Anonym (arg bonusdotter) skrev 2015-01-16 20:14:25 följande:
Okej men då förstår jag vad du menar! och tack för råden, jag har dock inte råd att gå till min psykolog så ofta då jag är student och hon tar 800 kr i timmen. Har försökt att få en gratis via min vårdc men min läkare säger att trycket är så högt att endast dom som är sjukskrivna pga psykisk ohälsa får psykologhjälp så det blir bara till att punga ut.
Kanske ska försöka via kyrkan dock har hört att det är billigare men jag trivs så bra hos min nuvarande.
Hur gammal är du då ? Har du fått någon hjälp och mår du bra idag ?
Ja, det är helt otroligt vad de tar för hjälp när det kommer till psykisk hälsa tyvärr.
För min familjesituation har jag inte gått till en psykolog utan det bearbetade jg själv när jag flyttade hemifrån när jag var 17, idag är jag 25. Jag fick ett helt annat perspektiv på tillvaron när jag bodde själv. Men med sagt har det inte varit en enkelt eller lätt att välja vilken väg jg skulle ta.
Länge under min barndom och tonåren var jag rent utsagt pissförbannad på min pappa för att han bland annat lämnade mig hos mamma när han visste hur psykiskt ostabil hon var. När jag flyttade inspg jag att det bara är jag som lider av att vara förbannad, sedan blev jag likgiltig och det var den skönaste känslan efter så många år som arg.
Min mamma har det varit mer komplicerat med i och med hennes diagnos. Hon förstår helt enkelt inte hur illa hon har betett sig. Det har varit det svåraste att bearbeta då jag har varit tvungen att lära mig hantera henne i vuxen ålder, det var lätt för mig i bärjan att falla tillbaka i mitt tonårs-jag.
När jag var runt 18-19 förlikade jag mig med känslan av att jag inte behövde någon av mina föräldrar, jag har alltid varit självständig och viljat klara mig själv (på gott och ont). Efterdet beslutet mådde jg mycket bättre och idag mår jag bra!
Självklart är det jobbigt vissa gånger då jag fortfarande ha kontakt med min mamma och med henne får man lära sig att prioritera vad man ska ta in och vad man ska ignonera.
Jag hoppas att du snart slipper ilskan, efter den kommer det (hoppas jag för din skull) att bli mycket lättare.