hur reagerade ni över ert missfall?

Jag fick två tidiga mf innan jag fick första barnet och dessa tog jag väldigt hårt. Jag grät o grät och pappan fattade inte varför jag var ledsen vilket gjorde det ännu värre.
När jag till sist fick barn så bleknade sorgen rätt snabbt och idag är den helt borta. Jag minns den, men känner den inte.
Mellan ettan och tvåan fick jag ett MA. Det kändes inte alls. Det var tråkigt och lite jobbigt med skrapning, men jag blev gravid igen nästan direkt och då gick det bra. En anledning var att jag blev gravid på första försöket och jag hade väntat mig att det skulle ta tid som med första så det kände som en bonus.