Inlägg från: Letitia |Visa alla inlägg
  • Letitia

    överdrivna kalas, känner ni igen er?

    Det var jobbigt ibland i den värsta kalasperioden, ja. Kamraterna hade påkostade kalas ordnade av arrangör, och mina barn tjatade om samma såklart. Vi gjorde så att dottern fick ha ETT kalas på ett lekland och sonen ETT på ett laserskjutställe. Men de andra åren ordnade jag kalasen själv. Som tur är tycker jag att sådant är kul, så jag tror inte att något barn som var med var speciellt missnöjt! Vi hade olika teman, t.ex. medeltid, och det älskade ju tjejerna som fick klä ut sig till medeltida prinsessor... Bågskytte, kasta hästsko... huvudsaken är att man har lite fantasi och anpassar aktiviteterna till temat. Varm korv kostar inte mycket och tårtan bakade jag själv. Vi överlevde kalasperioden i alla fall!

  • Letitia
    glassen skrev 2015-01-08 22:28:10 följande:
    Nej, det var givetvis inte det som var problemet!!!
    Men du började skriva om att du inte ansåg att man ska bjuda hela klassen, utan 4-5 stycken, att det blir problem om man bjuder för många. Det reagerade jag över, för om alla tänker som du finns en överhängande risk att något barn är det som aldrig blir bjudet.
    Sen gjorde du en jämförelse att du som vuxen inte blir bjuden på kalas och sånt är livet...
    För mig blir det konstigt när man gör sådana jämförelser och inte förstår skillnaden mellan vuxen och barn och inte förstår att barn faktiskt kan bli utanför. Alltså det är ju vi vuxna som ska uppfostra våra barn till solidariet, omtanke, att alla får vara med.

    Sen ett enkelt exempel (eller kanske svårt för dig): I klassen finns fem pojkar: Olle, Kalle, Stefan, Niklas och Ludvig. Olle bjuder Kalle och Stefan. Kalle bjuder Niklas och Olle, Stefan bjuder Niklas och Olle. Niklas bjuder Kalle och Stefan. Ingen av dessa pojkar har enbart uteslutit en pojke från kalaset, men ingen har bjudit Ludvig. Hur tror du att det känns för Ludvig?
    När det gäller detta, tycker jag att man ska bjuda antingen samtliga i klassen, eller en grupp på mindre än hälften. Är det ett enkönat kalas, så gäller förstås antingen samtliga pojkar (eller flickor), eller en grupp på mindre än hälften av alla pojkar (eller flickor). 

    Fast att bjuda fyra eller fem av 25-29 elever kan väl aldrig vara fel..? Det kan inte föreligga ett tvång att bjuda hela klassen, om man inte har plats eller råd. 
  • Letitia
    glassen skrev 2015-01-08 22:28:10 följande:
    Sen ett enkelt exempel (eller kanske svårt för dig): I klassen finns fem pojkar: Olle, Kalle, Stefan, Niklas och Ludvig. Olle bjuder Kalle och Stefan. Kalle bjuder Niklas och Olle, Stefan bjuder Niklas och Olle. Niklas bjuder Kalle och Stefan. Ingen av dessa pojkar har enbart uteslutit en pojke från kalaset, men ingen har bjudit Ludvig. Hur tror du att det känns för Ludvig?
    Fast det där låter som ett extremt olyckligt exempel. Om det är så, så tror jag att Ludvig har mera problem i klassen än bara att han inte blir bjuden på kalas. Han behöver kanske hjälp med hela sin situation..?

    Men visst är det bra om man som förälder håller lite koll, och försöker styra så att barn som inte blir bjudna på kalas så ofta får komma.
  • Letitia

    För övrigt hade vi oftast inte rena klasskalas, utan mina barn bjöd några från klassen och några från annat håll - t.ex. kamrater på gårdarna här omkring som gick i andra skolor, och kamrater från barnens fritidsaktiviteter. Jag tror faktisk att det bara är positivt att blanda lite. Det ger också barnen möjlighet att lära sig mixa med sådana som de inte känner tidigare på en fest. Det har de nytta av när de blir bjudna på "riktiga" fester sedan som tonåringar och unga vuxna.

