2015-01-10 10:03:28 följande:

    Och min ena bonusdotter mådde jätttedåligt en period av att vi umgicks alla. Hon bara mindes hur det varit och visste ju att det inte skulle bli så igen. Hon fick ont i magen och mådde illa. SÅ vissa barn mår bra av det och andra dåligt.


    Ja, givetvis! Alla är ju olika och jag påstår absolut inte att mins känslor som barn, är allmängiltiga för alla barn.

    Mina föräldrar separerade dock när jag var under året - så jag minns ju inte hur det var innan.

    Jag och mitt barns pappa separerade också tidigt, så vårt barn minns inte hur det var att bo tillsammans.
Svar på tråden Varför känns det så fel