överdrivna kalas, känner ni igen er?

Jag ser ingen hets med kalas men det är nog för att jag inte jämför mina barns kalas med andra barns kalas, att jag inte jämför priset på presenter och att mina barn inte gör det heller. De är bara glada över att få leka och busa med sina kompisar och att få äta glass och bullar ihop.

Ser att en diskussion förs om vilka man ska/kan/bör bjuda på kalasen. Jag anser att i regel bör man försöka bjuda exempelvis alla pojkarna på förskoleklassen. Även den eller de som kanske alltid är utanför. Då får de möjligheten att i alla fall välja om de vill komma eller inte. Om risken är överhängande att han eller hon blir sittande i ett hörn även på kalaset, kanske de väljer att inte komma. Men då har de i varje fall blivit bjudna.

Sedan tycker jag att man som förälder har ett visst ansvar att se till att ingen sitter i ett hörn ensam. När vi haft kalas (eller för den delen varit på kalas) har föräldrarna oftast ordnat någon lek eller aktivitet som ALLA barn deltagit i. Och vem vet, kanske upptäcker de andra barnen att det barn som oftast varit för sig själv på förskolan/skolan, är en hejare på någon av de aktiviteter man gör på kalaset. Man kanske hittar gemensamma intressen och framförallt, har något att prata om på skolan veckodagarna efter. Drömscenario, ja visst, men man gör aldrig någon skillnad alls om man inte gör något alls.