  • Letitia
    Vinterankan skrev 2015-01-08 22:52:36 följande:
    Jag lovar att inget av de bjudna barnen eller deras föräldrar tyckte era hemmakalas var sämre än kalasen på lekland. Här är det rätt 50-50 med om det är hemmakalas eller "köpta" kalas och det finns verkligen ingen skillnad på barnens glädje efter kalasen. Verkar som att det viktigaste är att man får en liten godispåse.
    Jo, jag fick också uppfattningen att det viktigaste var godispåsen!

    Som sagt, jag fixade det för att jag hade fantasi, och för att jag tycker att det är rätt kul att ordna fester på alla nivåer. Men alla har ju inte det intresset, och då kan hemmakalaset lätt kännas billigt och taffligt i jämförelse med det på leklandet som professionella kalasfixare ordnat.
  • Letitia
    Sneeze skrev 2015-01-09 08:33:58 följande:
    Och därmed blev det Ludvigs fel att han inte blir bjuden.

    Ja, det kanske är så att Ludvig inte riktigt är som alla andra. Han kanske är tystare, blygare, mer försiktig eller kanske bara råkar ha glasögon eller gilla böcker mer än fotboll.
    Är det skäl nog att utesluta honom?

    De barn som inte blir bjudna på ditt/dina barns kalas är de barn som inte får delta i sammanhang på skolgården. Dvs det är de barn som ditt/dina barn vänder ryggen åt tillsammans med de andra i klassen. Det är de barnen som antingen är "osynliga" eller mobbade.
    Och ditt/dina barn deltar, genom att utesluta.

    Men det är klart att det är deras fel, för de är ju inte som alla andra.
    Nej, nu läste du något som inte stod i mitt inlägg. Jag är på Ludvigs sida! Men han kanske behöver flytta till en friskola, där föräldrarna oftast är akademiker, och det finns många barn som läser böcker? Eller så behöver han lära sig att stå på sig? Hitta en sport som han kan bli bra i - måste inte vara fotboll utan kan vara en individuell sport som simning.

    Att låta honom  fortsätta vara ensam är det sämsta man kan göra, och att en eller ett par mammor ser till att han blir bjuden på deras barns kalas på nåder, så länge som de har den makten (när barnen blir tonåringar kan mammorna inte styra vilka de festar med), löser bara problemet för stunden. Eller inte ens då. Risken är att han sitter i ett hörn även på kalaset och inte ens pratar med någon på hela tiden.
  • Letitia
    Natulcien skrev 2015-01-09 10:34:02 följande:
    Vad är då din lösning?

    Låt oss säga att vi har en klass med 20 elever; 10 tjejer och 10 killar. Varje elev som har kalas väljer att ha små hemmakalas med 5 elever från klassen. På varje kalas är det då 14 elever som inte blir bjudna. Bland dessa kan det såklart finnas någon som aldrig blir bjuden. Hur tycker du att man löser det? Ska man införa helklasskalastvång? Eller förbjuda kalas? Tror du att det är så enkelt att om man bjuder hela klassen på Lekland så får Ludvig en massa kompisar? Den som eventuellt mobbas eller är utanför blir sannolikt det även på kalaset, tror du inte? Kalas är något som händer någon gång i månaden på sin höjd. Skolvardagen däremot utspelas varje dag.
    Jag tror att du förenklar detta med mobbing. Man löser inte det bara för att man bjuder den utsatta på ett kalas en gång. Mobbing och utanförskap är något man måste jobba mot dagligen, i vardagen, och alla måste hjälpas åt och lära sina barn empati och kamratskap. Att tro att man är Bror Duktig som motverkar mobbing genom ett kalas på Lekland är väldigt naivt, tycker jag.
    Ja, där håller jag med. Bra analys.
Svar på tråden överdrivna kalas, känner ni igen er?