Orkar inte skolan, hoppa av/sjukskriva sig

Kan inte skolan lösa det så du får hem uppgifterna som alla andra får och sen bara komma till skolan om ni har muntliga redovisningar du måste göra? Det går ju bra i vanliga fall om en elev är sjuk. Det kanske inte är den bästa lösningen, men så länge tills dom kan komma på något bättre?

Att sjukskriva dig eller hoppa av skolan kommer bara göra ditt mående sämre! Du kommer bara vara hemma och din ångest och depression blir värre o värre.

Du är då ca 16 år? Gör som du vill, ta det lungt, få klarhet i exakt vad det är som stressar dig, vad exakt är det du mår dåligt över.
Jag kan säga att jag hoppade av gymnasiet i ettan tog det lugnt till nästa augusti och då hade jag hämtat ork och kraft att fortsätta vidare. Du verkar ha nåt som jag inte hade, nämligen hjälpsamma föräldrar, kan de acceptera att du hoppar av och går ettan igen nästa år?

Kontakta läkare.
Jag har haft elever som varit sjukskrivna på heltid och några som varit sjukskrivna på deltid.
Om du orkar deltid så skulle du kunna avsluta några av de kurser som du redan påbörjat, så att när du söker om nästa höst har du några betyg klara och behöver inte läsa 100% då heller. 

Om man sjukskriver sig på heltid kan man fortfarande göra skoluppgifter och få ett slut betyg tills sommaren?

Jag sitter typ i samma sits som du.
Innan jag började gymnasiet har jag mått dåligt i perioder, har haft problem med depression och ångest. När jag började ettan nu i höstas var jag i en bra period och mådde väldigt bra.

Men sen nu i december gjorde min pojkvän slut med mig, och allt har rasat samman. Allting har kommit tillbaka och jag orkar inte med skolan längre.Jag har väl egentligen inga vänner där, eftersom jag var så fokuserad på min pojkvän hade jag inte skapat tillräckligt starka vänskapsband. Jag är inte bra med det sociala, och har insett att jag är inte bra på relationer överhuvudtaget.

Jag orkar inte gå till skolan, har ångest över allting och jag mår bara sämre och sämre. Depressionen har kommit tillbaka och jag orkar inte hantera någonting. Orkar inte.
Jag är hemma från skolan nu, och väntar på att i början på nästa vecka få gå till en läkare på vårdcentralen, då min mamma nu har tagit detta på allvar. Jag vet inte vad som kommer hända härnäst, och jag är uppriktigt sagt rädd.
Har sån extrem ångest över skolan, och känner mig liksom misslyckad för att jag inte orkar med det längre. Behöver en paus men vet inte hur länge den kommer att vara, och försöker tänka att jag får ta en dag i taget.

Menade inte att "sno" tråden från dig, men ville bara dela med mig av detta och säga att du är inte ensam. Är också 16, om det inte framgår i texten. Finns här om du vill prata, dömer dig inte och jag kommer lyssna på allt du har att säga om du vill. Du är inte ensam i det här <3

Gå till skolan och uthärda. Vik inte ner er, det är kontraproduktivt. Det stäker en i framtiden att ha vetat att man kommit igenom svåra perioder tidigare. Viker man ner sig engång så blir det enkelt en vana att man undviker saker som är jobbiga. Livet ska uthärdas inte levas.

Ja så är det! Livet består av jobbiga situationer och det är bara att bita ihop och kämpa på för man får inget gratis!
Min mamma sa alltid att när det är som mest djävligast det är då man känner att man lever men det kan då bara bli bättre!
BIT IHOP!

Om man inte orkar så orkar man inte. Ta en dag i taget är bästa rådet att följa. Men om det är så illa att man börjar bli helt deprimerad (eller så stressad att man nästan är utbränd) ska man inte bara bita ihop och härda ut. Det är ett helt idiotisk förslag.
Det är helt okej att pausa ibland, känna att man är på väg åt rätt håll, man kan tvinga upp sig till toppen men det va kanske inte dit man ville egentligen!! eller så kom man upp på fel topp!! Livet ska levas och inte uthärdas.

Det är sån här inställningar som gör att folk är lata och lever på bidrag! Fy fan säger jag bara! Det är inte meningen att man ska leva på andras pengar!
Bit ihop och kämpa på, det gör att samhället går framåt och sluta mjäka!

Det är det inte alls. Bullshit!
Jag tycker det är bättre att förebygga psykisk sjukdom och andra sjukdomar än att köra ner en människa i botten och sedan låta denne leva på sjukpension eller andra former av bidrag i flera år. Det är din inställning som skapar flera långtidssjuka som lever på bidrag. FY FAN säger jag bara!!

Mådde skit från 9:an till slutet av gymnasiet. Vet inte riktigt vad ditt problem består i men jag har nu efter många år skaffat beta blockerare. De tar bort symptomen som hjärtklappning, darr på rösten mm. Allt som sabbade mig under uppväxten. Nu kan jag äntligen leva som den jag är. Det är inga biverkningar som på ssri preparat och de är inte beroendeframkallande. De tar bara bort symptomen på obehaget.

Hade jag haft dem i skolan är jag säker på att jag hade varit mycket längre i karriären.

Hela gymnasiet ska det stå!

Jag fick tillåtelse av rektorn på min skola att studera hemifrån då jag mådde som dig (detta var dock i 3:an), fast skolan inte får godkänna studier på distans. Nu blev det dock så då man ansåg att det var en sista utväg om jag skulle klara skolan. Jag var en väldigt flitig elev med väldigt bra betyg, men jag kände att jag behövde ro och det fick jag hemma.

Prata med din rektor och se om ni kan lösa det på något sätt.

Hej du! Vart inne på flashback och tror jag såg samma sak, du skrev där också kanske? I vilket fall hitta jag dig för att jag själv går i samma tankar som du gjorde då i början på 2015. Fast jag går sista året nu. Det är inte alltid lätt men jag kämpar. Jag skriver till dig nu för jag blir nyfiken på vart du är idag? Vad slutade det med att du gjorde? Det är långt efter nu, men jag hoppas ändå att du kanske ser detta? Skulle verkligen vilja veta. Ta hand om dig!