Hej!
Ja som frågan lyder, finns det någon som har en son i spelâlder som inte har datorspel hemma?
Tror ni det är möjligt att påverka det hela och neka en son att spela datorspel (fastän han vill det för att kompisarna spelar t ex) och pâ sâ sätt göra sâ att han tappar intresset och aldrig "faller dit"?
Menar du en dator där man spelar spel på och räknas surfplatta och även spelkonsol in?
Mina söner kör PS4 via TV´n men jag antar att det går under datorspel?
Vilken ålder tänker du på när du säger "spelålder"?
I vilken ålder är man i spelåldern? Sonen är 6 år nu och har haft iPad sen han var 2.9 år och vi har både Wii och Nintendo hemma - men han är inte intresserad (tyvärr).
Varför vill du inte att ditt barn spelar? Ofta så blir ju det förbjudna mer intressant. Är det inte tiden barnen spelar som behöver begränsas, eller att läxor görs först? Hitta en kompromissväg?
Annars tror jag helt enkelt att vi alla är olika med olika intressen, det går att erbjuda annat, men blir svårt att ta bort något man redan intresserar sig för.
Eftersom alla idag spelar på ett eller annat sätt så tror jag inte att det är möjligt att helt hålla dem ifrån det. Vet inte hur gammal han är men han kommer ju ändå att stöta på spel i sin vardag - förskola, skola, hemma hos kompisar etc. Däremot kan man ju genom andra aktiviteter visa dem att det finns mycket annat som är bra mycket roligare än tv-/dataspel. Har en 7-åring och en 5,5-åring som spelar tv-spel men lite. Äldsta har träning av diverse slag i stort sett varje dag så kommer långt ner på prioriteringslistan. Blir lite mer under lov.
Det är väl klart att man kan förbjuda datorspelande om man tror att det är bra. Men jag har svårt att se poängen med det? Ska ni även förbjuda honom att titta på TV och film då? Använder ni föräldrar själva datorer och smartphones?
Jag tycker inte att spelande är av ondo (så länge det inte är våldsspel, för det ogillar jag skarpt). Det finns många vettiga och pedagogiska spel, och även spel som "bara" är roliga.
Så länge barnen inte bara spelar och glor på TV/film utan gör annat också, så är det ju bara en av många aktiviteter som barn kan lära sig, inspireras och roas av.
Varför tror du att förbud är lösningen på det (eventuella) problemet?Du får förstås tro precis vad du vill men forskningen är inte på din sida. Tvärtom finns det forskning som tyder på motsatsen:
www.apa.org/news/press/releases/2013/11/video-games.aspx
Rent allmänt så finns det så många negativa åsikter och missuppfattningar kring spelande att jag inte vet var jag ska börja, spelande är en möjlighet att upptäcka nya världar (verkliga eller påhittade), träffa nya vänner, utöva kreativitet, lära sig språk, utveckla sitt logiska och kritiska tänkande, skapa minnen för livet och så vidare.
Visst kan det bli för mycket men en nolltolerans är förmodligen ohållbar och inte alls särskilt vettig. En sund inställning till spelande som en möjlig hobby bland andra är nog det vettigaste.
Dessutom är ju begreppet "spelåldern" något av det mest absurda, okunniga och verklighetsfrånvänt jag har läst på länge. Alla åldrar spelar spel på ett eller annat vis. "Dataspel" förekommer i alla samhällsklasser, alla utbildningsnivåer och inom alla yrkesgrupper. På olika sätt.
Och återigen: Vad får dig att tro att ett totalförbud skulle avhjälpa det här problemet? Att man inte vill att ens barn ska "fastna i något" är en sak, att totalförbjuda den saken är nog sällan lösningen. Samma argumentation kan användas för en mängd saker. Är det exempelvis rimligt att förbjuda barnet att träna hårt för att hård träning kan leda till anorexia?
Spelande har definitivt en övervägande positiv effekt, både enligt forskning och om man tittar på hur många som har roligt av spel jämfört med hur många som fastnar i ett beroende.
I TS ställer du frågan om det är en möjlig lösning. Då tror du väl någonstans att det är det?
Jag frågar därför varför du tror att det kan vara det.