Blir smått galen.

Känner sååå igen mig. Vår pojke (6 år idag) sov sin första hela natt när han var 4 år. Ska inte skrämma dig men för oss har det varit ett "living HELL". Det härliga är att man glömmer allt det jobbiga, idag minns jag inte ens att det var jobbigt då även om vi båda gick på hörntänderna.

Vi har gjort ALLT för att få honom att sova. Alltså verkligen ALLT! Provat alla metoder som finns att prova. Den dagen det började funka var när vi slutade med välling. Den enklaste lösningen visade sig bli den bästa. Det är det enda som någonsin funkat. Han fick äta välling till han var 4 för att han alltid ätit väldigt dåligt. Läste någonstans att välling kunde vara ett gissel för vissa barn som hade röriga nätter och aldrig sov ordentligt. Iom att vi slutade med välling så började han också äta ordentligt.

Kan ju vara värt att testa!

Ja, det låter ju rimligt. Hon somnar tillsammans med oss och sedan lyfter vi över henne i hennes spjälsäng men när hon vaknar på natten så får hon sova jämte min man. Jag blev oplanerat gravid när hon var tre månader så vi har dessutom en femmånaders här hemma som ammar flera gånger varje natt, så det är väldigt intensivt. Som grädde på moset fick jag för mig att tacka ja till min drömtjänst så sedan en vecka tillbaka jobbar jag också 100 %.

Har ni funderat på att samsova med henne istället?

Vad händer om hon sover tillsammans med er hela natten?

Du låter inte alls som en hemsk mamma. Går det att ha hennes säng i ert rum ett tag och sedan flytta den längre och längre bort tills den tillsist är i hennes rum igen? Kanske kan vara värt att prova.