Varför äggdonation?

TS: För min del har inte det genetiska eller icke-genetiska argumentet så mycket med saken att göra. Om möjligheten hade funnits att få adoptera ett yngre barn (max 2-3 år) skulle jag ha tagit den när jag trodde att jag kanske skulle förbli barnlös. Min man var mer tveksam till adoption. Vi var på ett informationssamtal och då förstod vi att vi var litet väl gamla (jag hade fyllt 40 år) och det var t ex så att Kina då hade blivit mycket striktare än tidigare (bra, på sätt och vis, för föhoppningsvis hade de börjat förstå att barnen kanske kunde tas om hand i sitt hemland).
Vi fick (efter tre missfall, gravid på "naturlig" väg, och några IVF-försök) rådet att försöka med äggdonation. Vi hörde oss, visserligen, litet för om möjligheten till det i andra länder, men av etiska skäl (åsikten att kvinnor inte ska behöva gå igenom aggressiva hormonbehandlingar för att kunna donera ägg till andra, t ex mig, och på så sätt försörja sig). Av samma, men ännu starkare, skäl skulle vi inte använde oss av en surrogatmamma.

En "gestational mother" är den som bär barnet och en "genetic mother" den som ger barnet, halva, dess gener. Det finns saker som påverkas av vem som bär barnet och hur barnets kropp utvecklas, så klart. Hjärnans storlek t ex ska ha med utvecklingstiden i livmodern att göra snarare än med gener.

Jag hade inte direkt någon större längtan efter att vara gravid och föda ett barn. Men jag hade en mycket stark längtan efter att blir mamma och ta hand om ett barn. När jag sedan, så småningom, äntligen fick gå igenom en lyckad graviditet och mitt barns födsel (med kejsarsnitt), en först jobbig men sedan jättebra amningstid osv., då insåg jag verkligen hur fantastiskt den upplevelsen var. Men jag förstod det inte riktigt innan och hade därför inga svårigheter att tänka mig att bli mamma utan att jag behövde ha varit gravid. Men då gällde det adoption.