• Farzan

    Min fru gravid med en annan mans sperma?

    Efter många försök med äggdonation börjar vår klinik fundera på om min sperma inte är ok. Trots att alla prover är fina och vi varje gång haft många ägg som befruktats och alla (!) har överlevt till insättning dag 5.

    Både min fru och jag har 2/3 barn från tidigare äktenskap.

    Jag skulle inte ha något problem med att adoptera ett barn (men vi är äldre än 42 år så det får vi ej), men jag kan inte tänka mig min fru gravid med en annan mans sperma. Kanske ändrar jag uppfattning när tanken mognar? Jag tror inte det.

    Jag vill försöka fler gånger med egen sperma. Min fru förstår mig inte. Hon tycker att det till och med vore bättre med annan sperma än min (förnedrande). Hon tycker att det vore likvärdigt eftersom vi gör äggdonation (men hon ska ju bära på barnet i nio månader).

    Hur tänker ni andra som är/har varit i liknande situation?

  • Svar på tråden Min fru gravid med en annan mans sperma?
  • ITpappan

    Hade också tyckt att det varit jobbigt om min fru blev gravid med en annan mans sperma.

  • Det vackraste

    För män brukar det vara viktigare av någon anledning med det biologiska än för kvinnor. Men det är ju barnet i sig man älskar. Inte dna.t... eller?

  • chikita124

    Min man skulle inte kunna tänka sig donerad spermie alls..

    Vi har gjort äggdonation o för honom var de inte tänkbart men en annan man då va han hellre utan barn..

    Mu lyckades vi efter 2 försök. .

  • odie

    Är gravid med donerade spermier, jag tvekade till en början men min man övertalade mig till att för honom var det viktigare att bli pappa än barnets ursprung! Nu pussar han på magen och viskar att han älskar barnet.. Jag väntar VÅRT barn. Detta gör att jag anser min man vara mer man än någon annan jag mött! Kärleken är viktigare än någon manlig stolthet, ni som säger annat borde verkligen skämmas!

  • Cyanea

    Instämmer med att genetiken inte är så viktig när det kommer till föräldraskap. Man blir inte förälder för att man gett bort hälften av barnets gener, utan för att man beter sig som det. 

    Jag själv kan faktiskt bli provocerad av när det är så viktigt att få använda egen sperma. Jag förstår mer än väl att det är en besvikelse att inte kunna bli biologisk förälder, absolut. Det skulle göra ont för mig också att inse. Men som med så mycket annat som gör ont är det bara att acceptera. 

    När mannens spermier är kassa är det inte mannen som får behandling, utan kvinnan. Min man har få och dåliga simmare, och på grund av det måste vi använda oss av IVF med ICSI. Jag har fått göra undersökningarna. Jag har fått ta hormonerna. Jag har fått ta sprutorna. Jag har fått en nål instucken i min slidvägg för att suga upp äggen. Jag fick ta smällen då jag blev sjuk av hormonbehandlingen. Jag fick göra ingreppen för att få tillbaka embryon. Jag. Inte han. Det var min kropp som misshandlades på grund av hans problem. 

    Så på sätt och vis känner jag att det borde vara kvinnans val. Är det mannens spermier enbart som är problemet och man skulle kunna bli gravid med hjälp av insemination med annans sperma tycker jag inte att det ska sitta så hårt inne. Jag förstår att det är en sorg, men priset kvinnan får betala kan vara otroligt högt. 

  • annasv1980

    Förstår inte skillnaden. Ni använder redan donerade ägg. Du är en stor sann egoist. Lyssna på kvinnan ovanför här vad hon har fått utstå för hennes mans jävla stolthet.

  • Biet

    Skall man svara ärligt på fenna tråden får jag nog hålla med trådstartaren.

    Jag som man hade också tyckt det vore konstigt om jag vetat att mina egna spermier var funktionsdugliga.

    Men kanske att man kan ändra sig om tanken får mogna men det är nog svårt.

    Skyll inte TS för detta. Allas känslor är olika och jag har full förståelse för TS.

  • Kasperina

    Efter vårt andra mf började vi diskutera möjligheter och mitt ex föreslog äggdonation med hans spermier, vilket jag inte ville.
    För mig kändes det som att det i så fall skulle vara mer hans barn än mitt, att det i så fall vore bättre med ren embryoadoption (i praktiken samma sak som donerade ägg och spermier).
    Med två barn och tre mf bakom mig känns det som att det är fullständigt skit samma. 
    Det viktiga är inte var barnet kommer ifrån, det viktiga är att det växer upp som ert barn.

  • Signe86

    TS vad är det som är jobbigt med embryodonnation? Är det för att:

    1) du blir inte genetisk pappa

    2) hon blir befruktad med "någon annan" man

    3) känslan av att dina spermier inte är god enough är ett slag mot din manlighet

    Ni har ju ändå biologiska barn sedan innan. är det inte mer rättvist för er båda med embryodonnation där ingen av er är genetisk förälder och kanske mer skonsamt för henne om det nu visar sig att det är problem med din sperma? Ivf är ju väldigt påfrestande för kvinnan, är det inte bättre att maximera möjligheterna än att köra på i gamla spår?

