orolig för MA

Hej!

Jag är gravid i v 7 (6+4) det är min första gång som gravid. Fick veta om min graviditet i vecka fem o jag kände att allt var helt ok o stabilt (hur man nu kan egentligen känna det). Mina symtom har varit lite humörsvängningar, ömma bröst och molvärk men mest när man går till sängs för att sova. Kan tillägga att ja har varit väldigt trött i v 6 men känner inte av samma trötthet nu. Vilket fall så vaknade jag upp av igår morse att mina symptom var borta och jag kände mig tom. Jag grät och sa till min pojkvän att ja ville till sjukhuset för jag inte kände något. När vi kom dit så hade de ingen ultraljudsapparat man kunde få kolla fostret utan sköterskan ringde till ett annat sjukhus för att kolla upp mina oroligheter o de på andra sjukhuset sa att det är normalt att symptomer kan avta. Fick ta ett grav test som självklart visade possitivt. Några timmar senare kom mina symptom tillbaka, vilket jag är överlycklig för. Jag har t o m börjat få ryggvärk (sovit i hård säng så vet inte om det kan va något)o mer molande värk på dagtid med. Illamåendet är inte så farligt. Just det, har varit förstoppad också vilket släppte igår efter mängder av vatten och motion. Men jag känner vilket fall ett obehag av att ja kände mig tom igår, vilket fick mig för första gången tänka på MA. Är det någon som har/känner samma sak men som det gått bra/dåligt för?? Funderar på att ringa bm imorrn men kände att jag ändå ville få ur mig mina tankar med de som kanske känner igen sig?

Åh va jobbigt vet hur du känner dig :( men förhoppningsvis så behöver det inte vara något. Bm som ja prata med igår sa att symptomen kan försvinna o det är normalt men tänkte nog själv ringa till en bm imorrn för o berätta om min oro. Kanske du med får göra så vi kan lugna ner oss. Berätta gärna hur det gick sen håller tummarna

Nästan läskigt att läsa för det känns som om det är jag som skrivit :) exakt så kände jag vid min sista graviditet. Med ett MA i ryggsäcken (där jag hade massa symtom) var jag övertygad om att det bebisen dött typ varje dag. Jag hade dessutom blödningar av och till mellan V6-12. Jag tyckte symtomen försvann hela tiden och kände mig tom. MEN det blev inget MA. Min lilla Elsa är nu 5 månader. Jag var orolig hela graviditeten till ingen nytta! Känner mig lite sur på mig själv som oroade mig så och inte gav mig tid att njuta av graviditeten. Vad jag lärt mig av allt detta: Man kan inte alltid lita på sin kropp och magkänsla, för kroppen är en jävel på att luras. jag håller alla tummar för er alla oroliga!