Gillar du din kropp?

Delvis. Jag gillar de friska delarna men inte de sjuka.

Delvis. Finns saker som kunde se bra mycket värre ut, men också saker som kunde vara bra mycket bättre.

Delvis. Efter 4 graviditeter så är skinnet på nedre delen av magen fruktansvärt fult men jag har inte råd att göra något åt det. Annars tycker jag att jag är snygg och jag trivs med min kropp.

När jag var tonåring (13 år) började mitt hat mot mig själv i form av svält och träning. Kräktes dock aldrig utan jag lät bli att äta och åt jag något tränade jag så hårt att det gjorde ont och jag svimmade. Jag slutade med detta idiotiska sätt när jag var 26 år. När jag var 28 blev jag mamma och sedandess är jag nöjd och accepterar min kropp, dock inte skinnet som hänger.

Gillar min kropp, men går inte runt och tänker att jag/den är vacker utan att den är bra.

Min kropp är skitful - men den är FAN så kapabel och användbar, så jag älskar den ändå!

Ja, utseendemässigt är den helt perfekt. Rent funktionsmässigt är jag dock tyvärr inte helt nöjd.

Delvis. Det finns saker jag inte är nöjd med (tex tjocka överarmar, ärr på magen) men de bra sakerna (fin mage, midja, höfter, bröst) överväger.

Delvis. Objektivt VET jag att jag har en snygg kropp och många skulle vilja ha den. Men jag har kämpat med anorexia i 10 år och självhatet tar oftast över. Känner mig fet bara för att jag väger mer nu än för ett år sen och kan inte genuint tycka om mig själv förrän jag ligger på min lägsta vikt.

Jag älskar min kropp! Jag älskar hur den ser ut och jag älskar vad den kan göra. För mig har det varit enormt nyttigt att styrketräna, min kropp kan prestera massor! Jag är snygg i bikini, jag är snygg i en tajt klänning. Men framför allt känner jag att jag har fått resultat av allt det jag gör i gymmet, och det älskar jag. 

Men ibland kan givetvis jag också bli osäker på mig själv. Jag har svårt att förlika mig med att muskler väger, till exempel. 

PS: man behöver inte låta bli att gymma bara för att man är nöjd med sin kropp. Man kan gymma för sitt välmående, för att man får känna sig stark, för att man presterar och för att kroppen mår väldigt bra av styrketräning - framför allt när man ska skaffa barn, har skaffat barn, eller är över trettio.

Jag tycker min kropp är OK, kunde vara bättre tycker jag. Fast killarna älskar den, jag har lite komplex för den, mest kanske pga dålig självkänsla

Åjo, jag tycker nog att min lekamen duger. 189/83 känns alldeles precis lagom, och det viktigaste är att min kropp och min kvinnas UNDERBARA kropp är som två pusselbitar som passar EXAKT ihop. Förövrigt innefattar metaforen vårat förhållande som helhet. Två pusselbitar - EXAKT.

Livet har aldrig varit så underbart som det är nu. Aldrig. Och det beror på en människa. En enda. En kvinna. Den finaste som gud har skapat.

Kram //Anton

Nej fyfan, BLÄ.

Hatar hur min kropp ser ut, men funktionsmässigt fungerar den perfekt.

Ligger på 181cm och 125kg skulle gärna bli av med 30kg. Men för att gå ner i vikt måste jag "bestiga ett berg" och kämpa som en slav! Genetik är så förbannat orättvist. Önskar jag kunde ge er som kämpar med att gå upp i vikt några kg!

Ja, jag gillar min kropp. Den är stark och utan extra kilon. De första 25 åren tänkte jag inte på den alls den bara var där. Jag har haft komplex för mina ben och visst har jag önskat mig större bröst, men ju äldre jag blir ju mindre viktigt blir sådant. Jag bygger muskler snabbt och jag har inga åkommor eller problem med den. Visst den är använd och det syns på sina ställen. Jag har nog slutat skämmas och visar tom upp den då och då.

Verkar som om jag är den enda som avskyr min kropp haha :(

Gillar den delvis. Hade velat vara mer muskulös men är för lat för att börja träna så mycket som behövs för att ändra på det. Och hade velat ha större bröst. Men överlag är jag rätt nöjd.

Man får vara som man är när man inte blev som man skulle