Överleva ett breakup

Finns väl ingen generell lösning då man är olika.

Men jag kan ju berätta hur jag själv hanterade det med mitt ex, hon var min andra kärlek, min första i vuxen ålder, då jag även hade en flickvän i tonårsåldern. Jag var lite utav en egoistisk skitstövel som tonåring dock, inget "pojkvänsmaterial" direkt, fast något perfekt "pojkvänsmaterial" det var jag nog inte förrns jag träffade min nuvarande, så jag blev väl äntligen en mogen man först vid ca 26 - 27-års åldern :).

Uppbrottet med min tonårskärlek tog verkligen inte alls lika hårt på mig pga min egen omognad och mitt ego. Det var skillnad med mitt ex(alltså mitt senaste).

Det var rätt tufft och när det tog slut med hon så valde jag att klippa kontakten helt. Det funkade bäst för mig(hon ville vara vänner och var besviken), vi hade ett ganska så trassligt uppbrott med mycket känslor, men det var ändå genomgående god ton(jag får uppfattningen att det har varit så för er med?), "no hard feelings" liksom, hon ville ju fortsätta vara vänner trots att jag fuckade upp från början, mitt misstag var början på slutet som man säger.

Anledningen till att jag valde att klippa kontakten var enkel, jag var fortfarande nerkärad så då blev det bara jobbigt och frustrerande för mig att umgås och ha kontakt med hon, då drar man ju bara ut på lidandet, så ser jag på det i alla fall. Det blev ingen telefonkontakt, inget facebook, ingen mailkontakt och verkligen ingen face 2 face kontakt(bortsett från 1 gång, av misstag, vilket slutade i katastrof).

Jag var inte ens hemma när hon var hos mig hämtade sina sista grejer, då lät jag min kompis ta i mot i lägenheten istället, jag var ute och gjorde annat. 

Sedan så såg jag till att sysselsätta mig ordentligt, jobba och plugga, umgås mycket med mina vänner, umgås med NYA vänner och även träffa andra tjejer(det kan ta tid för en del). Helt plötsligt har man tid över som man inte hade innan och då gäller det att fylla den med något positivt. Att ligga inne och grubbla är inte min stil och det funkar inte för mig.

Sedan gick tiden och saker och ting blev lättare(hur lång tid man behöver är något personligt).

Jag har förvissa tappat kontakten med mitt ex, jag har träffat henne en gång efter vårat breakup, på hennes 25-års fest, thats it, men i dagsläget bryr jag mig inte om det. Jag började träffa andra ganska snabbt, men känslorna för mitt ex var ju inte borta, det tog ungefär ett år totalt för mig innan det kändes ganska så grönt och normalt.

Sedan levde jag själv en period, innan jag träffade tjejen jag lever med nu.Vi har varit ett par i över 4 år nu, och har även en bebis på 4 månader. :)

Retrospektivt var det helt rätt att hon dumpade mig, jag är tacksam, inte för att hon var en dålig tjej, hon var ganska så fantastisk på sitt sätt, men hade det inte tagit slut så hade jag ju aldrig träffat tjejen jag älskar och lever med nu och jag hade inte varit pappa till min dotter. :)

Jag antar att mitt generella tips är att du ser till att hålla dig sysselsatt, är man upptagen med saker som är positiva får man positiv energi och så har man mindre tid över till att grubbla, att grubbla är inte bra, det leder inte någonstans och det är energidränerande, det är dock inte fel att tänka på det, att känna en sorg och saknad och att bearbeta det i lagom portioner.

Ja, det var det jag hade för tillfället, nu sover bebisen igen och nu sover jag snart sittandes. Dags att krypa ner i sängen igen!

Kram!

Mitt ex gjorde slut pga ett missförstånd och det var hemskt när jag försökte förklara och han inte trodde på mig. Till slut så insåg han att det var ett missförstånd men då var hans känslor borta medan jag var tokkär fortfarande. Han ville vara vänner och jag försökte i perioder men det gick inte. Varje gång vi setts så kom jag hem gråtandes. Jag håller med personen ovan, ingen kontakt om känslorna är olika. Är båda ledsna och kära så funkar det kanske.

Det som hjälpte mig var att skrivs dagbok och få ut all smärta varje dag. När det kändes olidligt så kunde jag läsa tillbaka och se att det faktiskt var värre förra veckan... och det hjälpte. Efter 1,5 år så hade smärtan hamnat på en hanterbar nivå så länge som vi inte sågs. Då träffade jag en ny kille (före det hade alla känts helt ointressanta) och blev kär. Då kunde jag börja prata med exet igen som vänner. Vi har inte setts än men kommer kanske att göra det om någon vecka och trots att det finns lite känslor kvar så tror jag att det är lugnt. Har varit ihop med den nya i tre månader nu.

Det tar lång lång tid att komma över en sådan kärlek. Jag lämnade mitt ex efter sex år tillsammans 15-21 år och han vill än idag ha mig tillbaks och vi är i 30års åldern. Han har förskönat det som var, men ungdomskärlek är ofta speciell och "extra" intensiv.

Det tog lång tid att komma över honom, även om jag var den som lämnade. Säkert två år. Men idag är det ett minne blott

Mitt råd: uthärda.

Jag orkar inte uthärda.

Jag hatar att vara singel & att inte ha någon alls, det suger