Gift och kär i min bästa vän

Säkert jobbigt, kan bara föreställa mig situationen. MEN för det första kan det mycket väl vara nyhetens behag, man tror gräset är grönare...... sas. Nu är det så kort tid det handlar om ännu, om du ännu efter två år känner lika kan ni fundera mera. Sen, en annan sak - mina 47 år lärt mig det faktum att det är sällan bästa förhållandena där man tänker o känner likadant, o ser på saker likadant. I längden är dom inte optimala. Ni hade det dåligt före denna vän kom in i bilden, att då få uppmärksamhet o känslosvall gör ju knappast ert förhållande bättre. Ta distans, låt tiden gå och satsa på er FÖRST....

Låter nog klyschigt men följ ditt hjärta, om du känner så starkt för någon annan så är det inte rättvist mot dig eller din man att du stannar kvar.

Har också samma erfarenhet som ovanstående.

Ska tillägga att min kompis känner jag sedan flera år, har alltid tyckt om han men vi har först nu lärt känna varann på ett djupare plan. Å vi tycker inte lika om allt vilket gör att vi ofta har både spännande å stimulerande diskussioner...

Det är alltid en dålig idé att stanna för barnets skull för vad lär du ditt barn då? Jo; att det ska försaka sin egen lycka och att man ska leva i bitter kärlekslöshet bara för att normen har bestämt att det ska vara så. 

Lär i stället ditt barn kärlek och vänskap och frihet genom att leva ditt liv.

Men! Innan du fattar ett beslut - tänk efter noga och länge så att du är säker på att detta inte är en tillfällig fling, när du väl är säker, ta då steget utan att tveka. 

Som vem?

Skulle aldrig göra något förhastat, vill självklart vara säker. Min vän säger också att jag ska va helt säker på va jag vill, att han väntar på mig så länge som jag vill för han är helt säker. Frågade han va som i så fall skulle hända om jag lämna min man å då svara han: då ser jag fram emot att påbörja resten av mitt liv med dig...

He löves ju  då så. Men simma lugnt.

Jag vet inte vad du ska göra. Men jag skulle aldrig kunna säga av mig halva tiden med min dotter för någon förälskelse.

Men, det är jag det. Jag skulle tänka både en och två gånger till innan jag lämnar. Är känslorna för din man helt slut? Skrattar ni ihop än? Älskar du honom än?

Vänta minst ett år till innan du gör något, för ert barns skull. Det gjorde jag. Fast jag lämnade inte min man för någon annan, utan för att jag mådde så dåligt i vår relation. Men jag väntade 1,5 år efter att jag känt att jag ville avsluta det hela. För barnets skull. Så att jag skulle vara riktigt säker och kollat upp alla möjligheter först. Det är jag riktigt glad för idag.

När man blir kär i någon och man är i ett förhållande så är det nästan alltid när något är fel i ens nuvarande förhållande. Det du saknar i din relation letar du på annat håll. Så inan du ens överväger göra något, fundera på om du vill fortsätta med din man eller ej,vill du ge upp det? för något du inte vet hur det kommer bli. Jobbar ni på er relation, dvs samtalr ni med varandra om hur era dagar varit, har ni gemensamma planer om framtiden mm?

Ni kanske behöver sätta er ned och prata om er relation, vad ni vill ha ut av relationen mm.Samtala är A och O i relationer. Finns ett bra kärlekstest du kan göra det tar upp alla aspekter i en relation och svaret du får ut är på ca 80-100 sidor om hur din relation är och hur du tycker din partner är mot dig. www.lovetestnow.com