  • Lillan15
    Cyanea skrev 2015-12-17 15:58:49 följande:

    Instämmer med att genetiken inte är så viktig när det kommer till föräldraskap. Man blir inte förälder för att man gett bort hälften av barnets gener, utan för att man beter sig som det. 

    Jag själv kan faktiskt bli provocerad av när det är så viktigt att få använda egen sperma. Jag förstår mer än väl att det är en besvikelse att inte kunna bli biologisk förälder, absolut. Det skulle göra ont för mig också att inse. Men som med så mycket annat som gör ont är det bara att acceptera. 

    När mannens spermier är kassa är det inte mannen som får behandling, utan kvinnan. Min man har få och dåliga simmare, och på grund av det måste vi använda oss av IVF med ICSI. Jag har fått göra undersökningarna. Jag har fått ta hormonerna. Jag har fått ta sprutorna. Jag har fått en nål instucken i min slidvägg för att suga upp äggen. Jag fick ta smällen då jag blev sjuk av hormonbehandlingen. Jag fick göra ingreppen för att få tillbaka embryon. Jag. Inte han. Det var min kropp som misshandlades på grund av hans problem. 

    Så på sätt och vis känner jag att det borde vara kvinnans val. Är det mannens spermier enbart som är problemet och man skulle kunna bli gravid med hjälp av insemination med annans sperma tycker jag inte att det ska sitta så hårt inne. Jag förstår att det är en sorg, men priset kvinnan får betala kan vara otroligt högt. 


    Instämmer! Vi har ett ivf-barn och ett ÄD-barn
    Man älskar barnen! De växer ju upp med oss som föräldrar
    Om högsta önskan är att få barn, så måste man inse sanningen och göra allt för att få det älskade barnet!... 
  • Cyanea
    Lillan15 skrev 2015-12-20 00:27:28 följande:
    Instämmer! Vi har ett ivf-barn och ett ÄD-barn
    Man älskar barnen! De växer ju upp med oss som föräldrar
    Om högsta önskan är att få barn, så måste man inse sanningen och göra allt för att få det älskade barnet!... 
    Det där är så himla skönt att höra! Vi väntar tack och lov barn nu, men det är stor chans att vi behöver göra ny behandling om vi vill skaffa syskon (vilket vi verkligen vill). Jag vet inte riktigt om jag orkar ett nytt äggplock efter överstimuleringen jag fick, jag blev verkligen riktigt sjuk. Då känns det skönt att höra att det verkligen är så att genetiken inte spelar roll - du har ju erfarenheten från båda alternativen :) 

    Grattis förresten till två fina barn! 
  • Cyanea
    Biet skrev 2015-12-19 23:01:05 följande:

    Skall man svara ärligt på fenna tråden får jag nog hålla med trådstartaren.

    Jag som man hade också tyckt det vore konstigt om jag vetat att mina egna spermier var funktionsdugliga.

    Men kanske att man kan ändra sig om tanken får mogna men det är nog svårt.

    Skyll inte TS för detta. Allas känslor är olika och jag har full förståelse för TS.


    Fast det är ju TS sperma som inte är ok. Det är ju där skon klämmer. Problemet löser sig med största sannolikhet om man använder annan sperma. 

    Jag menar heller inte att beskylla TS för något, jag tycker bara att TS borde tänka på sin frus perspektiv också. Om det är han som har problemen känns det synd att tvinga frun att genomgå smärtsamma och faktiskt till viss del farliga behandlingar bara för att han vill använda sina spermier. Det är en jättesvår fråga som jag förstår inte är självklar, men lite hänsyn till fruns perspektiv hade suttit fint ändå. 
  • Farzan

    Tack för alla kommentarer. Jag ser nu att tråden tagit lite mer fart efter att vi tog beslutet att köra med donerad sperma och till och med fått barn. Vi provade även med stamcellstransplantation in i livmodern. Det gjorde att slemhinnan i livmodern växte till mycket bra. Vad som var anledningen till att vi nu har två fantastiska tvillingar som föddes i oktober vet vi därför inte. Min fru hann fylla 49 innan födsel. Jag tänker ytterst sällan på deras genetiska ursprung - faktiskt för första gången på länge när jag nu snubblade över den här tråden igen.

    Oavsett donerad sperma eller ej så hade redan vi (egentligen min fru) tagit beslutet att göra äggdonation eftersom gamla ägg har svårt att fastna i livmodern, så smärtsamma och farliga behandlingar för henne var redan en del av vår verklighet. Vi hade visserligen försök på naturlig väg i ett knappt år innan vi tog beslutet om äggdonation. Spermiedonation kom på tal först efter 8:e misslyckade försök när vi började leta efter halmstrån som kunde hålla hoppet vid liv. Spermierna hade som sagt bra testresultat och alla befruktade ägg levde tills de sattes in som blastocyter dag 5.

    Jag vet inte om vi hinner göra syskonförsök medan det är legalt, men i så fall gör vi det med de ägg som är sparade i frysen så att det blir genetiska syskon.

  • Gravid2012

    Min fru låg med en annan man i över ett år innan hon blev gravid

    Rätt sexigt att komma hem och se sin fru nyfylld

Svar på tråden Min fru gravid med en annan mans sperma?