Snälla släpp allt det här bara. Du har en man i ditt liv redan så gå till honom istället. Det du gör nu är bara att elda på en massa känslor till något dramatiskt. Det vore väldigt synd om ert lilla vänstrande slutar med att han blir av med sin legitimation för du inte kan låta bli dramat. För din, din mans och din fd psykologs skull, släpp det.
Nu har det här börjat bli ännu en tråd som man undrar är påhittad.
Innehållet i dina första inlägg och dina senare inlägg skiljer sig åt en hel del.
Om du är på riktigt, så bör du söka professionell hjälp av en kvinnlig legitimerad psykolog. Släpp din .f.e. psykolog. Det är inte sunt att klamra sig fast vid någon som uppenbarligen inte är bra för dig.
Ts, först vill jag beklaga din situation, vilket kaos det blivit för dig :(
Jag har varit med om något liknande själv, just med en psykolog. Får en klump i magen både vid tanken på att det skulle kunna finnas fler likadana därute, men också för att jag undrar om vi råkat ut för samma... "Min" har också varit leggad i ca 15 år, och det är något av det du beskriver i hur han agerar som låter så välbekant. Förmodligen är det bara som jag inbillar mig, men om det är samma tänker jag att det ställer en del i annan dager för oss båda. Kan du tänka dig att säga något mer om honom, initialer, ålder etc?
Hur gick telefonsamtalet?
Då är det inte samma, han jag tänkte på har ett efternamn som börjar på en annan bokstav. I korthet: det hade inte gått lika långt som när det gäller er, men vi hade pratat i liknande banor. Vi fick nog båda kalla fötter och det blev rätt obehagligt mot slutet. Jag kände mycket skam och ville helst låtsas som ingenting först. Sen blev jag arg och kontaktade faktiskt hans chef. Jag ville ibte anmäla själv (som sagt, skammen) men ev skulle arbetsplatsen göra det. Det senaste jag hörde var att han är sjukskriven.
Har du kommit över psykologen? Har han hört av sig? Håll oss uppdaterade.
Har du kommit över psykologen? Har han hört av sig? Håll oss uppdaterade.
Hur ofta hör du av dig till honom? Han hör inte av sig så ofta eller?
Jag tycker att du har gjort fel, men det är inget konstigt att du har gjort fel, utan hela det formella ansvaret låg på psykologen. Han visste ju att du var gift, och även om du varit singel så hade det där varit oetiskt och oprofessionellt. Att sluta ta emot patienten precis innan man inleder den privata relationer, är på inga vägar tillräckligt. Han skulle till och med kunna bli prickad för det där.
DU ska dock inte ha dåligt samvete, för det där händer många kvinnor i deras relation till en psykolog, läkare, präst eller man med liknande människovårdande och samtidigt statusfyllt yrke. Det är helt naturligt... det är urgamla mekanismer i hjärnan som går igång. MEN det är mannen som ska vara professionell och sätta gränsen, som sagt. Detta är även något som de lär sig under sin utbildning.
I mina ögon är det psykologen som begått det absolut största felet här. Hade hans chef vetat om detta så hade det antagligen fått följder. Jag arbetar själv med personer som på olika sätt mår dåligt och skulle aldrig någonsin låta det gå över gränsen på detta sättet.
Jag har full förståelse för den sorg du känner nu men du gör helt rätt i att avbryta den kontakten, den hjälpte dig inte på djupet och har antagligen bara förlängt sorgebearbetningen efter din far. Det är inte rättvist mot dig.
Exakt det jag också skrev. Psykologen har betalt för att ge henne sin fulla uppmärksamhet, lyssnande, uppmärksamhet, vänlighet och stöd. Men så behöver han inte alls vara i sina privata relationer. Jag tror att det skulle kunna bli en stor besvikelse för henne, om det blev verklighet. Det brukar bli så. Att bli kär i en person i hans yrkesroll, är lika dumt som att bli kär i en filmgestalt - och inte fatta att det är en roll, och att skådespelaren inte alls behöver ha samma enastående egenskaper.
Jag känner bland annat en tjej som blev tillsammans med sin syokonsulent på Komvux (han 50 och hon 22, så det var väldigt olämpligt bara av den anledningen). Han var så snäll och rar och stöttande på jobbet, la hur mycket tid som helst på att fixa med hennes schema och leta efter lämpliga eftergymnasiala utbildningar för henne - men när hon flyttade in hos honom blev hon hans sex- och husslav. Innan hon upptäckte detta var hon tyvärr redan gravid. Då sa han att hon "inte skulle få dra några växlar" på graviditeten, så HON fick fortsätta att bära hem tunga matkassar, släpa hem en spjälsäng från IKEA o.s.v. alldeles själv...
Hur går det ts? Har du pratat med psykologen?