Havandeskapsförgiftning v26

hej!
när jag väntade mitt tredje barn blev jag inlagd i v 29 för hf och hellp. dom förberedde mig på att dom skulle behöva förlösa mig innan veckan var slut. men med sängvila så höll sig mina värden stabila så hon kunde stanna inne i ca tre veckor till.
föddes v 32. hon låg i kuvös det första dygnet sen hamnade hon i värmesäng som hon fick ligga i ca två veckor. första dygnet hade hon cpap för att hjälpa henne med andningen sen klarade hon det själv. hon fick komma hem med hemsjukvård vid v 34. hade sond tills hon var ca 38 v sen kunde hon helamma.

mitt fjärde barn blev jag inlagd i v 27, han föddes två dagar senare.
vikt 855g och 32 cm.
han fick ligga i kuvös ca 4 veckor innan han fick komma till värmesäng, men den hade han å andra sidan bara någon dag innan han fick en helt vanlig säng.

hans första två dagar så låg han i cpap, sen hamnade han i respirator 5 dagar då hans ena lunga hade säckat i hopp, sen tillbaka till cpap igen som han hade i ca en vecka innan dom byte till högflödes grimma som sen blev vanlig syrgas grimma.

han låg på neo i ca sju veckor, fick åka hem med hemsjukvård i v 34+ han hade fortfarande syrgas grimma och mat sond när vi åkte hem. syrgasen släppte han helt  strax efter bf och sonden två månader efter bf.

att få en extrem prematur är en jobbig åktur särskilt dom första veckorna, men det blir bättre och är i slutändan så värt det.

kan tillägga att Sverige  är bland dom bästa i världen när det gäller vård av prematurer, och att en väldigt stor procent av dom som föds kring den veckan du är i nu överlever ( strax under 90%)

chansen att du ska gå hela vägen är nog tyvärr liten, däremot om du har tur så kan det hålla sig stabilt ett tag till så bebisen får stanna inne längre, och jag vet vilken pest och pina det är att ligga inlagd i flera veckor och bara vänta, men det är värt det. varenda dag som bebisen kan stanna inne är ett stort plus.

har du frågor så svarar jag mer än gärna på dom.
lycka till.

Hej! Jag blev inlagd i v 28+0 pga Preeklampsi. Under 3 dagar försökte man få ned blodtrycket. Man gav mig kortisonsprutor. Jag fick gå till Neonatalen och träffa barnläkare. Dagen 28+3 började jag krampa och flödet till barnet minskade, så man beslutade att snitta mig. Ut kom en liten superhjälte ????. Vi var sammanlagt 2 månader på neonatalen. Det var framsteg och bakslag. Glädje och sorg. Premisar är otroligt starka. Klarar mycket mer än vad vi tror. Försök vara snäll mot din kropp. Den kan ta mkt stryk av havandeskapsförgiftning. Det finns god förutsättningar för att du kommer att få komma hem med din bebis i famnen. Dock är det mycket troligt att det kommer att börja i en uppförsbacke. Det finns tyvärr ingen annan bot för din sjukdom än att ta ut barnet. Glöm absolut inte att det är inte ditt fel att du blivit sjuk!!! Min son är 6 år nu.

Tack snälla för era erfarenheter och peppande ord <3

Just det där med vems fel det är känns himla tungt just nu. Vet rent logiskt att det är sånt som händer men kan samtidigt inte släppa skuldkänslorna på att det på något sätt kommer vara min svaghet som gör att lillen måste komma ut i världen alldeles för tidigt!

@yodi - fick du åka hem någonting emellan att du blev inlagd eller var det sjukhusvistelse hela tiden?

Kan man komma igång och amma även om man blir förlöst ev så här pass tidigt?

Många frågor är det som snurrar just nu..

Kram till er båda!!

det är ingens fel, det är bara sånt som händer <3

för min del så var det sjukhusvistelse hela tiden, men jag vet dom som har fått permission och åkt hem en stund i mellan.

när det gäller amningen så jag kunnat amma båda mina prematurer med en hel del krångel och vilja

isabella som är född i v 32 kunde börja suga på en gång, hon fick inte i sig mycket men lite grann. så på henne var det först amning och sondmatning som sedan blev flaskmatning och amning ( det är jobbigare att amma än att dricka ur flaska) och kring bf så kunde hon hel amma.

under tiden hon fick flaska och sond så pumpade jag dels ur bröstmjölk men blandade med ersättning då min mjölkproduktion inte kom igång riktigt ordentligt förrän hon började hel amma.

med jonathan som föddes v 27 blev det lite annorlunda.
han fick inte prova att suga förrän han var några veckor ( ca 4 v) så först så pumpade jag som han fick i sonden, kring v 32 så kunde han börja suga lite smått ( fick i sig väldigt lite i början) och sondades resten.
sen blev det kombinationen flaska och amning även på honom tills han klarade av helamning och det gjorde han ca en månad efter bf.

även med Jonathan dröjde det tills han kunde hel amma innan produktionen riktigt kom igång, det var perioder när jag bara kunde pumpa ur väldigt små mängder och fick skarva i med ersättning.

det som är viktigt att tänka på är att äta regelbundet, dricka mycket och få ordentligt med sömn.  det kan även påverkas av hur man mår psykiskt, man ska även pumpa regelbundet, helst var tredje timme.

men det är jobbigt med en prematur, så orkar man inte eller inte får det till att fungera ( vilket inte är konstigt med tanke på hur jobbig en neo resa oftast är) så det inget fel i det <3

Hej! Jag har ingen erfarenhet av att få prematur eller hf men jag är prematur. Jag föddes 1988 i v.28 pga att min mamma fick hf. Jag var tillväxthämmad. Jag vägde 732g och var 34 cm lång. Jag låg 3 månader på neo. Hade cpap i början för andningen och jag fick sola pga gulsot. Jag sondmatades, vet dock inte hur länge. Idag (snart 27 år senare) har jag inga direkta men. Är väl lite kort, 152cm, har glasögon sedan 6 år tillbaka, tar läkarexamen i övermorgon. Är gift och har en dotter som.snart fyller 3 år och är gravid med nr2 i v.17+.

Ville bara dela med mig i hur ett liv för en prematur kan bli:)

Stort lycka till

Jag fick börja pumpa 2 dagar efter att han föddes. Det tog lite tid, lite fjösig rå mjölk kom i början . Men det kom igång. Han fick mjölken via sond. Det tog ca 3 månader innan han kunde ammas.