Kan inte sluta tänka på honom...

Ja, där vill alltid vara någon, man fundera på hur det ville vara att dela livet med, samma sak, som så mycket annat (om jag inte sa upp mitt jobb, om vi köpte det annat hus, om jag hade gjort något annat )

Jag tycker det er viktigt att bygga på det du har, du säger där er kärlek, det er viktigt.
Du säger det er tråkigt (kommer bli så någon gång med den annan också) det heter vardagen

Låter bli och lägg din energi på din familj (jag hade hoppa att min ex hade gjort det)

Och nej inte berätta, det ville gör ont på din sambo.

Så om det är tråkigt, då tycker jag att du måste börja att hitta på något samman med din sambo, kanske prata med han om att du tänker att liva upp kärleken liten tillsammans.

Och om du har kvar den annan på face, mail, telefon eller annat, tag bort han, glöm han.
Kan du inte det efter ett tag, då er det dax att lämna din sambo, om inte Hejdå gamla flamma.
 

Tack så jätte mycket för ditt svar!

Vi försöker verkligen jobba gör vårt förhållande för det är ju min sambo jag vill leva med och vårt barn är ju det viktigaste vi har.
Men det blir väl så. 9år tillsammans med någon så känner man ju personen och man lever i sina rutiner dag ut och dag in. Klart det blir tråkigt men vi ska försöka hitta på mer saker. Gå ut på dejt tillsammans och faktiskt ta tillvara på varandra. Det är lätt att hamna i en situation där man tar varandra för givet och det är inte alls bra!

Den andra killen kommer alltid vara en person jag kommer komma ihåg. Vissa människor sätter sina spår och de spåren kan man tyvärr inte radera. Han är ju den han är och jag är den jag är. Men jag vet ändå att min sambo är den person jag älskar och vill ha ett liv tillsammans med. Men ibland känner man sig så kluven mitt upp i allt. Det är väl när vardagen visar sig ännu tydligare än vanligt. Man undrar om det alltid ska vara så här. Och det är klart att det blir så om man träffar någon annan också. Att vardagen hittar dit också.

Men som sagt. Tack så mycket för ditt svar och ja, familjen är viktigast!

Bra
Jag kan ju bara säger att jag förlorat mitt livs kärlek, och mamman till mina barn, pgr av samma som du står i just nu, hon drog bort for att alt blev vardag, hon tabbat tyvärr känslorna, och det som hände vart att jag blev frustrerat och gnällig, hon förlorat flera känslor, och tillslut vart hon otrogen.
Vi har två barn och 9 år tillsammans.

Vi glömt bort varannan, idag säger hon att vi är för olika, därför hon lämnat/vart otrogen.
Och jo fan är vi olika när man glömma bort kärleken, och låter vardagen bestämma, då komma man inte i håg det som fanns, och det som fick förhållandet att vara bra.

Får min del är jag ledsen får inte att ge mina barn, den riktiga familj, men man kan inte tvinga någon ju.
Hon tycker bara att det er skönt att vara själv.
Ärligt känner jag mig bara som en sperma donator i våran fall.....

Men lycka till, och jag heja på dig, motgång gör stark