Jag föreslår att hon inte får mat på natten längre. Ge henne välling vid läggdags, så mycket hon vill ha. Och när hon vaknar får hon gos och tröst men ingen flaska. Flaska får hon när det är morgon och morgon är det inte förrän klockan (och så vad ni nu bestämmer, hos oss är det ingen mat innan 7).
Se vad som händer. Ett par jobbiga nätter är billigt pris för att få sova sedan.
Innan vi hade möjlighet att ge eget rum hade vi spjälsängen i hallen bara för att få sova.
Båda våra barn sover sämre i samma rum som föräldrarna. När vår yngsta, nu nästan ett, vaknar på natten tar vi in henne till oss, så kommer hon snabbt till ro mellan oss, men somnar inte förrän vi lyfter tillbaka henne till eget rum. Samsovning i all ära men det passar inte alla barn.
Jag tänkte pröva på torsdag när storesyskon åker till pappan att ställa in hennes spjälsäng i deras rum å att hon får sova där helt själv. Tänker att jag kanske inte hör smågnället hon håller på med då. Och att hon tänker nähä ingen mat då sover jag väl vidare. Haha. Det är önsketänkandet. Kan jag göra så? Känner mig ändå lite elak som "skiter i henne" isf