överdrivna kalas, känner ni igen er?

Fast det är ju kanske där problemet uppstår. Om det tex blir en norm att hela klassen ska bjudas och det ska vara väldigt avancerade kalas, då orkar ingen ha det hemma. Om man bjuder fem barn och har lite fika och lite lekar, ja då orkar man ha det hemma...

Jag har upplevt allt från enkla kalas hemma med få bjudna, till inhyrda clowner och kalas på lekställen/bowling etc. Jag lägger inte så stor vikt i hur andra gör, så länge alla vågar göra olika. Däremot presenterna upplever jag kostar allt mer, ska man gå på 10-15 kalas på ett år så skall ett paket inte behöva kosta mer ön 50 kr, idag handlar ingen för under 100. Där kan det nog vara svårt för de som inte har råd. Det bästa kalas vi var på var ett "paketfritt" kalas, man skulle inte köpa något och ville barnen ge en present så kunde de ge en teckning, kort, halsband de pärlat eller dylikt, jättebra! Jag funderar på att nästa gång köra ett "re-kalas" istället för att köpa present så ge bort en leksak du tröttnat på själv, så bjuder vi på lite hederlig glass och lekar. ;)

Fast Modsey skrev att det inte var rimligt att 4-5-åringen behöver välja bara fem barn att bjuda. Det vände jag mig emot, att det skulle vara konstigt eller synd om barnet. Det har varit väldigt naturligt vilka barn vi bjöd på barnens fyraårskalas, i den åldern leker de ju ofta inte med hela gruppen.

Fast i en grupp på dagis så kan ju 4-5 barn vara en hel årskull.

Alltså jag förstå verkligen känslan av att vilja köpa sig fri från saker, vi köper oss fria ibland från både städning och mathandling osv. Men är det inte lite tråkig känsla gällande att fira sitt barns födelsedag? Dvs det ska väl vara något roligt för hela familjen att någon i familjen fyller år och roligt att få bjuda vännerna på kalas och planera för det osv? Precis som vi vuxna ibland har finare middagar, fester osv, men på olika nivå utifrån tid, ork, lust osv så klart.

Det här är ingen kritik utan bara min reflektion kring just den beskrivningen och en seriös fråga.