Umgänget: Barnet har rätt till umgänge med den föräldern som inte bor med barnet. Detta ska föräldrarna så långt som möjligt tillgodose. Om din sambo vill träffa sitt barn mer kan han i första hand så klart diskutera detta med mamman, de kan även avtala om barnets umgänge med föräldern. Detta ska göras skriftligt och godkännas av socialnämnden och får då samma juridiska effekt som en dom dvs den kan verkställas med hjälp av myndigheter om någon av föräldrarna sen skulle krångla. I sista hand får rätten besluta om umgänge efter att din sambo eller socialnämnden väckt talan om detta. Barnets bästa är utgångspunkt och, presumtion för barnets bästa är att barnet får ha en bra kontakt med båda sina föräldrar. Tidigare har jag för mig att 12 år var "åldersgränsen" för att själv få bestämma, idag finns ingen åldersgräns utan man ska ta hänsyn till barnets ålder och mognad så att en 9-åring själv får inverka på beslutet är inte omöjligt.
Kostnader: Den förälder som bor med barnet ska ta del av kostnader för att låta barnet träffa föräldern (här borde det vara resekostnader).Här får man göra en skälighetsbedömning efter föräldrarnas ekonomiska förmåga samt andra omständigheter, ex hur lång resan är och som någon annan skrev, vem som föranlett att resan krävs (den som valt att flytta). Huvudansvaret här ligger på din sambo, men mamman ska ta del i kostnaden utefter vad hon kan.
Boendet: När man skiljer sig/separerar ska barnet bo hos den förälder som man kommer överrens om. Kan man inte komma överrens kan rätten besluta i frågan. Man kan även avtala om detta, men det verkar inte modern villig till. Tyvärr så tror jag inte att er chans att få barnet boendes hos er med domstols hjälp är så stor, med tanke på att din sambo inte är vårdnadshavare. I paragrafen sägs det nämligen "Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna, får rätten på talan av en av dem eller båda besluta vem av föräldrarna barnet skall bo tillsammans med. " Han kan alltså, enligt vad jag kan utläsa inte ens väcka talan om detta. Detta hänger ihop med att det är vårdnadshavaren (alltså mamman) som bestämmer över barnets personliga angelägenheter som i allra högsta grad innebär var barnet ska bo.
Om din sambo får till gemensam vårdnad så är hans rättigheter mot barnet större, nu kan mamman i princip göra vad hon vill utan att han kan säga till om något. Det som kan bli svårt här är att det är ett relativt stort avstånd mellan föräldrarna och de kanske även har samarbetsproblem? Detta talar i regel mot gemensam vårdnad. Vill din sambo ha gemensam vårdnad får han väcka talan om detta i domstol om modern inte självmant går med på detta, då de istället kan avtala om detta.
