En vikt(ig) tråd för riktiga tjockisar

Jag tror att det är bättre att tänka annorlunda vad gäller att unna sig saker. Om det innebär godis, glass eller läsk så är längtan efter sådant alltid där. Man måste tänka på ett annat sätt-unna sig att äta nyttigt, att ta sig tid att träna för att man mår bra av det.

Att ge kroppen överskott av socker och fett är inte att unna den någonting-att unna hjärnan är inte att ge efter för impulser av felaktiga vanor.

Att verkligen unna sig något är att ge sin kropp positiv näring, låta den röra sig, och ge sig själv glädjen i att lyckas.

Hej!

Här har du en stor tjej som alltid varit överviktig och nu får det fanimig vara bra! :D Jag har de senaste fem åren gått upp ca 20 kg och då kan jag säga att innan dessa åren låg jag på ungefär 90kg, så nu e jag STOR!

Jag blev verkligen jätteglad när jag hitta den här tråden för jag är med i en annan "gå ner i vikt"-tråd också men de andra lider inte av lika stor övervikt som jag och då känns det inte lika peppande. Om man själv strävar efter att till och börja med att gå ner de här 20 kilona och man har personer som ska stötta en som bara behöver kanske gå ner 10 kg för att nå sin målvikt, om ens det, så känns det svårt!

Det är lättare att prata med nån som sitter i samma viktbåt som en själv :)

Jag har provat viktväktarna en gång och visst, jag gick ner säkerligen 10 kg på ca en månad eftersom jag tränade typ konstant men sen gick jag upp allt igen. 

Har haft förjävliga 5 år och därför vet jag varför jag lagt på mig dessa extra 20 kg och det som känns så himla bra nu är att jag håller på att bryta allt det gamla. 

Kan helt ärligt säga att min viktuppgång beror på dåliga förhållanden som bidragit till depression med ångest som jag lindrar med MÄNGDER av choklad. 

Och det härliga nu är att nu ska jag ÄNTLIGEN få vara ensam! Att få vara min egen och inte bli neddragen av någon annan (känner mig så jäkla STARK!)

Min viktnedgångsplan är rätt enkel, eftersom det egentligen är rätt enkelt att gå ner i vikt om man bara bestämt sig.

Måste också passa på att berömma dig TS för att du fattat att dieter ska man ge fan i :D Det viktigaste är att ha en kost som du kan hålla dig till resten av livet som inte är jobbig. För är den jobbig så tappar man motivationen direkt!

Min viktnedgångsplan:

--> Äta 5 mål om dagen med 3 timmars mellanrum (för att slippa bli hungrig, bra att leta efter goda och mättande mellanmål som håller blodsockret i ordning. Kan rekommendera hallonsmoothie som är hur gott som helst och MÄTTANDE!)

--> Att bestämma mig för att ta en promenad om dagen (oavsett hur lång eller kort den är, all motion är bättre än ingen)

---> Har gymkort så ska gymma 5 gånger i veckan (ett bra sätt för i alla fall mig att komma ut!)

--> "Lifesum" (Detta är en app som jag bara ÄLSKAR! Den är som viktväktarna ungefär fast den är gratis och den räknar kalorier på ett grymt sätt!)

--> Sen har jag också börjat dricka te, vilket jag inte alls drack tidigare men efter att jag insåg att man kan ha honung i teet så blev det ju perfekt :D 

Gällande choklad och onyttigheter, jag håller med. Man ska kunna få unna sig att äta gott. Men om man som jag gjorde, använder socker som självmedicinering för att man mår dåligt så bör man ta tag i problemet till varför man mår dåligt till att börja med. Det har jag gjort och det känns så himla mycket bättre då. 

Detta var nog det längsta inlägget jag skrivit i nån tråd faktiskt, så glad blev jag av den här! Jag har lagt den i favoritlistan och jag hoppas jag kan få vara med ;)

Kramar!

Tjena. Det kanske inte peppar dig, men jag försöker ändå. 

Jag har ett BMI på ca 55 och började också göra något åt det för en vecka sedan.

Liksom du hoppas jag kunna vända det här utan operation. Av de GBP-patienter jag känner till har fler misslyckats än tvärtom.

Jag har tidigare gjort en viktresa där jag gick ner 65kg på ett år, nu väger jag mer än jag gjorde när jag började den gången. För egen del har jag kommit till insikt med att jag, om jag ska klara av det, aldrig får släppa kontrollen. När jag slutar räkna på mitt intag kommer de gamla vanorna smygande och förstör allt. Med dem kommer en våg av depression och dåligt självförtroende och gör det mesta värre. 

Mitt tips till dig, sluta inte att hålla koll, även om man tror att "nu kan jag det här" så finns det alltid en risk att man har fel.

Hur kan man gå upp så mycket i vikt?! Är det någon typ av sjukdom eller bara frosseri?