Väntar tredje barnet helt oplanerat och är i chock, hur var det man gjorde?

Jag har inget att tillföra i sammanhanget eftersom jag bara har ett barn, som dessutom var väldigt planerat...
...men jag ville, i alla fall, skriva ett GRATTIS!

Jag känner dock några par som har fått sladdisar, och de har i alla fall tyckt att det har varit väldigt mysigt, och så även de äldre syskonen!

Verkar ju assoft med en Skandia när storasyskonen är någorlunda självgående. Kör på. Kommer bli bra. Har fyra barn själv. Dock tätt mellan alla 4. Men det är kul.

Äldsta var 10 år när vi oplanerat fick tvillingar. Idag är de 14 och 3 år. Jag var mest nervös över att börja om med förskola och sådant, men man kommer in i allt väldigt fort igen. Nu är det ju mer åldersskillnad mellan mina barn, men vi har haft stor hjälp av äldsta som själv velat hjälpa till ända från att de föddes. Idag är hon gärna barnvakt då och då. Idag känns det självklart med våra tre barn!

Vårt tredje barn är oplanerat men inget sladdbarn. Efter ett femte missfall hade vi bestämt att vi struntar i detta. Jag sålde barnvagn, barn- och gravidkläder och strax därefter var jag plötsligt gravid igen. Vi fick börja om på sätt och vis och försöka komma ihåg vad som behövs för en nyfödd. Trots att det inte är långt emellan våra så glömde vi fort.

Jag tycker inte att det är någon större skillnad mellan att ha två och tre barn. Lite krångligt kan det vara om man ska natta alla tre och är själv, men inte värre än att man kan lösa det genom att alla får sova i samma säng. :)

Jag tycket att det har blivit mer harmoni med tre än två barn, så även om man bara har två armar så är det lugnare än innan.

Mina barn är födda 2001, 2007 och 2013. Det jag främst kan uppleva är jobbigt med åldersskillnaden är att det är svårt att hitta aktiviteter som alla uppskattar. Jag ibland få dåligt samvete när jag inte orkar ta med den stökiga minstebrorsan till något mer spännande ställer än lekplatsen då jag vet att sjuåringen gärna hade hittat på något roligare. De är inte heller särskilt synkade vad gäller dygnsrytm och ibland känns det som om de kör treskift för att säkerställa att vi föräldrar inte får fem minuter för oss själva.

En av de stora fördelarna är att varje barn har fått ta ganska stor plats som bebis och jag upplever inte att det finns någon direkt konkurrens mellan syskonen. Med barn i skolålder får man naturligt ganska mycket ensamtid med bebisen. Minstebror beundrar sina storebröder ofantligt mycket och det är praktiskt att storebröderna kan leka med lillebror utan att jag behöver vara i samma rum. Jag behöver inte vara rädd för tjuvnyp från de äldre syskonen utan de är väldigt omtänksamma mot minstingen.

Om man har haft en stökig natt med bebisen kan man vidare förklara för en sjuåring att man behöver vila en stund med bebisen på dagen, det är också skönt.

Jag kan ju inte jämföra med hur det är ha barn tätt, men för mig personligen känns det som att det har passat bättre att ha barnen utspridda. Jag har svårt att se mig själv med två småttingar samtidigt.

Sist men inte minst - grattis till bebisen!

Tack Fick tårar i ögonen, hormoner som spökar?

Åh, stort grattis ! Nu var vår trea planerad, men det har verkligen bara varit positivt med ett par år emellan. Våra äldsta är ju lika gamla ungefär och yngsta är 1,5 nu. Ni har något riktigt fint framför er.....verkligen . Upplever som många andra verkar göra en större harmoni och liksom balans i familjen sedan barnen blev tre.

Åh, stort grattis ! Nu var vår trea planerad, men det har verkligen bara varit positivt med ett par år emellan. Våra äldsta är ju lika gamla ungefär och yngsta är 1,5 nu. Ni har något riktigt fint framför er.....verkligen . Upplever som många andra verkar göra en större harmoni och liksom balans i familjen sedan barnen blev tre.

Nej trean var in inte planerad, jag fick träffa psykolog på mvc några gånger för att hantera chocken typ.

Svårt att hitta aktiviteter att göra för alla, så vi har alltid delat upp det.
8 och 10 år mellan dom äldsta. Hans syster hjälpte till mycket, jag själv hamnade i depression, tror dok inte att det var därför att jag fick barn utan att mitt liv kom i kapp mig.

Det var bara att planera om livet. Det var det lättaste.  

Nu är syskonen stora och han 12 år. Ledsamt att bli ensam när syskonen flyttar men han kommer klara det fint. 

Tack för era svar! Det betyder mycket. Det är så tidigt (vecka 6) men jag hoppas allt går vägen och behöver utgå från det.

Vi har också gjort oss av med det mesta men som jag minns det behövs inte så mycket?:) Inte så som vi trodde med första i alla fall.

Det där med harmoni finner jag intressant, har sett många trebarnsföräldrar säga det. Går det att utveckla?