Inlägg från: Anonym (Förvirrad) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Förvirrad)

    Relation med psykolog

    Hej, 
    Jag har gått hos en psykolog i flera år, som jag har fått stort förtroende för. Han är en man några år äldre än mig. 

    Han har hjälpt mig otroligt mycket med stress, relationsproblem, självkänsla etc. Sedan min far dog i början av 2014, har han kommit att betyda jättemycket för mig. Nu kände jag dock att jag inte kunde fortsätta hos honom i terapi längre, jag gick ju bara dit för att träffa honom till slut. Han visste hur mycket han betyder för mig, och han menar att jag betyder mycket för honom också. Vi bestämde oss alltså slutligen för att avsluta vår professionella relation och försöka lära känna varandra i en privat relation. Jag kände mig inte bekväm med att berätta detta för min man inledningsvis. Jag insåg väl att min relation med min man inte har varit tillräcklig, varför skulle jag annars ha ett sånt stort behov av någon annan.

    Hursomhelst, väl vi skulle träffas fick jag panik och berättade allt för min man, grät som bara den. Sorgen bestod bl.a. i att jag kände att jag hade gett upp min psykolog. Min man blev väldigt upprörd, trodde först att jag hade varit otrogen, sedan gick han igenom alla mina mejl, och ville även åka och klå upp min psykolog. Han lugnade sig när han förstod att inget hade hänt, men nu förbjuder han mig att ha något med psykologen att göra. Han verkar misstänka varje steg jag tar utanför hemmet, jag känner mig bevakad, som ett djur i en bur. För övrigt kan jag säga att jag har varit ihop med min man i över 20 år, och vi har aldrig varit i närheten av att vara otrogna mot varandra.

    Vad tycker ni om situationen? Gjorde jag helt fel, eller borde jag ha rätt att träffa den här mannen som har kommit att betyda så mycket för mig? Framförallt känner jag ju att jag borde tala ut med honom om vad som hände, varför jag fick panik etc. Det känns konstigt att inte få ett avslut. Har min man rätt att straffa mig så här, inget har ju hänt.

  • Svar på tråden Relation med psykolog
  • Anonym (Förvirrad)
    Påven Johanna skrev 2015-01-06 14:18:23 följande:

    Ja, jag tycker att du hanterade situationen fel. Du borde ha berättat redan från början för din man att den terapeutiska relationen/situationen var över men att du önskade behålla din tidigare terapeut som vän (om det är så du känner för honom). Nu ställdes din man inför faktum och blev tvungen att förhålla sig till en sorts "bekännelse" under vilken du dessutom var upprörd vilket väl förmodligen fick din man att i sin tur överreagera. 

    Jag tycker att du ska beställa en tid hos psykologen och gå igenom det som skedde i en extra session. 


    Jag har hela tiden varit helt ärlig med hur mycket psykologen betyder för mig, hur rädd jag har varit för att förlora honom och att jag inte tror att jag skulle klara mig utan honom. Det här sista undanhöll jag, och jag förstår att det är fel, men har min man rätt att behandla mig som jag beskrev?

    Min man i princip förbjuder mig att träffa psykologen för att diskutera vad som hände. Jag vet inte om det känns helt rätt?
  • Anonym (Förvirrad)
    Angel D skrev 2015-01-06 14:21:05 följande:

    Det är inte ovanligt att patienter får känslor för sin psykolog.


    Du gjorde helt rätt i att sluta ha honom som psykolog. Han däremot gör fel som vill börja dejta en patient.


    Klart som tusan att din man blev arg och svartsjuk men han får allt ta och besinna sig.


    Du har rätt att röra dig utanför hemmet utan att vara övervakad.


    Däremot tror jag inte att det är en bra idé att träffa den psykologen igen. Skicka ett mejl och tala om varför du inte kan träffa honom och låt din man läsa det så han ser att du inte tänker vara otrogen.


    Föreslå parterapi för din man för ni kan behöva hjälp att ta er igenom detta.


    Ni behöver lugna ner er rejält båda två innan ni säger eller gör något ni kommer att ångra.


    Jag har fått visa all korrespondens för min man. Han har sett att jag har sagt till honom att vi inte kan ses. Jag känner dock att det känns tungt att inte få ett avslut ordentligt. Vad var det som hände liksom, varför blev jag så panikslagen och galen?

    Tror ni det är helt omöjligt att ha kvar sin psykolog som en vän?
  • Anonym (Förvirrad)
    Fundersam02 skrev 2015-01-06 14:33:09 följande:

    Det är fel av din psykolog att vilja träffa dig efter avslutad terapi. Det är oprofessionellt. Om du inte klarar dig utan honom, så är du för beroende. Du kan inte ha en annan människa som krycka.

    Kanske behöver du fortsätta gå i terapi men hos en annan psykolog. 

