Jag tror jag blev lite deppig, har skjutit på att skicka in mina papper så länge och äntligen bokat tid på vårdcentralen och fyllt i patient ansökan formuläret. Verkar som att utredning tar lång tid, jag hör till Västerås. Är det 18 mån eller längre kö? Någon som vet?
Jag håller tummarna då, jag uppfyller alla krav på listan för västmanland. Jag har en tid den 16/3 hos husläkaren, hoppas det inte är problem med att få honom att skicka remissen och min ansökan. Men vilken väntan det ska bli, jobbigt när man tagit så god tid på sig att bestämma sig för att försöka.
Jag är så dj....la besviken, väntat 2 veckor för att träffa husläkaren för samtalet om remiss. Då ringer dom nu 40min innan avsatt tid för att boka in annan tid då han/hon fått förhinder. Erbjuder mig en ny tid den 25. Jag blir så arg, enda dagen den veckan jag inte kan. Så,.... skönt att få spy ur sig.
Inga egenremisser förrens tidigast i Oktober i Västmanland :(
Jag har nu iaf fått en tid den 23, när jag är ledig. Tog ju ledigt idag och det var ju bortkastat. Jag är mest arg över receptionistens attityd mot mig när jag inte vart så glad att bli avbokad 40 min innan avsatt tid. Ett tag ville faktiskt göra en anmälan, hon har ingen rätt att bli arg på mig när jag blir besviken. Jag måste ju tycka att det är konstigt att det ska ta 24 dagar att få träffa sin husläkare. Dessutom har jag ju ingen eftersom han har gått i pension, så jag hade ju kunna träffa vilken som helst i 15 min för att lämna mina blanketter jag fyllt i och så skulle dm ju bara skicka mig vidare på remiss för en utredning. Men tydligen så är jag inte sjuk, jag har bara kronisk värk och vill gå ner i vikt, suck det är väl så dom flesta ser på en att man har typ dålig karaktär och är lat. Jag bara hatar att behöva försvara mig för att jag är tjock och har ont.
Jag frågade om jag inte kunde få träffa någon annan men hon sa att dom hade fullt och denna vikare var tänkt att vara min husläkare tills tjänsten är tillsatt med en ny ordinarie läkare.
Dagen D är äntligen här!!! Kl. 13 ska jag vara på sjukhuset och jag är skitnervös! Jag som har varit så lugn tidigare och har hela tiden varit så säker på mitt beslut... Men nu börjar man ju tvivla lite! Men det kanske inte är så ovanlig timmarna innan operationen... Lyckades gå ner de 13kg som jag skulle innan också... Så nu är det bara att köra!
Så där ja, idag fick jag äntligen träffa min nya husläkare. Efter ett långt samtal och genomgång av min historik i journalerna fyllde han i en remiss åt mig. Han hade inga invändningar och tyckte att detta skulle vara en bra lösning på mina kroppsliga åkommor. Jag fick gå och lämna lite prover och så fort provsvaren kommer så han kan komplettera det på remissen, så går den iväg. Jag kommer att skriva ner alla datum så jag får en bra överblick om hur lång tid det tar att få ett Ja/Nej och ev op tid.
Ni som är ny opade, hur går det med ätandet/drickandet? Såg på Anna Book på morgon tv här om dagen och hon hade ju jätteproblem första tiden och ångrade sitt beslut en längre tid.
Jag har bara berättat för min man och 2 vänner om att jag söker för att få göra en GBP. Jag har så många runt omkring mig som anser att det bara är lathet att göra en op för att minska i omfång. Att man har en sjukdomsbild spelar ingen roll, det är ju ändå bara kalorier in och kalorier ut. Det visar ju en sån op menar dom eftersom det blir just det resultatet eftersom man fysiskt inte kan käka mer. Jag kommer inte säga pip om en framtida op, utan bara göra den om/när jag får. Jag vet att jag behöver hjälp och att denna hjälp är bra särskilt för en sån som jag som har pcos, artros i händer, axlar, fötter och förslitningsskador i knän och höft. Vem vet kanske man kan promenera oftare/längre sen, kanske simma igen och drömmen vore ju att gå på gym och faktiskt kunna göra nått som ses som träning :)
Tycker alla ni som fått er op är värda det, och jag tror ingen får en sådan för man är lat :)