överdrivna kalas, känner ni igen er?

Vår son är bara 4 år så vi själva har inte haft något kalas ännu, mer än för släkten, så jag har inte funderat så mycket på "kompiskalas" än, men något "Leklandskalas" kommer det garanterat aldrig att bli. Det verkar trist.
Men jag kan tänka mig att 5-årskalaset kan bli det första "kompiskalaset" för sonen, och det lär nog bli ett hemmakalas modell mindre, för 3-4 barn med föräldrar.
Han har inte gått på så många kalas heller ännu. Men de som har varit har varit trevliga hemmakalas med både barn och föräldrar.

Lite märkligt resonemang i tråden dock, att man inte "bara" får bjuda 4-5 barn för att alla andra skulle bli ledsna då. Hur tänker man då? Ska barn aldrig få lära sig att man inte kan få allt och vara med på allt? Vår son leker t.ex. ofta med en annan pojke i samma förskolegrupp. Ska de hemlighålla det då, så att inte de andra blir sura för att de inte fick vara med och leka?
Givetvis bjuder man ju inte 10 av 12 barn ur en förskolegrupp, men 3 av de 12 barnen skulle jag inte tveka att bjuda.

Men personen du svarar till nu skrev ju att hon bjöd alla sex tjejer i klassen, så i ditt exempel bjuds såklart alla fem killarna också. 5-6 är ju inte så många. Exemplet gällde att man bjuder 4 av 20 t.ex. Då händer inte det du skriver om.
Att börja anklaga folk för mobbing till höger och vänster för att de inte bjuder helaklasser på 25 personer är elakt och larvigt.

Vad är då din lösning?

Låt oss säga att vi har en klass med 20 elever; 10 tjejer och 10 killar. Varje elev som har kalas väljer att ha små hemmakalas med 5 elever från klassen. På varje kalas är det då 14 elever som inte blir bjudna. Bland dessa kan det såklart finnas någon som aldrig blir bjuden. Hur tycker du att man löser det? Ska man införa helklasskalastvång? Eller förbjuda kalas? Tror du att det är så enkelt att om man bjuder hela klassen på Lekland så får Ludvig en massa kompisar? Den som eventuellt mobbas eller är utanför blir sannolikt det även på kalaset, tror du inte? Kalas är något som händer någon gång i månaden på sin höjd. Skolvardagen däremot utspelas varje dag.
Jag tror att du förenklar detta med mobbing. Man löser inte det bara för att man bjuder den utsatta på ett kalas en gång. Mobbing och utanförskap är något man måste jobba mot dagligen, i vardagen, och alla måste hjälpas åt och lära sina barn empati och kamratskap. Att tro att man är Bror Duktig som motverkar mobbing genom ett kalas på Lekland är väldigt naivt, tycker jag.

Oh ja, jag läser alltid alla inlägg innan jag svarar. Även du, antar jag? Eller?
Vad är det du inte förstår? Du skrev att du avskyr föräldrar som försvarar mobbing till en person som skrev att hon bjöd alla klassens sex tjejer på kalas, men inte vill bjuda hela klassen. Så om du inte själv förstår den anklagelsen så vet jag inte vem som ska begripa..?

Nej, jag skrev inget om att förbjuda Lekland. Du får nog läsa om inlägget en gång till. För min del så får alla arrangera kalas precis hur de vill. Men det är ju du som vill begränsa den möjligheten? Svara på inlägget istället för att oja dig och skriva "oh Jesus". Jag kan upprepa frågan: Vad är din lösning?

Jag uppfattade också inläggen så.
För min del får man gärna ha kalas på Lekland, bara jag slipper. Men att tro att man motverkar mobbing genom att arrangera sådana kalas är ju ganska naivt och man förminskar mobbingproblematiken.

Nu upplever jag att du slingrar dig å det grövsta. Det var ju du som drog upp mobbing! Ingen annan. Och jag har inga problem. Jag bara frågade hur du trodde att du skulle lösa Ludvigs situation genom ett kalas på Lekland (ditt exempel).
Olika planeter var nog det enda som stämde överens med verkligheten i ditt inlägg. Jag har nog aldrig läst ett lika skygglappsförsett inlägg och maken till förnekelse av de egna inläggen har jag aldrig sett på FL. Men, men...

Varför är du så otrevlig? Du var den som började skriva om mobbing (inlägg 41 om du tänker fortsätta att låtsas som om det regnar). Kanske bra att tänka sig för innan om man inte tänker stå för vad man skriver.