Anonym (Väljarätt) skrev 2015-01-20 16:23:28 följande:
Hej,
ja, det är nog en smärtsam sanning att det kan vara så. Jag tror det är en nackdel att vi inte båda har upplevt föräldrarollen på riktigt, i ur och skur. Det skulle säkert fungera att bli sambos, men jag känner att jag landat så bra i detta nu att jag kanske är lite rädd att förstöra något.
Jag tror det finns gott och dåligt i allt, som sagt - i särbo finns saknaden efter att vara "i närheten" men det är lyx att det blir russinen i kakan hela tiden, i sambo vadar man runt i både mys och elände tillsammans, det är en härlig charm i det med. Har ju upplevt båda av dessa liv.
men vad skulle bli förstört av att bli sambos?
Ja möjligen det rosaskimrande russinen ni smaskar på båda två. Men det är väl att undvika livet om något?
och vad säger att sambos skulle vara något sämre? Du har säkert besvikelser med i bagaget som gör att du du tvekar och kanske med all rätt.
men tänk på att inte våga ta steget är också ett sätt att sabotera för dig själv....
Vad är det som säger att inte ni kan få det där rosaskimrande härliga vardagslivet tillsammans som många vi andra har?
och ett steg längre, en dag kanske ni vill ta förhållandet till en ny nivå, ni kanske vill förlova er, ni kanske tänker giftermål. Ni kanske springer på det där ultimata drömboendet.. Hur blir det då?
särboskapet har ju en begränsning i att ni är just .. särbos... att utveckla förhållandet som särbos är en rejäl utmaning. Till sist når man en gräns då man bör flytta ihop eller man glider isär...
och att vara särbos allt för länge ger ju nackdelen av att ni levt separata liv väldigt länge och kanske har svårt att en dag kunna bo under samma tak.
Kom ihåg att din särbo är inte ditt ex! Vilka minnen du än bär med dig av tidigare förhållanden är det inte rätt mot honom att dra paralleller med ett förhållande som inte fungerade.