    Jag förstår att din sambo tycker att hela situationen är fel. Han kanske har överreagerat och kunde ha hanterat det hela på ett annat sätt, men det kan ju vara svårt att agera rationellt när man blir väldigt upprörd. Kanske är han mer upprörd över att psykologen utnyttjar din skörhet än över att du ville ha honom som vän. Kanske försöker han bara skydda dig.


    Jag känner att det var ohälsosamt att bli så beroende, tror att det har något med min fars bortgång att göra. Kanske försökte jag ersätta min far med min psykolog.

    Min man sa att han inte tyckte det var mitt fel, utan ville skydda mig. Han har samtidigt som han har varit bevakande också varit stöttande, och jag har medgett till att träffa en annan psykolog (en kvinnlig).

    Dock känner jag att det är fel att han är den som ska bestämma hur jag ska agera. Har jag inga rättigheter bara för att vi är gifta?

    Jag blev först jätteupprörd på min psykolog, kände att han gjorde fel, fick värsta utbrottet på honom, trots att vi inte hunnit inleda vår relation ännu. Nu känner jag mig skamsen över det, han är bara människa, och det var jag som tog initiativet till att vi skulle bli privata vänner. Känner en sådan stor sorg över att förlora honom i mitt liv. Att gå tillbaka till honom i terapi är inget alternativ. 
  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (o) skrev 2015-01-06 14:42:00 följande:

    Vem föreslog privat relation?


    Det var jag, och han var noga med att förklara att vi aldrig skulle kunna gå tillbaka till en professionell relation om vi tog det steget.
  • Anonym (Förvirrad)
    Angel D skrev 2015-01-06 14:56:37 följande:

    Psykologen såg sin chans helt enkelt. Han vet att du är svag och han vet vilka knappar han ska trycka på. Mitt råd. Glöm honom och gå vidare.


    Men tycker du inte att det är lite kortsiktigt från psykologen? Trots allt gör han något kontroversiellt som utsätter även honom. Min man sa för övrigt precis som du, psykologen vet precis hur han ska manipulera dig.

    Är det något fel på mig som vill ha en relation med en person som inte gör rätt, är jag destruktiv?
  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (o) skrev 2015-01-06 14:58:23 följande:
    Vad sade du exakt till honom?
    Att jag typ inte kunde leva utan honom.
  • Anonym (Förvirrad)
    Fundersam02 skrev 2015-01-06 15:08:08 följande:
    Det kan inte bli en jämlik relation. Du kommer alltid befinna dig i underläge eftersom han vet så mycket om dig, hur du fungerar och vad du har för svagheter.

    De frågorna som du ställer dig kanske du ska ta upp i samtal med en kvinnlig psykolog. 
    Jag tror dels att det var maktstrukturen som gjorde att jag fick panik, dock tänkte jag att vi skulle lära känna varandra försiktigt så att vi kunde nå jämlikhet. Kanske tänkte jag också att mitt beroende av honom skulle släppa om jag fick en större bild av honom.
  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (o) skrev 2015-01-06 16:12:03 följande:
    Hur reagerade han då?
    Han ville att vi skulle prata om det, vilket vi också gjorde i två månaders tid, två gånger i veckan. Han ville att jag skulle förstå att det var ett stort beslut att ta, att vi absolut inte kunde ha kvar den professionella relationen i så fall, och att jag inte kunde gå tillbaka i terapi till honom om det skulle vara så att den privata relationen inte fungerade.

    Han frågade mig varje gång om jag verkligen var säker, och att han var rädd för att jag skulle känna mig sviken. 
  • Anonym (Förvirrad)
    Angel D skrev 2015-01-06 16:10:51 följande:

    Att ha en relation med någon som utnyttjar en är väldigt destruktivt! Lyssna på din man i detta fallet. Han försöker faktiskt skydda dig. Markera för psykologen att du insett att han inte hjälpt dig, snarare tvärtom. Tala tydligt om att ni inte ska ha NÅGON kontakt med varandra igen och se sedan till att gå i par terapi. Förbered dig också på att den terapeuten kan bli väldigt upprörd över "kollegans" oprofessionella beteende. Han sätt solkar ned en hel yrkeskår . Jag hade övervägt att göra en anmälan till psykologförbundet (heter det så?) så att de kan avgöra om han bör ha kvar sin licens. Det kan vara så att han gjort så här förr och därmed redan har en varning på sig.


    Jag ingen som helst förståelse eller respekt för en människa som utnyttjar de som står i beroendeställning till dem. Det är fruktansvärt lågt och egoistiskt beteende och passar sig absolut inte för en psykolog! 


    Jag kände precis så som du beskriver det först, och jag har sagt allt detta till honom, att han har använt mig för att boosta sitt ego och sökt bekräftelse på min bekostnad mm. Han har bett om ursäkt för att han har svikit mig och sa att han bara ville mig väl. Sedan fick jag dåligt samvete, för vi har ju inte inlett någonting. Tänkte att det var jag som överreagerade och gjorde en höna av en fjäder. 

    På något sätt känner jag att jag har utsatt honom också, varit så påstridig med hur jag ville ha det osv.
Svar på tråden Relation med psykolog