Är det okej att han får sovmorgon, jämnt?

Jag får alltid sovmorgon till 10 på helgerna av min kära sambo. Han vet att jag är morgontrött pch behöver det för att hänga med resten av dagen. Ska vi någonstans är det ju annorlunda, men jag behöver sällan anpassa mina morgonrutiner efter barnen.

Varför är det ett problem för dig att din pojkvän får sova?

Kom fram till en tid, ex 10, när ni alla äter frukost tillsammans.

I mina värld beter han sig som en tonåring. Visst kan man tycka att det inte är hans ansvar att sköta barnen, men TS och hennes sambo lever som en familj. Då kan han inte fortsätta som om han vore singel. Han kan väl sköta en del av hushållsjobbet på förmiddagarna.

Hur ska den killen klara ett heltidsjobb och egna barn om han inte skärper till sig?

Jag klarar mig utmärkt, så det är nog inga problem ;)

Varför ska han sköta hushållssysslorna på förmiddagen?

Ja precis, på helgerna får du sovmorgon. Min sambo får sovmorgon VARJE dag. Känns såklart lite småtrist att man ska bo ihop men att det bara är jag som måste gå upp tidigt! Plus att det är jag som går upp och matar om nätterna (ja, mina barn och mitt ansvar, men borde inte jag få sova ut någon gång? Han väljer trots allt att bo i ett hem med barn).

Du har alltså så små barn att de måste matas på nätterna? Och du bor sedan några månader tillbaka med en ny kille? Det var raskt marscherat. 

Den nya killen har inga barn? Jag håller verkligen inte med om att han borde tycka att det var självklart att låta dig sova ut emellanåt. Att åta sig ansvaret för så små barn när man inte själv har några kan kännas väldigt nervöst och ovant. Jag begriper inte hur du kan vilja lämna över dina barn till en kille som du bara bott med några månader (och kanske inte känt värst mycket längre heller) - vill du inte först se hur han fungerar tillsammans med dina barn medan du själv är med och är vaken och har huvudansvaret?

Ja på vardagarna går jag till jobbet. Men jag behöver ändå inte gå upp med honom och barnen. Han löser deras morgonrutiner och jag löser mina.

Du säger det själv. Dina barn - ditt ansvar. Värderar du dina sovmornar så högt kanske du inte skulle skaffat barn än. Och var det hjälp med barnen du ville ha borde du kanske stannat hos pappan.

För övrigt håller jag med nedan:

Jag tycker inte att han har något ansvar att gå upp bara för att du och dina barn gör det. De är just DINA barn. Du flyttade väl inte ihop med honom för att kunna få sovmorgon, eller? Jag skulle blivit vansinnig om min sambo tyckte att jag ska gå upp kl 7 när jag börjar jobba 14, bara för att han och hans son gör det. Att gå upp tidigt är inte det enda sättet att ta ansvar för att man valt att flytta ihop med barn. Sen är det klart att man kan vilja ge sin partner en sovmorgon bara för att, vilket jag gör ibland på helger, men det är knappast nåt min sambo förväntar sig.

Jag tycker inte att du kan kräva att han ska gå upp med dina barn faktiskt. Visst vore det snällt och gulligt av honom att göra det, men vill han inte så är det ju så.

Alla partners vill inte ta ansvaret för andras barn och vill man inte så kan ju ingen kräva det.

Jag har tagit ansvar för mina bonustjejer genom åren för att jag vill det. Alla har det inte så och det kan funka jättebra ändå. Oavsett sett så måste man ha samma syn tror jag. Då kan vad som helst funka och barnen bli trygga i det.

Vill du ha en "familjekänsla" och inte han så blir det tufft tror jag.

Här har alla fått sova så länge man behöver. Eftersom jag är av naturen morgonpigg så tog jag så gott som alla mornar när vårt barn var litet.

Sambon fick sova tills han vaknade

Oj vilka missförstånd det blev här!

Har aldrig sagt att han ska gå upp åt mig för att ta hand om mina barn! Jag FRÅGADE om någon tyckte att han kanske borde gå upp med tanke på att vi andra gör det? Om det liksom är "normalt" att sova till kl 10-11 varje dag. Aldrig att jag skulle tycka att det var okej att han var och varannan dag gick upp med mina barn för att jag ska sova halva dagen. Sovmorgon någon gång skulle jag såklart uppskatta då han vet hur slutkörd jag är. Men absolut inget jag begär eller förväntar mig!

Måste det alltid bli sån jävla pajkastning när man frågar om råd här?