tänker jag fel ?

Med all respekt så låter detta som ett storm i ett vattenglas, och något som mer handlar om relationen mellan dig och pojkens mamma än om pojkens uttalande.
Barn hör ju vad man säger och upprepar ju ofta "kloka uttalanden" på det där sättet. Han hade väl hört er prata om saken.
Det är väl bättre att han förstår varför han inte kan leka med sin kompis än att han bara ska hindras leka utan att få en förklaring...?
Det låter som om pojkens mamma curlar honom om hon till varje pris vill hindra sin son från att veta, förstå och tänka och att han aldrig ska få bli bekymrad...?