Jag är mamma till tvillingtjejer som vi fått genom äggdonation utomlands. Detta för att mina ägg var för få och av dålig kvalitet och vi var dessutom för gamla för att adoptera från de länder som vi var intresserade av.
Vi var inte heller intresserade av att adoptera ett "special needs" barn då vi var mycket osäkra på om vi skulle klara det! Det är jobbigt nog att bli förälder!
Vad genetiken beträffar så finns det något som heter epigenetik och som bland annat handlar om att det insatta embryot får fysiska kvaliteter som korresponderar med modern. I korta drag så bestämmer mammans kropp vilka av embryots gener som inte ska aktiveras och vilka som ska aktiveras för att barnet ska bli så likt sin mamma som möjligt! Sedan när barnet är fött så präglas barnet på sina föräldrar och får även mannerismer och annat som gör att det finns en igenkänning mellan barn och föräldrar!
Eftersom man får klara fysikaliska beskrivningar på donatorerna kan man dessutom välja en donator som är så lik modern, som faktiskt blir biologisk mamma eftersom hon bär barnet, som möjligt. Mina barn är det ingen som tvivlar på att de är mina! De är båda lika mig på olika sätt (tvåäggstvillingar). Och eftersom vi varit helt öppna med att vi gjort äggdonation är det inte konstigt för någon!
Det finns inte heller något ojämnlikt i vårt föräldraskap vad biologin beträffar! Det är just det som är det fina i kråksången! Man får bära sitt barn, epigenetiken gör sitt och som mor knyter man an när barnet är fött eftersom barnet är helt beroende av sin mor (till stor del även sin far) när det är nyfött!
Vi är tacksamma för möjligheten att kunna göra äggdonation, vi fick göra två försök - det första slutade med missfall - men det visade att jag faktiskt kunde bli gravid och ett halvår senare var vi gravida med tvillingar!