Otrogen en gång - nu är jag gravid...

Nej, det tänker jag inte göra- Är egentligen helt emot abort (förutom om det är allvarliga fel på barnet) så jag är lättad över att jag slipper göra det.Ja, du har rätt i at det bästa vore att säga sanningen nu. Jag brukar tänka/säga att jag skulle kunna förlåta om min man vore otrogen mot mg, men det här kan ju ha ¨fått ganska allvarliga följder... Vill ju inte att mitt barn ska få lida.

Åh, det här ska ju vara en lycklig tid, istället mår jag bara dåligt och gruvar mig för hur det kommer bli när barnet är fött. Tänker att jag kanske i alla fall ska vänta tills barnet är fött, har jag tur är det en liten kopia av min man och då finns egentligen ingen anledning att säga något. Eller...?

Jag är i vecka 12 nu, enligt ett test från Clearblue.

Jag tror det är bäst att ta ett faderskapstest innan jag berättar.Jag tror jag har gjort ganska klart att det inte är vad jag kommer att göra. Och vad då "avla med bästa möjliga" - vi är inga hundar eller hästar.

Kan väl ärligt säga att A slår M med hästlängder utseendemässigt, men i alla andra aspekter "vinner" M. Framför allt skulle han bli en tusen gånger bättre pappa, han vill verkligen bli far och längtar efter det medan A fasar för att bli pappa  Av den anledningen hoppas jag att M är fadern, utseendet är ju inte allt. Långt därifrån.

Tack för att du förstår mina tankar kring det här med att inte vilja gå igenom graviditeten ensam (trots att jag inser att det låter själviskt). Och som du säger, det är ju onödigt att säga något till M än, barnet kan ju faktiskt vara hans. Egentligen är det väl fel att inte berätta att jag varit otrogen, men det är ju fruktansvärt sårande att få veta att ens partner varit otrogen så om barnet är M:s är det kanske bäst för honom att inte få veta något.

Jag vet, det låter som falsk omtänksamhet och att jag bryr mig mest om mig om mig själv men så är det inte, sedan får folk tro vad de vill). Det här var definitivt en engångsgrej och jag ber verkligen till Gud att barnet ska vara M:s för det vore det bästa för M och för barnet.

Om barnet är A:s ska M få veta det direkt, naturligtvis ska ha inte tvingas försörja en annan mans barn. Om han inte själv vill, jag har ju som sagt min lilla dröm om att han skulle vilja uppfostra barnet som sitt även om det är A:s barn. Men det ska han få avgöra själv givetvis.

Jag må ha varit otrogen och jag må vara en riktig skit som inte berättar det direkt, men även jag har moral

Tack, det ska jag göra!