MF/MA vad kommer hända?
Tänk så himla lugnande det kan vara att läsa folks berättelser om något som man själv går igenom, trots att det är nånting så fruktansvärt jobbigt, då man inser att man verkligen inte är ensam. Jag sitter nu här mitt i natta, eller tidig morgon snarare.
Vi va på ul i måndags (18+2) och där konstaterades MA i v13+2. (Andra gången för mig, dock 9år emellan.) Blödningar sen i onsdags, så det var ju förklaringen. Har tid kl nio hos kvinnokliniken idag, om några timmar alltså, för att få fler tabletter (fick ju en i måndags). Men jag somnade med molande känslor i nedre delen av magen och vaknade vid kvart i tre av groteska smärtor. Jag kunde aldrig ha föreställt mig nå dylikt. Försökte hitta rätt ställning och rätt andning och allt jag ville va att skrika. Vågade samtidigt inte sätta mig på toaletten . Väckte min sambo och bad om värktabletter, vanlig alvedon. Hade önskat så att jag hade haft nå starkare hemma. Min sambo försökte få mig upp och gå eller att sitta på toa och tillslut så vågade jag och bad han följa med, och efter bara några minuter så var det något som kom ut, men jag har ju absolut ingen aning om vad. Eller om det var alltihopa. Smärtan avtog, det visade sig att det även va tarmarna som låg i kläm då jag fick fisa lite och även göra nummer två. (Ursäktar detaljerna). Så i detta nu sitter jag vid köksbordet och känner lite lite molande i magen och ska absolut försöka få sova en liten stund innan vi måste åka. Jag hoppas verkligen att det var allt som skulle ut för då behöver jag först bara en undersökning och sen blir det inte så långdraget där inne. Och det kändes ändå rätt tryggt att det hände hemma även om jag först var livrädd att det skulle börja innan min avsatta tid, eftersom läkaren sa att blödningen va ett tecken på att kroppen börjat ta hand om det.
I måndags träffade jag världens goaste personal, jag ska personligen söka upp dom igen och ge dom så mycket cred. Det var sån himla underbar känsla att bli 100% seriöst bemött. Nu utreder dom mig och det känns som jag kan skriva världens längsta story så jag avrundar här.
Tack för att ni delar med er, det inger lite trygghet
Godmorgon!