adhd?

Hejsan!

Har en son på 7 1/2 med misstänkt adhd, han står i Kö för utredning sen ett år tillbaka och får förhoppningsvis en tid snart! Senast till sommaren har dem sagt men man vet aldrig..

Mitt egentliga enda riktiga råd är att kontakta BUP om du misstänker adhd så att ni får komma dit för ett möte, vad jag har hört är det lång kö överallt för utredningar :-/

Jag kontaktade Bvc psykologen då sonen var 4 år och efter hon gjort en "mini utredning" skickades vi vidare till BUP för samtal och föräldrarstöd..

Nu hoppas jag på att det snart börjar hända lite för jag är slutkörd i mellan åt och vissa dagar är fantasin som bortblåst, just nu är det väldigt mycket konflikter och sonen förstår absolut inte sin egen del i en konflikt..

Det är väldigt kämpigt oftast..

Ankan85:

Min son är överaktiv och har svårt att koncentrera sig även korta stunder om det är något han är ointresserad av..

Ingenting är lagom, är han glad sprudlar han, arg så är han fly förbannad och skriker, slåss, kastar saker och slår i dörrar, är han ledsen gråter han hysteriskt:(

Han glömmer allt som är här och nu men kan i detalj beskriva sitt rum som han hade när han va 2-3 år, han lyssnar knappt på tilltal far man sitter bredvid honom..

Han har jättesvårt med förändringar och separationer tex sist han tappade en tand skrek och grät och skällde han i 30 minuter för han ville ha tillbaka sin tand :(

Hinner inte skriva mer nu men kommer in senare :)

Ja sen drygt tre år tillbaka, min son är på utredninglista för adhd sen ett år tillbaka drygt och än sålänge har dem sagt att han ska få en utredning innan sommaren är slut i alla fall, förhoppningsvis till våren men det är lång kö :-/ ankan85

Ja det tar sån himla tid! :( både på gott å ont man vill ju såklart komma till utredning och få en förklaring till beteende och så samtidigt som dem har varit väldigt noga innan dem satte upp sonen till kö för utredning vilket känns bra för det vore hemskt med fel diagnos..

Hoppas ni får stöd och hjälp för att få vardagen att fungera :) vi har fått många värdefulla tips och råd från BUP som har gjort att vi anpassat oss lite efter sonens behov av t.ex struktur så det har blivit lugnare hemma!

Men vissa dagar känns som att allt vi gör och säger blir fel och sonen förstår inte varför vi blir arga och frustrerade då han inte heller förstår hur mycket vi gör för honom fast vi alltid haft en öppen dialog och kan prata om det mesta..

Vi har varit i kontakt med BUP sen han var 5 år alltså 2,5

Innan dess Bvc's psykolog som skickade oss vidare efter en mindre utredning med orden att "han verkar gränsa till mer än en sak" typ :-/ drygt å vänta, jag ska få en ny tid för föräldrarstöd i mars-april tänkte höra då hur kön ser ut:(

Dem har fått avboka flera tider för mig för "mer akuta fall"..

Fruktansvärt att vården är då dåligt prioritera och att det är så många barn som mår dåligt:( psykologen vi har på BUP arbetar dessutom deltid, enbart med utredningar och är med i början av träffarna för att besluta om utredning så hon tror ju redan att sonen har adhd annars skulle han inte ens hamna i kön för det sa kuratorn vid ett av samtalen så känns ju som att det borde kunna gå fort för vi har träffats så pass mycket innan.

Antar att dem ser att vi på något sätt lyckats få vardagen att fungera så dem anser inte att det är så brådskande :-/

Så är min grabb me med minnet ankan85 han kan i detalj beskriva vad vi hade i lägenheten vi bodde i tills han va fyra men glömmer allt som är "här och nu"..

Han får inte heller ihop läsning/ skrivning men tex matte är han jätte duktig i som han tycker är kul!

Han har även svårt att börja och avsluta uppgifter samt att sitta still när den har samling.

Han förstår absolut inte sin egen del i en konflikt vilket är jätte jobbigt då man vill lära honom att ta ansvar för vad han gör/säger tex om han retas kan det resultera i att någon blir förbannad, tar man lillbrorsans saker blir han ledsen osv

Vad skönt att han får stöd i skolan med resurs! Det är jätte viktigt att det fungerar för honom så han tycker det är kul:) ankan85

På sonens skolan verkar dem inte förstå ett dugg när jag pratar om hans problematik trots att dem vet att han ska utredas och att vi haft kontakt med BUP i 2,5 års tid!

Dem har ju såklart märkt att läsning och skrivning inte funkar men tycker att jag ska träna mer med honom hemma.. Vi tränar mest hela tiden och jag kan pressa honom för mycket för det mår ingen bra av och absolut inte sonen, så jag menar att dem borde sätta in specialpedagogen så han får mer hjälp med läsning/skrivning då det är så viktigt.

"Jag kan inte pressa honom för mycket" skulle det såklart stå ! ;)

Jo han har svårt med det i skolan innan och tidigare gick han hos talpedagogen i skolan för att uttala vissa läten och ljud rätt.

Han kan läsa enklare ord på ungefär fyra till fem bokstäver om det är korta meningar för han tappar fokus efter bara en liten stund och rör ihop allt och börjar flamsa istället:( han känner sig dålig så för hans redan dåliga självkänsla är det absolut inte bra, kuratorn på BUP tycker också att dem ska koppla in specialpedagogen så det verkar vara hans lärare som inte förstår..

Hans lärare på skolan verkar inte alls förstå hans problematik trots att han ska utredas så fort det blir hans tur, utan anser att bi ska träna mer hemma. Tyvärr räcker inte dygnets timmar eller vår kunskap till att stötta honom i läsningen på bästa sätt vi försöker redan genom läsning 4-5 dagar i veckan, pysselböcker med bokstäver och bokstavs memory känns som att vi gör mer än skolan för att lära honom och det är inte helt rätt..

Okej.. Ja alltså min son hade inte börjat skolan när vi fick kontakt med BUP. När han var 4 år träffade vi Bvc psykologen efter rekommendation från Bvc och hon gjorde en liten utredning därefter blev vi remitterade till BUP.

Jaså, konstigt att BUP inte bara kunde fortsätta direkt efter den första psykologens uttalande.. Måste ju vara enklare än att vänta tills han går i skolan.

skolan har inte ens varit involverade i vår kontakt med BUP utan det är genom samtal med mig och sonen som dem bestämde om utredning.

Det är ju alltid skönt när dem är noga.

Vi gick ju först på möten med psykologen och en kurator och fick skriva aktivitetsdagbok varje dag i en månad b.la där kunde dem se mycket som pekade mot adhd som jag aldrig ens tänkt på. Den träffade sonen också innan psykologen bestämde sig för att han borde utredas. Därefter har kuratorn träffat E 3 gånget och jag har gått på föräldrarstöd för att få råd och stöttning i hur vi kan få vardagen att fungera bättre.

Nu känns det bara som en evighetsväntan på att det ska bli E:s tur för utredning :-/